onsdag 11 november 2026

BIO igen.


Förra veckan var jag på bio igen. 

Det var en film som jag verkligen längtat 
efter att få se. 

Och jag tyckte att filmen var toppen! 
Så otroligt välgjord och det är verkligen
 högklassigt arbete man lagt ned på filmen. 

Skådespelarna var jätteduktiga och om 
 jag har förstått saken rätt så är många av dem några av Indiens duktigaste skådespelare.

RAMAYANA hette den. 

Är man minsta lilla intresserad av indisk 
 mytologi och historia, eller fantasyfilm
och  äventyrsfilmer så tycker jag absolut
 att man ska gå och se den här filmen.

Jag är som sagt en helt urusel filmrecensent 
 så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva
 om filmen annat än att jag tyckte att den var fantastisk!

Det som gjorde upplevelsen extra trevligt 
var att salongen var nästan fullsatt! 

För vi har ju många indier som arbetar
 på Hitachi i Ludvika.
Och flera av dem och deras medföljande familjer
var på bion denna kväll. 

Jag fick mig en trevlig pratstund med några av 
dem och stämningen var mycket god. 

Det var även flera barn med på bion 
med sina föräldrar vilket jag bara tyckte 
var trevligt.

Hoppas att de tar in fler Indiska storfilmer.

 Det blev lite liv i luckan för en gångs skull.

Önskar att det var likadant varje gång 
man går på bio här. För jag var van vid att biosalongerna var fullsatta som de
 brukade vara i Stockholm...


Jag skulle gärna gå och titta på filmen igen.
Men den är lång! 

Tre och en halv timme inkluderat en paus på 15 minuter.

Den här gången gick jag och såg filmen ensam.

 Anders skulle ju jobba nästa dag 
och vi kom fram till att det inte var någon idé 
att han följde med för han skulle ändå bara 
ha somnat framför filmen! 

Och det hade bara irriterat mig.

 Men han eskorterade mig i alla fall till bion
och hann äta lite popcorn med mig.

 Jag köpte en stor popcorn. Vilket jag ångrade efteråt. Den var ju enorm!

Jag kom på efteråt när jag väl hade gått ut 
 från bion att jag borde ha gett popcornen till
 någon familj med barn så hade de kunnat äta 
upp resten för jag hade mer än hälften kvar.


 Som tur är så går ju den sena bussen igen
 så jag kom hem strax efter elva på kvällen.

Det var helt hopplöst förut när bussen slutade 
gå sent på kvällen för då blev det varken teater eller bio för min del.

Och jag är fortfarande vansinnigt trött 
efter pandemin, men försöker som sagt ändå 
att aktivera mig lite då och då.

Det tar oftast halva dagen innan jag ens 
 kommer idag gång ordentligt på grund av framförallt stelheten. 

Min temperatur går lite upp och ner just nu 
för när den är normal så ligger den 
oftast på 36,8 men igår morse hade jag 37,6 och i morse 37,2. Lite förhöjt 'bara".

När jag fyllde i uppgifterna i ett formulär 
på 1177 löd svaret 
"du har inte feber din,
  temperatur har ej överstigit 38 grader".

 Har jag tur så blir det inte värre än så här 
den här gången.

Jag drömde att någon sa till mig klart
 och tydligt att du har NEFRIT så jag slog upp 
det idag på Dr Google.

 Ovh jag tror att jag ska gå och ta lite prover 
någon dag för säkerhets skull 
fast jag hatar att gå till läkaren.
Det ger mig bara ångest.

Själv är jag mer orolig för att hjärtat
 inte orkar pumpa runt all vätska...

Men som jag skrivit tidigare 
så anser de att jag inte alls har svullna
 fötter fast jag har gått upp 2-3
skostorlekar. 

Jag är hellre hemma än går dit 
och pratar och bråkar med någon 
som inte ens vill höra vad jag säger.


Så här fin var himlen när jag tittade ut på morgonen den 
26 oktober klockan 6.20.

Och bara ett par dagar senare den 28 oktober
 såg det ut som nedan.
 Nästan exakt samma tid. 
Klockan 6.50 rättare sagt.


Att vakna upp till denna vy är inte helt fel 
eller hur?

Ha en mysig vecka!
Sussie

lördag 31 oktober 2026

Dimma över Smedjebacken.

 Just nu tätnar dimman här över 
Smedjebacken och temperaturen rör sig runt nollan ungefär. 

Och det är verkligen vackert när man tittar ut 
och upp mot månen. 


Diset gör att månen ser ut att ha 
en väldigt stark aura som jag 
hoppas syns litegrann på fotografierna
 i alla fall.


Det såg lite skumt ut när en limousin
 sakta gled fram i dimman. 
Kanske satt det några utklädda festprissar
 i bilen på väg till en maskerad eller ett
 halloween party? Gissar jag.


Som jag sa så gick vi på bio härom kvällen. 
Då blev vi välkomnade av detta spöke...


Det var inte alls en typ av film som vi
 brukar gå och titta på. 
Man skulle kunna kalla det för buskis,
som komisk sommarteater i parkerna,
 fast i filmformat. 


Landsbygdshumor kanske är ett bättre
 ord? Filmen hette "Småstadsliv: Bröllop
och körtburkar". 

Ett ord jag aldrig förut hört talas om men 
som jag antar betyder liten ölburk.
 Det vill säga "kort burk".


Och den var stundtals ganska rolig ändå
och ingenting som vi ångrade att vi gick
för att titta på.

Eftersom jag inte hade lust 
att titta på vare sig skräckfilm
 eller barnfilm så fick det bli den.

Och lite popcorn till filmen som alltid.



När vi kom ut från bion hade det redan 
 blivit mörkt. 

Vi genade genom den svagt upplysta 
Stadsparken och gick förbi McDonald's...


Det regnar det fortfarande utomhus
 och eftersom vi hade lite tid på oss innan 
bussen skulle åka hem tänkte vi att vi går 
och handlar på ICA Kvantum innan.

 Så slår vi ihjäl lite tid. 
Och får vara inne i värmen. 

Bussen skulle gå hem klockan 19.39 
men efter ett tag märkte vi att den var 
försenad och tänkte att 
"Ja den kommer väl snart"...

Det gjorde den inte! 
Då började vi bli oroliga på allvar.
 Det var ju sista bussen hem för kvällen.
Och nu började vi tycka att det var kallt! 


När det hade gått en timme och bussen 
 fortfarande inte hade kommit 
så började jag ringa till Dalatrafik.

Där det tutade upptaget hela tiden, 
alltså var det fler än jag som ringde, 
men för jag fick till sist efter mycket 
om och men tag i en telefonist 
på kundtjänst.

De sa att bussen helt enkelt inte
 hade startat och att jag kunde 
få en ersättningstaxi skickad till mig 
och de andra som stod 
på hållplatsen och hackade tänder.

 Den skulle komma närmare halv tio
 och vi blev nästan osams för jag tyckte
 att det var verkligen inte rätt dag 
att liksom stå ute sent på kvällen 
i regn och blåst och vänta på en buss 
som inte kom! 

Och startar inte den bussen man har 
tänkt köra då tar man väl en annan buss 
tyckte jag!

Varpå jag möttes av kommentaren 
"Ska du ha en taxi eller inte?".

 Självklart ska jag ha det, sa jag,
 vi måste ju komma hem.

 Så vi kom hem strax före tio på kvällen.
Det blev en lång bio kväll. 
 Vi fick verkligen känna på livet på landet 
denna kväll kan man säga.

Huvudsaken var att vi fortfarande 
 var på gott humör. Nu ska jag sova.

Sussie 

fredag 30 oktober 2026

Ruggig tur till Ludvika.


 I söndags tog jag Anders med mig och gick ut 
i det regniga vädret. Så här såg det ut på 
trottoaren utanför vårt hus. Det inte bara 
regnade utan blåste friskt och också. De löv
som inte var helt blöta virvlade omkring
för vinden.

Ett paraply var ett måste!


Vi tog bussen upp till Ludvika.
Där var det ännu regnigare och blåsigare.
Det blåser nästan alltid kraftigt i Ludvika.
Iallafall mer än hos oss i Smedjebacken.

Och denna gång var jag beredd och hade
klätt mig varmt. Jag vill kunna njuta av
"höstrusket" utan att frysa häcken av mig.


Det är ju Allhelgona-helg denna vecka
så spökena hade redan börjat flyga
omkring på stan!


Ja, det är ju även Halloween denna vecka
och alla som går i skolan har höstlöv så det
var pyntat lite här och där.

Lite kul tycker jag fast det inte är något jag 
brukar fira. När jag var barn förekom det
inte alls i Sverige. Men när min dotter gick
i skolan firade de detta varje år. Hon gick ju
i en halv-engelsk skola.


Sedan blev det allt vanligare även här i
Sverige. Nu firar man nog det mer än 
Alla helgons dag.


Vi traskade vidare genom parken med 
siktet inställt på Folkets Hus.



Vi hade bestämt oss för att gå på bio.

Och som vanligt blev det en lång historia.
Trots noggrann planering...


Men det berättar jag mer om nästa gång.
Kanske i morgon?

Och en del av texten flög åt olika håll här
märker jag nu men det får vara så.
Det är mitt i natten här och jag ska sova.

GODNATT!
Sussie 

tisdag 27 oktober 2026

Födelsedagspaj!

 

Eftersom jag fyllde år här om dagen
  så bestämde jag mig för att göra en paj. 
Det fick bli i en persikopaj med mandelmassa i
fyllningen. Som en stor mazarin med persikor.

Jag har gjort denna variant av paj tidigare
 fast då med plommon eller päron.


Den här gången med konserverade 
persikor men även färsk frukt gåt bra
att ha i. 

Den är lika god varm som kall punkt eller 
rent av lite ljummen. Jag brukar servera 
den med vaniljvisp.


Denna var helt klart godkänd 
 och lika bra som att äta en tårtbit 
till födelsedagen.

Och förresten är det nog fel att kalla 
 den för mazarin eftersom fyllningen
 i denna är mycket mjukare och lenare.


Egentligen hade jag tänkt att göra ett längre
 inlägg och berätta även om vad vi har
 gjort nu i helgen. 
Till exempel varit på bio, men jag 
tycker att det tar sån tid numera för mig 
att blogga och dessutom tar det på krafterna.
Krafter som jag inte har.

Så nu är jag jättetrött 
och ska gå och lägga mig. 

Förhoppningsvis blir det
 ett längre inlägg imorgon istället.

Godnatt!

Sussie 

fredag 23 oktober 2026

Lite höstsysslor


Mina pelargoner var så fina på balkongen 
men nu när frosten kom kunde jag inte 
låta den stå kvar där ute. 
Då hade de förmodligen dött 
av natt kylan. Så jag ska försöka få dem
 att fortsätta blomma, eller åtminstone leva, 
fast här inomhus.



Fönstret i hobbyrummet har sol hela 
dagarna. Eller åtminstone väldigt ljust 
hela dagarna. 

Och det borde ju passa pelargonerna bra 
tänker jag.



Vindsnurrorna fick följa med in
 som lite dekoration. 

Tidigare år när jag lämnat dem
 ute på balkongen så har de alltid bleknat
 och blivit förstörda under vintern.


Anders hjälpte mig att byta gardiner igår 
 kväll till lite varmare färger som matchar 
hösten.
Bästa röda färgerna piggar upp mig och det 
 behövs kan jag säga! Hur mycket man än 
tycker om denna årstid så kan ju mörkret 
göra att man blir lite tröttare än vanligt 
och helst bara vill gå i ide. 

Det vill säga bädda ner sig under täcket.


Den här drömfångaren hade jag hängande
 ovanför mitt skrivbord men jag tyckte 
att den passade lite bättre vid fönstret.

Här om dagen ville jag prova en ny maträtt. 
Det fick bli 
Kafta bil Saniyeh.




Det blev supergott! 

Färsbiffar med goda kryddor, 
som kanel och kryddpeppar, 
varvade med potatis och lök i en ugnsform. 
Sedan på med skivade tomater
 och en god tomatsås.

 Grädda i ugnen under aluminiumfolie i en
 timme och sedan utan folie ca 20 minuter.. 

Väldigt enkel att göra trots lite pyssel.
 

Jag har inte varit ute något alls denna vecka. 

Men jag ska försöka gå ut nu i helgen 
och fotografera lite mer nu när alla 
 löv fortfarande ligger kvar på trottoarerna. 

Vi har haft mycket regn sista dagarna 
och det ska tydligen fortsätta regna
 nu i helgen om jag har förstått saken rätt. 

Så det blir väl till att ta med sig paraplyet. 
Vad är det man säger? 

'Det finns inget dåligt väder 
bara dåliga kläder".


Ha en mysig helg! 

Sussie 

tisdag 13 oktober 2026

En tripp till Borlänge.

 


Vi hade några ärenden att uträtta i Borlänge. 
 Så Anders hade tagit ledigt denna dag 
och vi gav oss tidigt iväg från Smedjebacken 
med den tidiga morgonbussen.

 Och sedan tog i tåget till Borlänge station där 
det fick bli en liten fika med kaffe och bulle på Pressbyrån. 

Kolla vilket fint bord vi satt vid!


Nästan som mixed media fast i trä.


Och så här fint såg det ut utanför Mammografimottagningen i Borlänge 
där jag hade fått tid för den sedvanliga scanningen. 

HELT FANTASTISK PLANTERING
tycker iallafall jag.


 Lite nervöst och oroligt var det ju som vanligt
 att vänta på svaret från undersökningen 
 men svaret kom bara efter några dagar.
Otroligt snabbt! 

Som tur var så fanns det inga knölar eller
 andra  förändringar.


Vi traskade vidare och passade som vanligt på
 att ta lite fina höstliga foton. 


Det finns alltid något vackert att njuta av om man bara öppnar ögonen och ser sig omkring i omgivningarna. Och det försöker jag att göra. 

Att hitta glädjen är de små sakerna i vardagen.
Kanske uppskattar jag det extra mycket eftersom jag sällan kommer ut. 


Något jag faktiskt försöker råda bot på nu. 

Så trots att det gör ont och jag blir allt mer
stel så är det ju så viktigt att jag börjar 
röra på mig mer för att faktiskt försöka bli mjukare, smidigare och få en bättre hälsa.

 Sedan pandemins början så har min
 kondition bara blivit sämre och sämre.

Och vikten och min livskvalitet blir ju inte
 bättre av att jag stannar och flåsar efter
 vart och vartannat steg. 

Det enda som kan råda bot på en dålig
 kondition är ju att trotsa den, det vet jag.


Men jag gör vad jag kan för att trotsa värken 
och får helt enkelt klä mig varmt nu
 för nackdelen med hösten är ju att det blir 
kyligare och blåsigare. Jag älskar själva årstiden men det gör tyvärr inte mina leder. 

Jag hoppas att jag har lärt mig att 
 ta det lite lugnt i början så att jag inte åker 
på ett bakslag direkt...

Men det är inte alltid så lätt! Det vet nog alla 
som har ont för man blir ivrig de dagar
 man mår bättre.


Inlägget blev inte så snyggt
 som jag hade hoppats på när det gäller
 layouten eftersom mycket av texten hamnade till vänster och jag lyckades inte rätta till det med mobilen. Så fick det bli.

Ha en riktigt härlig vecka!

Kram Sussie