Uppe med tuppen igen...

Solen lyser in genom persiennen och jag tog en bild

nu på anslagstavlan för att visa hur ljust det är här redan

klockan tre halv fyra på morgonen.

Det är inte direkt frivilligt jag är uppe så här tidigt.

Och inte är det första gången jag vaknar heller.

Men man får göra det bästa av situationen så jag har

just satt på kaffet och får väl ta och förflytta mig

ut på balkongen och sätta mig där under mitt parasoll.

Den här boken är så himla bra och tänkvärd.

Den hjälper mig att fokusera på de små fina stunderna

i vardagen. 

Det har ju blivit så inne med "Mindfulness".

Jag är lite anti det ordet måste jag säga.

Det har blivit något som många tjänar tusentals kronor

på och som stressade storstadsbor hakar på om så bara

för att få ett par minuters rast och ro. Och många får

prestationsångest för att de "måste klara av det" också

mitt i allt annat elände.
Jag gillar inte att det blir något som en liten "elit med
mycket pengar" kan skryta med. Att de minsann har gått
på kurs och kan det här med Mindfulness...

För det handlar ju egentligen bara om att kunna stanna

upp mentalt och vara just här och just nu. 

Att vara närvarande.

I tankarna är man ju oftast antingen i det förflutna eller i

framtiden. Allt som måste göras då och då och allt som ska

hinnas med. Man är stressad och uppe i varv. 

För mig som har ont så är det jätteviktigt att lära mig att

slappna av och inte spjärna emot smärtan, eller att vara rädd 

för den,  hela tiden.

För då blir den bara värre. Att lära mig att notera att den

finns där men våga känna det och ändå våga tex träna.

Och det är nog på det sättet jag klarat det har det slagit

mig nu när jag läser boken. Jag försöker istället fokusera

på hur roligt jag tycker att det är att vara på gymmet,

vad musiken i lurarna är bra, vad skönt det fläktar från

fläkten, se mig om i lokalen och inte fastna i negativa

tankar om hur ont det gör hela tiden osv...

Okey, jag lyckas inte hela tiden. Men jag gör så gott

jag kan iallafall. Det gör fortfarande fruktansvärt ont

hela tiden men jag jobbar mycket på att slappna av.

Inte spänna mig. 

Så viktigt! Att förstå att det inte är fel att ta hand om sig själv. Lyssna på sin kropp.
Våga säga nej när du vet att du inte orkar mer.

För mig som har en svårt sjuk anhörig är det så viktigt att få ladda mina egna
batterier och lära mig att sätta mitt eget välbefinnande först.
Det har tagit mig hela mitt liv att förstå att jag är värd att må bra.
Man har inget att ge andra heller till slut om man hela tiden lever för att andra
ska ha det bra eller för att hela tiden vara högpresterande och duktig.

Bara en sådan sak som doften av en blomma 

på balkongen kan bli till en positiv upplevelse.

Utan dom små upplevelserna skulle jag inte orka.

Då så, nu ska jag ta min Voltaren gel och smörja in

mig och sen ut på balkongen och invänta en liten stunds

befrielse...  Känna hur skönt det är när smärtan lättar

lite för en stund.

Ha det jättebra 

och njut av dagen så gott Ni kan.

Kram Sussie

Veckans träningsschema!

Bilden tog jag i Augusti 1989 då min dotter skulle fylla 1 år inom ett par dagar.
Vi befann oss ute på ön Lådna i Stockholms skärgård där vi även dukade
upp till hennes första kalas i gräset.

Här kommer iallafall veckans träningsschema:

Måndag:   43 min motionscykel gymmet 14 km

Tisdag:   24 min motionscykel gymmet  7 km

Onsdag:   35 min motionscykel gymmet  11,5 km

Torsdag:   32 min motionscykel  10,5 km

Fredag:   VILA

Lördag:   VILA

Söndag:   Promenerande i Stockholm

Simhallen öppnar denna vecka igen så jag ska

försöka komma iväg och simma iallafall 2-3 gånger.

Idag ska jag gå ner på gymmet när Anders drar iväg till

jobbet.

Knäckebröd med kokt ägg och en shake jag mixade ihop på
fruktsallad  ( aprikoser, jordgubbar, vattenmelon och äpple ),
yoghurt och clementinjuice.

Vi åt våran sommarfrukost på balkongen.

Försöker ta tillvara morgonsolen och värmen där

så jag kliver upp tidigt för att sova en stund runt

lunch istället.

Jag behöver den stunden på morgonen då det är

lugnare på gatan nedanför än det blir senare under

dagen. 

Förutom kaffe och frukost fick det bli lite vattenmelon

nu innan tuppluren.  Mums!

Har suttit och smörjt in min vänstersida under

morgonen och ska göra det en gång till nu innan

jag vilar. Förbereder mig inför gymmet.
Vill inte gå miste om dagens träning.

Det måste vara väderomslag på gång eller något sånt. 

Blåst kanske. Eller regn. För idag är det värre än igår.

Höften, benet, foten. Som alltid. Men bara på ena sidan. 

Och även axeln, armarna och handen. På vänster sida. 

Ibland flyttar smärtan runt på det här viset.

Nåja. Det är som det är.

Njut av sommaren!

Och ha en riktigt bra dag!

Kram Sussie

Inspireras av Biggest Looser-vinnaren...

Jag har just kommit hem från gymmet.

Cyklade 55 minuter och 17,12 km.

Det känns så skönt så här efteråt.

Fast det gör så in i h--e ont i svanskotan och rumpan.

Det är verkligen med blandade känslor jag tränar ska

jag säga. Jag tycker det är roligt, trivs där nere, sitter

och lyssnar på bra musik och dagdrömmer om allt

möjligt.

Samtidigt krävs det otroligt mycket av mig för att hela

tiden koppla bort smärtan. Trycka undan den. Ibland gör det

fruktansvärt ont. Men jag måste fokusera på bra saker... 

Något jag är bra på.

Inatt var jag vaken mer eller mindre hela tiden från

klockan 2. Gick upp då och smorde in mig från midjan

och neråt. Men det hjälpte inte mycket så runt 3 tog jag

de 2 extra 50 mg Tradolan jag har rätt att ta när smärtan är 

som värst. Och klockan 5 tog jag min långtidsverkande 

200 mg Tradolan. Sedan när vi åt frukost på balkongen

kom gubben med mina morgonmediciner och råkade

ge mig en 200 mg Tradolan till. Svalde den innan jag kom

på att jag redan tagit en.

Borde varit smärtfri kan man tycka. Men det gjorde så

fruktansvärt ont ändå!

Men i mitt inre hör jag killen som vann Biggest Looser

i år. Han sa att han lidit något fruktansvärt ibland, gråtit

och stånkat och stönat av smärta. Men han genomförde

det hela ändå. Med bravur! 

De människor jag är full av

beundran inför är alla som lyckats med en stor
livsstilsförändring/viktminskning.

Så min inspiration denna sommar är alla duktiga

viktkämpar som redan genomfört resan och klarat den.

Här är Anders och jag på Lottas kafé här i Smedjebacken sommaren 2011.

Annars så har midsommaren flytit på lugnt för oss.

Vi har varit hemma och tagit det lugnt. 

Och är nöjda med det.

Att bara vara.

På midsommaraftons morgon var det strålande sol

så då åt vi frukost på balkongen. Och tur var det för

sedan blev det ruggigare väder framåt eftermiddagen

och kvällen. Samma sak verkar gälla även idag.

Nu ropar gubben från köket.

Ha en riktigt fin dag!

Kram Sussie

Vad jag har sovit!

Gick och la mig för att sova middag en timme klockan 17

och vaknade för en halvtimme sen klockan 21.15.

Ont så in i norden. Så insmord igen med smärtstillande.

Men det ska jag råda bot på med årets första

VATTENMELON!

Mums, så gott och läskande...

Och en film på TV om första världskriget,

gubben är krigshistoria-nörd, och den handlar

ju om finsk-ryska kriget så jag kollar på den jag med.

Inte så ofta de har finska/ryska filmer på TV.

Det skulle sitta fint med ett riktigt åskväder med ösregn
nu under natten så att solen kunde lysa över oss
över Midsommarhelgen.

Det är så varmt och fuktigt i luften nu så att svetten
lackar trots att det är helt mulet och grått.
Jag tror att det behövs en liten urladdning.

Ha en mysig kväll 

vad Ni än har för Er!

Kram Sussie

Såå gott med nötter i maten!

Vi äter vegetariskt flera gånger i veckan hemma

så det gjorde vi alltså idag.

Det fick bli en rätt som jag själv hittade på.

Brukar göra det ibland efter principen att 

"man tager vad man haver" i skåpen här hemma.

Nötmixar med olika sorters nötter är jättebra att ha hemma.
Inte bara till matlagning utan även till bakning.

Idag fick det bli nudlar, wokgrönsaker, en woksås och en

halv påse nötmix. Allt wokat med olivolja i en panna

med lite örtsalt, pepparmix och aningen curry.

Bara fantasin sätter gränser när man lagar mat.
Och någorlunda hyfsade smaklökar förstås...

Gick väldigt fort att  fixa till och det blev jättegott!
Och med ett härligt tuggmotstånd.
Prova!

Ha en trevlig kväll!

Kram Sussie

Sol ute, sol inne, sol i sinne...

Har just vaknat av att det var så varmt i sovrummet.

Vi har morgonsol där. Gick upp och konstaterade att 

det är ju strålande sol ute idag.

När jag klev in i vardagsrummet möttes jag av den 

ljuvliga doften av pionerna som slagit ut!

De som Anders mamma hade med i sin födelsedagsbukett!

En annan som är överlycklig för att vi har blommor

hemma är ju förstås lilla Sally...

Det går ju absolut inte att ha blomstervasen på bordet

men jag tog ner den från skåpet för att hon skulle få lukta lite.

Hon blev  helt okontaktbar för en stund...

Men nu blir det balkongen för en stund. Där har denna lilla

dam parkerat sig såklart. För på andra plats efter blommor

kommer sol och värme på hennes "jag tycker om- lista".

Och jag behöver värmen nu. 

I natt var jag uppe igen och fick smörja in mig 

från höfterna och ned till vaderna med Voltaren gelen. 

Ont i handlederna och fingrarna hade jag också så jag lät gelen 

vara kvar på händerna.

Så här glödde himlen i natt mellan klockan 2 och 3... Vackert.

Hade så vansinnigt ont då klockan var ungefär 2 på natten.

Då tittade jag ut och det såg ut som att mörka moln var

på ingång för det hade börjat torna upp sig. 

Tänkte att det var nog därför.

Eller för att jag var till Ludvika igår och storhandlade lite

och släpade runt på min fullpackade shoppingvagn.

Inte mycket att knorra om tyckte jag då och tryckte bort
smärtan. Men som vanligt tyckte min kropp det. 

Trycket i CPAP-maskinen var 12,4 när jag vaknade

och det brukar ligga på 9 någonting. Utom just när jag 

skippat att sova middag eller gör något annat aktivt
som att åka och simma. Då brukar trycket alltid åka
upp till runt 12-13.

Veckans motionsschema:

Måndag:   VILA
Tisdag:   VILA
Onsdag:   VILA

Torsdag:   7 min motionscykel hemma  3,12 km

Fredag:   VILA

Lördag:   30 minuter motionscykel gymmet  11,7 km
+ cykeltur 15 min ute på kvällen

Söndag:   55 minuter motionscykel gymmet  17,12 km

Simmat har jag inte orkat göra på ett tag nu.
Ska försöka komma iväg nästa vecka då de öppnar igen.
De har haft stängt denna vecka för underhåll.

Men men... Tillvaron går upp och ner och jag tänker 

njuta av de bra stunderna här i livet

så nu går jag

och lägger mig i värmen under mitt parasoll!

( Och blomman är på säker plats så inget skumt händer 

under tiden matte inte ser något... )

Senare får det bli lite träning, efter en stunds sömn
på eftermiddagen som gör att jag orkar, på gymmet.

(UPPDATERING: Orkade inte gå till gymmet pga smärta
och tröttheten ! )

Ha en jättebra dag!

Kram Sussie

En trevlig lördag!

Idag hade vi som planerat en liten födelsedagsfika 

för Anders.

Med en hel del godsaker på bordet som Ni ser.

Jag åt en tårtbit och ett wienerbröd och resten av

dagen har det varit grönsakssoppa som gäller.

Vi var snälla och släppte upp Sally en stund på bordet för hon 

blev som besatt när hon fick syn på blomsterbuketten som

svärmor plockat till Anders.

Men vanligtvis får hon ju inte vara på bordet då det står

något uppdukat.

Hon är galen i blommor! Man skulle kunna tro att hon vill

bli världens första vegan-katt!

Skam den som ger sig. Man kan ju försöka komma

åt blommorna på andra vis...

Nu har jag äntligen fått annan färg på soffan.
Var så trött på den röda färgen. Den passar bra under november, december
och januari -februari. Under vintern helt enkelt. Runt julen.

Nu har jag lagt ett fint blått överkast över den. Beställde ett på La Rédoute
för några år sedan. Vi hade tänkt ha det på gästsängen. Men eftersom
vi inte har plats för det så har överkastet legat oanvänt i skåpet.

Jag är supernöjd men den nya blåa färgen!
Tycker det blev snyggt.

Anders tog som alltid hand om disken efteråt.

Själv får jag alldeles för ont av att stå vid diskbänken.

Så diskar gör han alltid nu när vår diskmaskin pajat.

"Tack kära du för att du tog hand om disken!"

Själv gick jag upp i morse och dammsög och skurade

inför att det skulle komma gäster. Det är så härligt

nu när det är rent och fint på golven!

Jag gick och la mig en stund när vi fikat och de 

andra satt och pratade. Men det gjorde inget som

tur var. Efter en halvtimmes tupplur orkade jag sitta

och umgås ett tag till.

Nu har gästerna gått och jag kollar på Biggest Looser.

Känner mig ledbruten och trött men är 

jättenöjd och glad över denna dag.

Ha en mysig lördagskväll!

Kram Sussie

Ångest och smärta.

Det här blev ett ganska långt inlägg som jag 
skrev i första hand med tanke på Försäkringskassan.
Men även till andra som ifrågasätter oss som
har sjukdomar som inte syns utanpå.


Sitter här vaken mitt i natten igen. 

Jag har så fruktansvärt ont.

Vaknade av smärtorna. 

Jag kan inte ligga kvar i sängen pga det. Det gör

helt enkelt för ont. Det trycker på höfterna, rumpan,

benen, knäna och fötterna. 

Det gör ont nu när jag sitter.

Trots starka mediciner, trots en extra Diklofenak

nu på natten, trots att jag smörjt in mig från halva

kroppen och nedåt med Voltaren gel.

Smärtan känns djupt ner

i lederna eller skelettet. Känns som tandvärk som

aldrig går över. 

Hela vägen ner från ländryggen ner i fötterna.

Fötterna värker och dunkar när jag går.

Värst är den vänstra foten. Där är jag svullen

runt ankeln.

Ja, Ni har ju hört det här förr...

Så här har det varit i åratal.

Jag har ont hela tiden. 

Utan undantag.

Varje dag.

Dagar då det är riktigt varmt och klarblå

himmel är det lite bättre. Då känns kroppen

mjukare och jag har mindre ont i mina leder.

Men tyvärr lever vi inte i ett land där vi

har ett så paradisiskt väder att se fram emot

varje dag. 
Och tyvärr har jag inte råda att resa till värmen.

Ändå ler jag mot dig och andra när vi träffas. 

Du kan inte se på mig att jag är sjuk. 
Jag vill inte plåga min

omgivning med att ständigt klaga eller påkalla

uppmärksamhet genom att gnälla, stånka och stöna.

Jag försöker alltid att se det positiva i tillvaron

och se det fina i människor omkring mig.

För sådan är jag.

Jag har lärt mig att leva med min smärta men du ska

veta att det inte är lätt.
Att trots de starka doserna av smärtstillande 

till stor del vara tvungen att själv tränga undan det onda.

Inte låtsas om det helt enkelt.

Jag är expert på det.

Vissa dagar är det riktigt svårt att överhuvudtaget

ta mig runt i lägenheten. Då ser du  mig inte.

Du ser mig inte när jag vilar eller kvider av

smärta för att det blir nästan outhärdligt.
Du ser inte alla andra symptom jag har
eller mina dåliga dagar. 
Och du ser mig inte varje dag.

Det du ser är när jag sticker iväg för att simma

eller träna, när jag försöker ta en promenad,

tar en liten cykeltur för att komma ut

eller sticker iväg och handlar en dag.

Men kom ihåg: du ser inte hur det känns.

För smärta syns inte utanpå.

Det är det värsta.

Och att ständigt bli ifrågasatt. 

Utsättas för korsförhör och kommentarer som att
"Du kan ju röra dina fingrar har du verkligen artros?"
( ibland gör det väldigt ont att röra dem )

"Du kanske är deprimerad och behöver antidepressiva?"
( Nej, jag lider av stress och utmattning inte depression )

"Varför genomgår du inte en Gastric Bypass?!"
( Läkaren vägrar att skära i mig pga bråcket i magen )

och en del säger:
"Varför har du inte färdtjänst?"
"Du måste ordna hemtjänst som kan komma och
hjälpa dig att städa!"
som att det bara är att knäppa med fingrarna och
vifta med ett trollspö så har man den hjälp man behöver.

Det ger mig ångest!

När du inte tror mig de få gånger jag berättar.

När du försöker få det till att jag hittar på.

Då blir jag så himla ledsen att det känns  som

att allt rasar.

Jag kan gråta i dagar före och efter ett möte

med Försäkringskassan. Känna att jag inte orkar

längre. Nu har jag hyperventilerat och gråtit
upp en stor tjock hushållsrulle under några dagar.


Det finns sjuka människor. På riktigt faktiskt!
Jag är en av dom.
Alla är inte bedragare och bluffmakare.

Var glad istället att du själv är frisk!
Det tror jag i och för sig att du är också.
Du är en glad och sprudlande person som jag gärna
skulle stå och prata med. Men det blir en väldigt
jobbig situation när jag vet att du ifrågasätter mig.
Det förtar likasom glädjen i att träffas.

Jag har haft ont sedan 1983. Kanske tom tidigare.

Men det är då jag läser om det i min dagbok

för första gången. De hemska helvetiska smärtorna

i armar och ben som gör mig tokig näst intill och som

alltid finns där...

Vet du vad? Jag gick till läkare och klagade 15 år

senare. Innan dess visste INGEN om att jag hade ont.

Ingen arbetsgivare, kompis eller ens mina föräldrar.

För jag var den duktiga flickan som tänkte på andra

i första hand och visste hur man uppför sig på det

mest behagliga och vänliga sättet. 

För så är jag uppfostrad.
Att alltid vara trevlig mot min omgivning.

Och alltid göra det som förväntas av en.

Man reser sig upp efter alla smällar och gör

det man måste helt enkelt.

Enda undantaget var en och annan pojkvän som ju

märkte hur ont jag hade.

Om min nuvarande sambo. Som får utstå
så mycket. Men som hela tiden finns här
för mig ändå. Hjälper mig praktiskt, stöttar mig
och peppar mig. Och som älskar mig.

Det säger en hel del va? 

Om att jag inte är typen som gnäller i onödan. 

Men det förklarar också varför jag till sist fått

diagnosen Utmattningssyndrom. Varför jag inte

klarar stress längre och varför mina dagar måste

gå i ett långsamt tempo. Och stressen jag upplevt 
under alla år finns där varje dag fortfarande.
Den går inte över. Triggas av mycket folk i affären,
höga ljud utifrån... ja, allt möjligt faktiskt.

Jag planerar och vill mycket mer än jag klarar

och jag har börjat förstå det nu och måste leva
på ett sätt så jag får de minsta sakerna i livet,
som de flesta tar som självklart, att fungera.

Jag är inte där men jag strävar åt det hållet.

Jag lyssnar på min kropp nu. Efter alla år.
Det är den värd. 
Och jag har rätt att må bra.
Rätt att vara glad trots att jag har ont.

Kroppen säger ifrån.
Jag börjar förstå det nu.
Och jag vet vad jag behöver.
Och vad jag orkar med.
Mer än du vet.
Och jag vågar äntligen säga ifrån.

Som sagt: Ibland måste
man få skriva av sig även det som
känns jobbigt.

Sussie

Grattis på födelsedagen!

Idag fyller gubben min år!

"Stort grattis till dig min älskling!"

Firar lite gör vi på lördag med fika då svärmor och hans brorsa kommer över.

Sussie

Vart tog solen vägen?

Publicerar lite matbilder idag!

Först ut hemlagad pizza med räkor och gul paprika. Mums!
Bred på en god salsa eller tomatsås, på med de ingredienser du vill ha,
sen riven ost.  In i ugnen och på med oregano efteråt.
( Fast jag verkar ha glömt det sista på bilden... Oreganon alltså. )
OBS! På denna pizza har jag även CURRY.

Supergott som picknickmat nu på sommaren!

Min hemlagade makaronilåda! Alltid en favorit här hemma.

Piffade till den lite extra då jag tog det här fotot. Hade en GULASH-mix i skåpet
och hade i den i köttfärsen tillsammans med buljongtärningarna. Gud så gott det blev!

Har försökt hitta en till mix men har inte hittat en vare sig i Smedjebacken,
Ludvika eller på Coop Forum i Borlänge. Om någon hittar en så hör av dig.
Jag vill gärna ha en skickad hit. Betalar såklart utlägget för den och frimärket.

¨
Vanlig god korvstroganoff med tagliatelle.

Tonfisksallad med lite överblivet ris. Tar ofta en överbliven sallad
och blandar med en burk tonfisk. Gärna tonfisk i vinägrett.
Sen i med ris eller pasta som blivit över någon dag, eller bara som den är...

Det var matbilderna det. Tar alltid ett foto på maten för att
det kan vara bra att ha när man ska blogga...

Annars så sitter jag här i dag och undrar vart solen tog vägen?
Det är mulet och grått och har regnat mer eller mindre sedan
igår kväll. Inte så jättevarmt idag heller.

Förklarar varför jag fick så ont redan igår eftermiddag.
I benen mest men även i vänster arm. Blåste rätt mycket då
så jag tänkte först att det berodde på det. Men som vanligt
var det en föraning om sämre väder. Är som en barometer...

I morse var det jobbigt att komma ur sängen pga smärtan
i revbenen men nu sitter jag här och dricker kaffe och ska
ta en frukostmacka. Tar nog lite yoghurt och aprikoser också.

Funderar på att börja om med Viktväkarna
här i Smedjebacken. De har möten på torsdagarna vad jag vet.
Ska kolla upp det under dagen.

Ha en fin dag 
och hoppas att solen snart lyser över
vårt avlånga land!

Kram Sussie

Träningsschemat för veckan.

Så här ser träningen ut för denna vecka:

Måndag:   49 min motionscykel  15 km

Tisdag:   49 min motionscykel  14,5 km

Onsdag:   37 min motionscykel  10,5 km

Torsdag:   VILA

Fredag:   VILA

Lördag:    3 tim Städning = Dammsugit, skurat och dammat

Söndag:   VILA

Fyller i vart efter jag tränat som vanligt.

Anpassar träningen efter dagsformen.

Ska försöka träna så mycket jag bara kan för att försöka

bli av med den oro och ångest jag känner just nu när min

dotter är så dålig igen.

Jag har problem med ytlig andning just nu.
Måste försöka få ner andningen i magen och slappna av.
Och släppa ner axlarna. Lättare sagt än gjort när man
har panik och nästan hyperventilerar. Ibland hjälper
det att verkligen gråta ut och släppa fram allt, men det
tar samtidigt oerhört mycket på krafterna...

Det känns som att jag skulle kunna vråla rakt ut för tillfället.
För det finns inget jag kan göra.

Spansk tortilla med grönsaker. Överst med lite gräslök i...

Idag blev jag verkligen överraskad när en vän från

utlandet ringde mig helt plötsligt. Någon jag inte träffat på

snart 10 år. Det var så oväntat! Men jag blev glad såklart.
Så det händer ju positiva saker också.

Innan jag gick ner på gymmet idag och innan gubben gick till 

jobbet så bakade jag lite bröd igen. Denna gång med rågmjöl

uppblandat med lite vetemjöl. Det blev gott!

När kassan är skral är det jättebra att baka sitt eget bröd.
Och nyttigare. Inget socker eller andra tillsatser. Och mer mättande än det
oftast mycket luftiga bröd man köper.

Nu ska jag lägga mig och sova middag ett par timmar.

Ha en jättebra vecka!

Kram Sussie

Recept på havrebollar och muffins!

Jag har lovat länge nu att jag ska komma med mitt recept

på jättegoda havrebollar, eller chokladbollar om Ni vill...

Detta behöver du:

100 gram margarin

4 dl havregryn

1 dl vit sirap för bakning

2 msk kakao

1 tsk vaniljsocker

 ( kokosflingor )

Ställ fram margarinet ett tag så att det mjuknar något.

Blanda sedan ihop alla ingredienser till en smet och

forma till små bollar i valfri storlek.

Utom kokosflingorna som du sparar till att rulla de

små bollarna i. 

KLART!

Ställ gärna kallt ett tag.

Jag brukar använda en tesked till att forma havrebollarna med och sedan
doppar jag dem i kokos...

Tänkte även dela med mig av ett jättegott Muffins-recept.

Sätt ugnen på 200 grader Celsius.

Banan- och jordnötsmuffins:

Torra ingredienser att bland i bunke nummer ett:

1,5 dl grahamsmjöl

1 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

Resterande ingredienser att blanda ihop i en annan bunke:

0,5 dl brun sirap

1,5 msk jordnötssmör ( gärna chrunchy, dvs med bitar i )

ca 60 gram smält margarin

1 stor mosad mogen banan ( den ska vara lite mjuk )

0,5 dl mjölk

1 vispad äggvita

Blanda ihop ingredienserna från båda bunkarna i en av dom

och klicka ut smeten i muffinsformar eller i en muffins-plåt.

Grädda i ugnen ca 20 min tills de fått fin färg.

GOTT!

Imorgon bitti åker jag iväg till Stockholm igen
för att hälsa på min dotter 

på Karolinska sjukhuset i Huddinge.

Hoppas att Ni får en riktigt bra start 

på veckan!

Kram Sussie

38 grader varmt på balkongen...

Ja, det är riktigt varmt nu på balkongen.

Och dagen har ändå bara börjat!  38 C grader varmt!

Underbart för mig som gillar värme.

Men jag sitter under parasollet. Drack morgonkaffe

och åt en macka med kalkon till frukost nyss. Och ett glas

guava- och ananasjuice.

Vi sitter här och spanar in när de förbereder inför dagens

Smedjebacksfestival. 

Första helgen i juni varje år är det dags.

Och i år ser det hoppfullt ut. Förra året regnade det bara och 

var kallt. Nu verkar de ha tur med vädret iallafall.

Ska ut och ta en runda och se oss omkring senare.

Tar väl lite mer foton också.

Här kan Ni se mina foton från förra årets bedrövliga festival:

http://lotushealthdiary.blogspot.se/2012/06/vilket-vader-och-vilken-festival.html

Nu ska jag ut och sätta mig en stund på balkongen igen.

Gubben sitter redan där och njuter för fullt av solen.

Det är rätt kul faktiskt att kolla in alla som kommer och går

under dagen så här uppifrån första parkett.

Speciellt ikväll när en del är lite runda under fötterna.

Och t ex cykeln vill åt ett håll och ägaren åt ett annat...

Tar en liten bloggrunda sen ikväll och besöker mina läsare.

Ha en härlig dag!

Kram Sussie