Norrsken på himlen NU!

Det har varit en tuff tid. 

Beslutet att lämna relationen har vuxit fram långsamt, 

som en insikt som inte längre gick att ignorera. 

Jag började förändras på ett sätt som inte längre kändes som jag. 

Att vara ständigt vara arg, tappa glädjen, bara räkna dagarna

och inte leva dem var en sorg jag inte kunde acceptera.

 Att helt förlora mig själv.

Jag vill inte skriva något som sårar Anders. 

Han har varit viktig för mig, och är fortfarande, 

och vår relation har sin egen magi. 

Men det är också sant att jag behöver välja mig själv. 

Den största förändringen nu är inte känslomässig - 

den har redan skett. 

Det svåraste jobbet är att komma tillbaka kroppsligen. 

Att hitta tillbaka till min rytm, få tillbaka en del av min

energi och min närvaro i kroppen.

När vi var isär första gången, 2018–2019, t

trodde jag att jag aldrig skulle överleva. Smärtan var för djup.

Denna gång är känslan annorlunda. Jag känner en stilla styrka. 

Just för att jag faktiskt överlevde, jag klarade det.

Någon jag känner sa att jag ska gå ut varje dag och dessutom 

blogga och publicera minst ett foto varje dag från promenaden.

Och det tar jag till mig.

JUST NU FOTO FRÅN FÖNSTRET! 

NORRSKEN. 

Tyvärr är min mobilkamera inte bra på nattfotografering.

Så ikväll börjar jag med mina dagliga

  Magiska ögonblick—foton 

som fångar små stunder av ljus i vardagen. 

För att komma ihåg dem efteråt.  

Jag är jätteglad för alla som besöker min blogg såklart, 

men jag skriver också för att kunna läsa efteråt.

Och för att jag tycker det är kul att blogga. 

Hoppas att fler får lusten att börja blogga igen.

GODNATT! 🧸 

Helg här hos mig...

Igår morse var jag uppe tidigt igen. 

Katten väcker mig ofta och ser till att få sin frukost. 

Det kan göra mig rätt irriterad! Minst sagt. Gillar inte morgnar.

Eller rättare sagt:  jag hatar att gå upp tidigt efter alla morgnar då 

klev upp tidigt för att ta mig till olika jobb runt om i Stor-Stockholm.

Och ibland flyger jag upp vresig och sur och muttrar något om att

han inte behöver vara så envis och tjata så förbaskat!

Han ger sig inte heller fast han är väluppfostrad och tyst på natten.

"Du ska få mat!" svarar/vrålar jag. Ofta lite väl högljudd jag också.

Vi är inte alltid bästisar på morgonen. För min käre Tarzan

kan tycka att klockan 4 eller 5 är en utmärkt tid att gå upp.

Det tycker inte jag!

Jag brukar mer eller mindre ramla ner i sängen igen efter att

han fått gå ut på balkongen en stund. Han vill ha sin "Morgonluft"!

Men igår stannade jag uppe.

För det var så fin himmel på gång såg jag när

jag tittade ut genom fönstret. 

Ett riktigt neonskimrande ljus i cerise och lila nyanser.

Synd att min kamera inte kunde skildra det ordentligt.

Eller min mobil rättare sagt.

Efter någon timme hade ett ljust rosa sken spridit sig över hela 

himlen och allt kändes mjukt och såg så vackert ut mot de fina

färggranna höstlöven på träden på vår gata.

För att vara rättvis mot Tarzan så brukar han efter sin frukost-

och morgonrutin lägga sig på soffan och vänta snällt tills jag vaknar 

igen. 

Här ligger han ovanpå sin koja som jag brukar göra åt honom

på kvällen innan jag går och lägger mig.

Jag vet inte om det är en speciell grej som Bengalkatter gör.

Men han vill alltid ha en massa kojor överallt som han kan ligga

och titta ut från. Eller så är det bara just Tarzans egenhet.

När en granne var kattvakt några dagar så berättade han att Tarzan

hade bökat runt i hans soffa och flyttat runt soffkuddarna och helt

enkelt byggt sig ett litet fort! Han tyckte det var lite lustigt.

I morse tittade jag på mina stackars blommor i sovrummet

och insåg att det är dags att plantera om dem. Det har jag

visserligen vetat om ett bra tag men skjuter det hela tiden

framför mig...

Flera av dem ser ju bara ut som en lång stång!

Eller stjälk kanske det heter? Whatever, de måste antingen

klippas ned eller få större krukor. En av dem har ju faktiskt en

ny liten palm på gång. Så dött har dom iallafall inte gjort...

Jag försöker komma ifatt här hemma. Men det tar tid. Alldeles

för lång tid egentligen. Men jag försöker vara snäll mot mig själv

nu och ta tag i saker sakta men säkert istället för att förebrå mig

själv för att jag inte orkat göra det under de turbulenta år som 

varit. Jag tog slut helt enkelt. Totalt.

Och min värk gör det inte bättre. För det gör nästan 

outhärdligt ont i knät och ländryggen om jag är igång

och vattnar blommor och typ lagar mat. Efter en stund

blir jag tvungen att ge upp. Då kan det kännas hopplöst.

Igår kväll blev jag bjuden på köttbullar hemma hos Anders.

Och det var så gott!  Han vet att jag älskar hans hemlagade 

köttbullar. För det är han iallafall duktig på. 

Man skulle nästan kunna tro att han gör sig till och fjäskar

lite nu när vi inte behöver vara under samma tak längre.

Så igår hade vi liten lördag hos honom, fast det var fredag, och

tittade först på "Spelet" och sedan på två långfilmer som vi

hittade på SVT Play.

Båda var riktigt bra. Den ena filmen hette "UFO Sweden" och den

andra en film som hette "The Zone of Interest". 

Den sistnämnda filmen var helt ofattbart makaber. 

Men en sann historia från Förintelsen.

Om hur Rudolf Höss bodde med sin familj på andra sidan murarna

i Auschwits som om ingenting pågick på den andra sidan...

De hörde skott, desperata och gälla skrik men det var som om

de inte hörde ändå. Eller såg röken ur skorstenarna där de brände

liken de hade gasat ihjäl. Det hade blivit normalt. 

På slutet fick man se alla högar av skor, resväskor, ytterplagg

och barns leksaker som tyskarna sparat av skäl som ingen kan

förstå. Men tur kanske ändå. För då vet vi vad som hände.

Man fick se ugnarna och gaskamrarna. 

På slutet av filmen fick man även se de som städar och håller 

rent i det som finns kvar av Auschwitz och guidar och berättar

om det som hänt där. De måste ha ett psyke som ingen annan.

Jag vet inte om jag skulle klara av att vistas i den miljön.

Men de vet ju om att de gör ett viktigt jobb som hedrar alla dem

som fått sätta livet till och vars historia måste berättas.

Vi får inte glömma!

Men heller inte göra om...

Det är svårt att förstå att ett folk som varit så utsatta själva

nu utsätter ett annat folk för folkmord... 

Hur de talar om att helt utplåna ett annat folk från jordens yta! 

Helt sjukt! Människor är galna som inte lär sig något av 

historien. Att förinta varandra kommer aldrig att lösa

några problem. 

Vi har bara ett hem allihop: PLANETEN JORDEN.

Här ska vi bo tillsammans. Det är min enda religion.

Här sitter jag vid min laptop och tänker att jag ska försöka

städa lite idag. Det ligger kartonger här och där som jag

ska kolla igenom och sortera ut vad jag ska behålla och

vad Anders kan ta ner till sig. En del ska kastas såklart.

Det ska bli så skönt när det väl är klart!

Ha en fin lördag!

Kram Sussie

Gott grönt!

En del av innehållet i påsarna med grönt som jag köpte 
så billigt i måndags morse var 2 stora påsar med färsk grönkål. 

Det blir alldeles utmärkt i soppor av olika slag. 

Som denna med små potatisar, lök, vitlök och buljong på svamp. 

I vanliga fall brukar jag ha grädde i men det hade jag inte hemma. 

Så det fick bli kokosmjölk istället. 

Och det blev precis lika gott! 

Jag serverade det med frön med chili och tomatsmak.

Anders surplade glatt i sig en tallrik när han tittade in igår kväll. 
"Klart godkänd" löd omdömet. 

Vi fortsätter som sagt som vänner. 

Och när Anders gick ner till sig fick han med sig 4 kg morötter. 
Att hacka i småbitar, stavar och slantar för att sedan 

lägga dem i pytsar. 

Och förvara dem i sin frys så att jag kan hämta när jag behöver dem. 

Min frys är nästan  full nu. 

Han är min bäste vän. 
Hur många kan säga det om sitt ex? 

Vissa saker kan jag inte stå ut med, inte han heller kanske, 

och då är det så bra att säga "OKEY, stick ner till dig!".   

Faktum är att vi kommer mycket bättre överens nu. 

Och så har vi inrättat en tradition. 

På lördagar kommer jag ner till honom 

och då äter vi först något gott. 

Som Anders lagar till. 

Sen tittar vi på "Spelet" som ju blivit så populärt på TV 
är i Sverige. Vi kopplar in oss via internet och kollar på

SVT Play.

Och fikar. Med något gott till. 

Han hade köpt nötcreme som jag älskar. 

En alldeles egen kaffekopp har jag fått. 
Med en text av Oscar Wilde som jag tyvärr har glömt för tillfället. 

Ser ni Anders nya grannar? 

De studerade oss mycket noga...  "Vilka är det där?" 
såg de ut att undra. Vi undrade detsamma... 

Kul med katter som grannar!

Ha en härlig dag!

Kram Sussie

Musiken väckte känslan av frihet till liv...

Stockholm, Globen, 28 november 1993.

Det var en kväll som glimmade av något mer än bara musik. 
Globen reste sig som en lysande kupol, fylld av förväntan. 
Jag hade fått biljetterna till konserten av min mamma—
en gåva, ett minne som jag minns och bär med känslan av kärlek.

Hon i sin tur hade fått biljetterna av hans turnegäng när

de anlände med Viking Line till Stockholm från Helsingfors,

med sina långtradare,  där de haft konsert innan. 

 När Eros Ramazzotti steg upp på scenen, 

var det som om hela rummet andades i takt med hans röst. 

Folk stod upp, sjöng med, även jag, ibland rätt, ibland fel—

men det spelade ingen roll. Det var hjärtat som sjöng. 

Stämningen var på topp! Varm, öppen, nästan helig.

Jag minns hur jag stod där, 

omgiven av främlingar som kändes som vänner för en kväll. 

Hans musik byggde broar mellan oss för en stund. 

Precis som musik ska göra. 

Och jag kommer ihåg att jag kände mig så levande och fri. 

Det var så upplyftande och den känslan satt i länge efteråt.

Precis som här om natten när jag stod på balkongen 

och tittade ut i höstnatten.

I detta ögonblick visste att jag hade gjort rätt. 

Bodelningen var inte bara ett juridiskt steg, det var ett själsligt. 

Jag är evigt tacksam för den hjälp jag fick att ta det steget. 

Det var som att en ny ton började ljuda i mitt liv—

en som jag själv har valt. En ton av livsglädje, tacksamhet och mod.

Magnifikt foto från 16 augusti 2025 - samma dag vi flyttade isär.

Italien 1985

Det var sent, kanske efter midnatt. Jag var i Lido di Jesolo,

en badort strax utanför Venedig, och vi var på en nattklubb.

Discoljusen dansade över väggarna, musiken pulserade, 

och jag var där ung och levande, mitt i en italiensk sommarnatt. 

En ung italienare, som just hade sjungit uppe på scenen, 

kom och satte sig bredvid mig. Vi pratade om jag vet inte vad. 

Men jag kommer ihåg att han sa att han var i Venice tillfälligt, 

och jag, i min svenska förvirring, likt en riktigt bimbo,

undrade var det låg! Så korkat! 

Vi var ju där. I Venezia, alltså Venice på engelska, men jag kopplade

inte alls. Kanske hade jag, den snart 19-åriga Sussie,  fått i mig

en och annan drink för mycket där i värmen.  

Han gick efter en stund. Helt förståeligt.

Och jag bar med mig ett ögonblick som först kändes som ingenting, 

jag hade ju inte en aning om vem han var.

Det var Eros Ramazzotti.

Jag kommer ihåg att jag tänkte att det kanske inte var sant

när han sa att han hette Eros. Det var ju typ romantikens och

erotikens Gud på romartiden. Förförelsemetod tänkte jag nog.

När jag stod och tittade upp mot stjärnhimlen, kom allt tillbaka.

 Jag hittade den här musiken på YouTube av en slump 

och jag kände sådan tacksamhet och känsla av frid. 

Jag visste till hundra procent att nu har jag valt mig själv. 

Ha en fin dag och kväll!

Kram Sussie

Tidiga fynd!

I morse vaknade jag nog tidigare än tuppen till och med. 

Men klockan ringde 5 och jag hade bestämt mig.

☕ så efter att ha bokstavligen släpat mig upp och 

hällt i mig en kopp kaffe så var jag redo att åka iväg 

med en tidig buss för att köpa billig mat. Göra fynd!

 

Månen sken så vackert med en fin aura runt sig 

så det är synd att min mobilkamera inte riktigt lyckats 

fånga stämningen. Det var som en liten regnbåge runt den.

Jag är ärligt talat ingen människa som älskar 

att gå upp tidigt, men jag tycker mycket om hösten 🍁 

Så det är värt mödan att gå ut i höstmörkret och den

lite kyliga, men uppfriskande, luften som är på ingång.

Det är så lugnt och skönt också innan all trafik drar igång.

Bara någon enstaka cyklist på väg till sitt jobb och nästan

inga bilar... 

Ni som läser min blogg vet att jag ser det nästan

 som en sport att få tag i billig men helt perfekt mat. 

Att mat kastas gillar jag inte. Och nu när det talas om kris

och det är svåra tider så tycker jag att det är skamligt att så

mycket mat kastas. Så jag köper det som rensas ut för att

ge plats åt det nya. Det är oftast helt felfritt.

Måndagar är perfekt för just det. Köpa billigt!

Affärerna rensar ut helgens mat eftersom det kommer nytt... 

Allt på bilden för 50 spänn! Det kallar jag för ett kap.

Fotar det senare. 

Och berättar vad jag ska göra av det hela. 

Nu slänger jag bara in påsarna i kylskåpet och tar mig en

liten tupplur. Dunkar nästan huvudet i tangentbordet.

 

Ha en riktigt fin dag!

Kram Sussie. 

Att vara själva, men inte ensamma...

Nu bor jag själv - och njuter av det!

 Förändringens vindar har blåst hos oss under augusti månad.

Vi har flyttat isär. 

Jag har själv valt det och trivs alldeles

utmärkt med att bo själv.

Att välja att bo själv, vara för sig själv är inte samma som att 

vara ensam. Ensamheten är inte självvald - men att vara själv

det är något man väljer själv och det har jag gjort 

-  och än så länge känner jag mig inte ett dugg ensam faktiskt. 

Vi fortsätter att vara vänner och bry oss om varandra.

Och vi har lyckats ordna det så bra att Anders fortfarande

bor i samma hus som jag gör. Bara en trappa ned i en lite 

mindre lägenhet och om jag har rätt så trivs han också med

att bo där och vi ska hjälpas åt att göra det mysigt åt honom. 

Anders mathörna klar!

Vi har alltså valt att sära på oss under vänskapliga former 

och båda har vi väl fortfarande värdigheten kvar på

det här viset och slipper en massa uppslitande gräl som

bara gör oss totalt utmattade. Och får oss att bete oss på

ett dåligt sätt och säga saker som vi sedan ångrar.

Det var jobbigt på slutet men nu känns det bara skönt.

Efter 20 år var det inget lättvindigt beslut men det känns

faktiskt helt rätt. Och absolut nödvändigt.

Så nu sitter jag här i lugnet och njuter av att för en gångs

skull vara uppe med tuppen och dessutom vara lite piggare.

För jag har varit så trött!  Det har känts som att jag har

haft flera års sömn att ta igen. Men det är väl så när man

genomgår en stor förändring i sitt liv... Det tar mer på krafterna

än man tror för undermedvetet bearbetar man allt som hänt.

Jag tror att den här lilla snubben Tarzan dessutom 

njuter av lugnet nu när "Mamma" och "Pappa" inte

bråkar längre.  För man märkte av det på katten också

på slutet när det blev för mycket bråk för han ställde

sig alltid mellan oss, som jag kan tänka mig att

även barn gör under liknande omständigheter, och liksom sa 

på sitt sätt att "Snälla, kan ni inte sluta nu"...  

Och det har vi nu gjort.

En av de saker jag gjorde när vi flyttat isär var att

hänga upp nya gardiner. Vinröda! Ett sätt att göra

hemmet till MITT och samtidigt förnya och förändra

energin här hemma. Jag gillar dem och tycker att 

de skapar trivsel. Det är ju alltid bra att ändra lite på

omgivningen när man vill göra något av en nystart.

Det hjälper till med att skapa känslan av något nytt.

Några av mina elefanter!

Och jag tycker att det är skönt nu när höstmörkret

sänker sig och man kan tända alla mysiga lampor

och lyktor här. Som denna lampa som jag har i köket.

Den köpte jag en gång på en kattutställning i Stockholm.

Och det kan man ju se på tyget eller hur?

( Vad tiden går fort! Tänk, det var i slutet på 1990-talet

då jag fortfarande bodde i Vasastan i Stockholm... )

Morgnarna är dimmiga nu. Vissa dagar ser man knappt

 husen här omkring. Det är rätt mysigt det också på sitt

 sätt men att det börjar bli riktigt kallt på nätterna känns

 verkligen. För det är råkallt ute och kallt även inomhus

 direkt när man stiger upp. Och jag är så stel att man skulle

kunna tro att jag är en tant! Fast tant, och stolt sådan, det

är jag ju, men inte inte 100 år! Inte än...  :)

Trots att Anders kom upp och lämnade en termos med

varmt kaffe åt mig i morse innan han stack till jobbet,

 han fick kaffebryggaren när han flyttade, så är jag nu 

helt slut igen. Jag blir utmattad av minsta lilla.

 Men jag hoppas att det ska ge med sig lite

nu när det har blivit lugnare här hemma.

Nu dags för en liten frukost bestående av liten äggröra

med lök och spenat, en rågsmörgås med salami, tomat

och lite majs.  Plus en juice med härlig färg. Och god

såklart. Det är en drakfruktsjuice.

Sedan blir det en liten tupplur.

Ha en härlig dag!

Kram Sussie