Ja, det har gått rätt trögt med vikten det måste jag erkänna.
Men jag har fokuserat på mitt välbefinnande iallafall.
Fast på det själsliga och känslomässiga planet.
Och det är nog den viktigaste biten för att orka genomföra
förändringen när det gäller kost och motion!
Jag börjar om på samma sätt som förra hösten nu...
Men då kom jag av mig pga att så mycket hände i min
omgivning som jag inte kunde göra något åt.
Renoveringen av vår lägenhet och en anhörig som var väldigt sjuk.
Förutom att jag sakta men säkert kommer igång med min träning
så har jag börjat skriva morgonsidor igen. Det kan lika vara
kvällssidor i och för sig. Men det hela är en del i processen att
ta hand om sitt eget välbefinnande och ta en dag i taget.
Jag gick gick in i väggen totalt årsskiftet 1997-1998 och var
i flera år tvungen att återerövra mitt liv och mina minnen.
Det var en svår men också underbar process. Jag grät i flera månader
först och minns att jag en gång säckade ihop på hallgolvet och grät i
en handduk från 12 på kvällen till 6 på morgonen. Så jag var helt slut.
Alla känslor av stress, kärlekssorg och allt annat jag burit på
kom upp till ytan som en fors som vällde fram och som jag inte
längre kunde stoppa... Jag trodde inte att jag skulle orka leva.
Människor jag glömt och inte orkat hålla kontakten med
dök upp i minnet och först forstod jag ingenting.
Hur kan man glömma folk utan vidare, vad hade hänt?
Resan jag började då kallade jag min Pånyttfödelse för
det var ju precis så det kändes. Mindfullness skulle det väl kallas
idag. Jag började leva helt i nuet och NJUTA av det.
Mitt största hjälpmedel då blev att skriva mig tillbaka till livet.
Jag satte ihop en pärm med en massa olika övningar och
flikar från olika böcker och tidningar. Allt jag kunde hitta
om personlig utveckling och livet tillbaka, som jag tyckte passade
mig just då...
Det gör jag nu igen. Skapar bla en nystartsbok och matdagbok
som jag ska använda i den här processen : Vägen tillbaka! :)
Bilderna är från pärmarna jag arbetade med då 1998-1999.
Fast tyvärr gick jag tillbaka till ett högpresterande arbetsliv
igen alldeles för tidigt den gången. Hade bl a ensam hand om 600 anställdas
timlöner och allt som hör därtill på ett personaluthyrningsföretag.
Ett roligt jobb som jag älskade, men som gjorde att jag
helt försummade mig själv i slutändan och ett privatliv.
Ingen tid för egna intressen eller balans i tillvaron...
Jobbet i sig var nog inte den värsta stressen utan allt runt omkring.
Att vara ensamstående mamma, handla, städa, tvätta... allt sånt.
Jag tog alltså helt slut igen. Denna gång riktigt på allvar.
Med ambulanstransport till SÖS och förmodad hjärtinfarkt.
Och det är en av anledningarna att jag numera bor här
ute i lugnet på landet... Allt i mitt liv går sakta nu.
Men den här gången kommer jag att fortsätta framåt.
Med lugna bestämda steg oavsett vad som händer.
Trots att jag inte orkar ens hälften så mycket som jag gjorde
förut och trots att det går mycket långsamt...
Så bra som jag mått i sommar! :)
Den känslan ska jag bära med mig hela tiden
och påminna mig själv om så fort det känns tungt och jobbigt.
En sak jag gjorde då och som jag tycker är väldigt bra
är att göra en lista på 100 saker som jag tycker om,
njuter av och som gör livet värt att leva.
Den är bra att titta på ibland för att verkligen se och
påminna sig själv om allt som faktiskt är riktigt bra
i ens liv. Att fokusera på det positiva.
En dag i taget. Här och Nu. Det finns så mycket att vara glad för!
Och vara snäll mot sig själv och låta välbefinnandet
styra sina steg. Djupandas. Vara närvarande.
Hoppas att du gör detsamma!
Och var uppmärksam på om du behöver pausa ibland
för annars tvingar kanske livet dig att göra det för eller senare :)
Ha en riktigt skön helg!
