God mat!

God mat är ju en del av semestern så här kommer lite nya

matbilder!

Som här rödbetor, broccoli, palsternacka och grön paprika

rostad i ugnen med lite olivolja och flingsaltet Wild garlic.

Det åt vi till stekt fläskfilé och bearnaisesås.

Jättegott!

För Anders som har fem veckor semester i år så är 

det verkligen en del av glädjen att få hålla på med maten.

Vi hjälps åt efter bästa förmåga. 

( Eller ska vi säga att 

"köksassistenten" är frisk nu så han utför 

och jag ger direktiven... 

Passar oss alldeles utmärkt. )

Den här rätten blev bra tycker jag för man behöver inte alltid

ha potatis till fläskfilén. Det blir bra med bara grönt också.

Och nu kommer ju alla fina knippor med färska rödbetor.

Vi har sovit middag i 2-3 timmar och sitter och kurar i soffan

just nu för det är grått och regnigt ute. Men så varmt och skönt

iallafall. Fläkten snurrar för fullt här hemma i både

sovrummet och vardagsrummet!

Som en sommar ska vara.

Ha en mysig kväll!

Kram Sussie

Mysig kväll!

Vi gick till Storkyrkan för att lyssna på en  konsert
med Kammarmusik.

Det var helt underbart och så vackert så att man hade

kunnat sitta kvar i all evighet och lyssna. Ibland blundade jag
och bara lät mig svepas med av musiken.
Riktigt välbefinnande!

Glöm inte att klicka på bilderna för att se dem i större format.

Tog några videosnuttar för att få med några minnen av

musiken och stämningen. 

Men det går ju inte ens att jämföra

med hur det lät i verkligheten. Live. Ljudkvaliteteten på mina

små videos är urusel.

Efter att ha dröjt oss kvar i Storkyrkan ett tag så

gick vi och tog varsin drink på en uteservering

i närheten. 

Kvällen avslutade vi med en liten promenad genom de gamla

gränderna.

Att BARA VARA var ledordet för kvällen...

 Världens skönaste snubbe! 

Ha en fortsatt härlig helg!

Kram Sussie

Morgonpromenad!

I morse stack vi ut på en tidig morgonpromenad.

Måste ju röra på mig och även belasta onda foten så att den

ska bli bra och inte stelna till.

Så klockan 8 var vi iväg...

Och ganska exakt en timme senare var vi hemma igen.

Ja, det är ju alltså inte Anders som går med kryckor utan jag. Men hann
fick hålla i dom på alla bilder så att jag skulle kunna ta lite foton.

Här står gubben och poserar med mina kryckor.

Det tog sin tid att gå vår lilla runda saom sagt. "Bara en timme!"

Men det spelar ingen roll. Huvudsaken var att den blev av.

Inte blev den så lång heller. 

Kanske 800 meter. Lite runt våra kvarter.

Titta vilka fina blommor i rabatterna.
Fantastiska färger!

Blommor blir man alltid så glad av!

Solrosorna är så fina. Kommer att ta kort på dem sen igen.

Förhoppningsvis blir dom riktigt stora och ståtliga.

Hade som vanligt kameran med mig.

Ja, det fattar Ni ju med tanke på att jag visar kort. 

Dum kommentar kanske...   :)

Många gamla fina hus här i närheten. 

Som det här huset där Kupan huserar. Röda Korsets butik.

Alla korten är tagna här i centrala Smedjebacken.

Det är vackert här. Och nu i juli är det så lugnt och fridfullt.

Morgonrusningen existerar inte.

Det är ju industrisemester här så de flesta är lediga.

Det var en helt underbar morgon. 

Solen sken och fåglarna kvittrade. 

Nästan ingen trafik överhuvudtaget.

Så det var verkligen värt besväret att lunka omkring

ett tag och bara njuta av livet. 

Det gäller att hitta glädjen i det lilla. Och det gör jag.

Det har varit strålande sol och klarblå himmel 

hela dagen. 

Men jag måste vara försiktig med solen

har vi märkt. De sista åren har jag sett ett samband

mellan att jag är i solen och att jag får skov.

På sistone har vi märkt att jag får svår magknip,

ansiktet blir rött och nästan blålila och bröstkorgen röd,

läpparna domnar och sen kommer "magbesvären"

och jag blir sittande på "damernas" i flera timmar.

Det verkar räcka med en liten stund i solen för att det
ska bli här varenda gång.

Tråkigt eftersom solen och värmen är så bra för mina

leder. 

Svärmor tittade in en stund häromdagen. Alltid roligt med besök.

Nu har jag nyss sovit i ett par timmar och vi har

ätit middag. Wok med kyckling och grönsaker.

Så nu ska jag sitta en stund på balkongen.

Vi har skugga så här på kvällskvisten så det känns

svalt och skönt.

Jag är otroligt uppstressad just nu men gör som sagt 
allt jag kan ändå för att må bra mitt i alltihop
och ta vara på de fina stunderna i livet.

Imorgon ska jag vara på vårdcentralen och visa upp

min fot som är ännu blåare idag. Den gör rätt ont

fortfarande men jag hoppas att det visar sig att den

läker bra.

Ha det gott i sommarvärmen!

Kram Sussie

Vackert blålila... Eller?

Nä fy sjutton! Fult blå. Likblå.

Jag vill att foten ska bli bra snart.

Men just nu skiftar den kraftigt i färg och

blir allt mörkare.

Gör inte lika ont nu iallafall.

Kanske ska det vara så här? 

Men jag kollar upp den på måndag igen

för säkerhets skull...

Tar det lugnt nu i helgen.

En promenad fram och tillbaka till Coop blir det idag

och det blev en i förrgår också.

Går runt en del i lägenheten också för jag måste ju

belasta den så att den inte stelnar till.

Men färgen. Den skrämmer mig!

Ha det så gott i dag!

Kram Sussie

Min älskade Sally har fyllt 14 år.

Sally föddes 1999-07-09 på landet strax utanför Uppsala.

När hon var 12 veckor gammal flyttade hon och hennes bror

in hos mig där vi bodde på Roslagsgatan i Vasastan i Stockholm.

Det var sååå små. Det första de gjorde var att försvinna in under
badkaret när de gick runt och utforskade sitt nya hem.

Sen satte de sig och kissade på den gröna trasmattan under
köksbordet. I tron att det var i gräset. Skitsnack enligt mig
att katter skulle vara färgblinda. Det tror inte jag på.
De hade ju bott på landet och gjort sitt i gräset så att säga.
Men sen blev de ju rumsrena och fina fort som attan när
jag visade att det var kattlådan som var toaletten inomhus.

Varje natt höll dom om varandra.

 Hennes bror är i katthimlen redan. Djupt saknad.

Men nu har Sally varit hos mig i hela 14 år.

Tänk vad tiden går. Och tänk vilken stark kärlek man 

utvecklar till sitt älskade husdjur.

De har alla sin egen helt unika personlighet.

Jag hoppas att jag ska få ha henne hos mig i många år till...

Sally är så otroligt tillgiven, känslosam, nyfiken och försiktig

av sig. Hon har aldrig, aldrig någonsin bitit eller rivit mig.

Man märker dock att hon börjar bli lite trött nu och eftertänksam.

En gammal liten dam. En katt-tant!
Med tiden har hon utvecklat lite mer pondus.

Men ändå min lilla ängel.

Jag brukar kalla henne "Mammas lilla prinsessa"
och när vi var hos veterinären med henne så tittade han
på mig efter en stund och sa:
"Så hon är mamma lilla prinsessa?".

Märkligt eller hur?!
Veterinären kunde nog kommunicera med henne
på något vis.

Ha en underbar fredagskväll!

Kram Sussie

En olycka kommer aldrig ensam...

Vi har haft en minst sagt lite märklig start på vår semester.

Jag har gjort illa foten riktigt ordentligt när vi var i 

Stockholm under måndagen och tisdagen.

Så igår var det först Smedjebackens vårdcentral och 

till läkaren för att kolla foten och sen vidare till Ludvika

lasarett för att röntgas, dr´n ville se om den var bruten eller
hade någon spricka.

Sen tillbaka till Smebacken igen för att få svar.

Ja, det är så det funkar här på vischan. Ingen läkare

finns uppe på Ludvika röntgen för att kolla plåtarna så

svaren skickas per mail till remitterande läkare...

Den var okey foten. Fast jag har fått någon ledbandsskada

och gör den fortfarande jätteont nästa vecka ska den

kollas igen. Det var så svullet så det var svårt att se löd 

svaret på röntgenbilderna.

Hela dagen blev det sjuktaxi hitan och ditan.

Men nu så går jag iallafall på kryckor ett tag framöver.

Säg den olycka som kommer ensam.

Det gör den ju aldrig. Alltid är det flera saker som

händer på en gång heter det ju.

Gubben min skar av sig tumspetsen det första han gjorde

när vi kommit hem från vårdcentralen. Han skulle skära upp
löken åt oss för att snabbt laga till en spagetti med köttfärssås.
Det blödde så in i Norden så han fick snabbt cykla upp
till vårdcentralen igen.

"Är du här nu igen?" frågade dom. "Du var väl här

alldeles nyss?".  Jo, men nu gäller det mig sa gubben.
De skar av en bit av skinnet som fanns kvar och plåstrade
om honom med silikon plus bandage.

Dom undrar väl vad vi håller på med egentligen?!

Synd tycker jag att "Köksassistenten" gått sönder...   ;)

Det var här på ICA To Go på Drottninggatan det hände!

Bara någon minut efter att jag tagit den här bilden och vi 

fikat klart som jag reste mig upp och skulle gå mot dörren.

Jag glömde att kafét låg 40 cm över golvnivån och

klev bara rakt ut...

F-n, in i he--e, vad ont det gjorde! Jag kommer aldrig

att glömma känslan när foten åkte ur led och jag inte kunde

stoppa fallet...

Livsfarligt att bygga på det viset om du frågar mig.
Ingen skylt att observera nivåskillnaden eller något
litet räcke som en påminnelse.
Där kommer det nog hända fler olyckor om det inte redan
gjort det. TYVÄRR.

Känner mig rätt mörbultad nu. Slog ju liksom inte bara i
foten utan höften och armen med. Väskan flög iväg och det
blev en rejäl duns.

Foten svullnade upp direkt men jag knatade runt med den

i ett par timmar iallafall eftersom jag inte hade tid att gå

in på någon akut i Stockholm. Man får ju köa i timmar där

och bussen skulle gå hem på kvällen...

Det som däremot gjorde mig ledsen var att INGEN kom fram

och frågade hur det gick. Alla bara stod på avstånd och 

glodde som fån. Jag reste mig och gick därifrån!

Jag vill gärna inbilla mig iallafall att om det hade hänt här

på landet så hade folk genast kommit fram och frågat hur 

det gick osv...

Tycker att åtminstone personalen skulle brytt sig lite.
Jag kunde ju ha brutit benet eller något. Men de stod
i kassan och stirrade bara. Handlingsförlamade kanske.
Typiskt svenskt beteende.

Här är iallafall ett par bilder jag tog på Drottninggatan.

Tycker det är roligt att fotografera...

Kameran kan man ju alltid ha med sig och det tar bara ett

par sekunder att få till en bra bild.

Ha en härlig dag!

Kram Sussie

Svullna anklar...

AJ! Det gör ont!
Och just nu håller foten på att skifta färg till blålila.

Får se vad doktorn säger imorgon bitti...

Sussie

Gott med soppa!

Så här på sommaren är det riktigt gott med soppa tycker jag.

Det behöver inte alls vara bara på hösten man äter det.

För mig är det riktigt lätt sommarmat. Speciellt om det är

soppor baserade på olika grönsaker.  

Just nu slurpar jag i mig soppor för glatta livet.

Gubben är hemma på semester och får agera 

köksassistent, dvs skära upp, strimla och riva

grönsakerna åt mig på löpande band.

Jag passar på såklart nu när han kan hjälpa mig på heltid.

Den här soppan blev så himla god fast den inte ser så 

märkvärdig ut. Lätt att göra men en riktig delikatess!

Yummie!

En annan variant är den rivna grönsakssoppan nedan.

Också jättegod. Med curry, äpple, zucchini, morötter...

Ta vad du har helt enkelt. Bra sätt att inte låta grönsaker

gå till spillo.

När man värmer den nästa gång kan man adda i lite stekt

chorizo eller annan korv och krydda den med ett par tsk

sambal oelek så har man en helt ny soppa. Simsalabim!

Så här god blev gårdagens soppa idag!

Nu ska jag inte tråka ut Er med en massa detaljer men natten

var en riktig pärs. Vaknade redan halv ett och var vaken till

klockan sex på morgonen. Smörjde in mig och hade mig. 

Men passade faktiskt på att

göra något av den vakna tiden också. Frysa in soppor!

Ska jag nu vara vaken och inte kunna ligga ner så får

jag väl försöka göra något av det tänkte jag. 

Ska försöka tänka så då jag inget annat val har än

att vanka omkring i natten...

Perfekt! Nu är det bara att plocka fram en pyts och låta tina. Enkelt när
man inte orkar laga mat.

Och så satt jag på balkongen mitt i natten. 

Det var så varmt och skönt och alldeles lugnt och stilla. 

Körde lite avslappningsövningar där för mig själv.
Och lilla Sally var med mig såklart.

Det doftade gott av mat också. Mitt i natten!

Vi har två irakiska familjer som grannar och de äter ju nu

när det blir mörkt för de har fasta mellan soluppgång

och solnedgång nu när det är Ramadan.

Det var mysigt på sitt sätt. Att höra lite ljud här och där,
känna grilldoften och den varma brisen.
Som att vara utomlands.

Men det var väderomslag på gång förstod jag sen. 

Regnet började strila ned vid halv sex precis innan

jag gick och la mig igen. Rätt rejält regn blev det.

Vi har ganska rått och grått väder just nu. 

Men vi håller tummarna att solen snart ska vara tillbaka.

Och värmen!

Ha en mysig söndag 

vad du än håller på med!

Kram Sussie

Vi testade ett nytt hostel!

När vi var i Stockholm så var vi sugna på att testa

ett nytt hostel denna gång. Best Hostel heter detta också.

Fast det ligger nere vid Skeppsbron med sjöutsikt. 

Stockholm är ju som vackrast

nere vid vattnet. 

Så jag bokade ett "dubbelrum de luxe" åt oss.

Så himla lyxigt var det inte. Men stort rum för att vara

vandrarhem. Vi hade en stor dubbelsäng på 180 cm 

och två bäddsoffor och ett bord plus ett helt eget

badrum med fönster.

Det lyxigaste var ju faktiskt utsikten och det var den

jag var ute efter...

Det var härligt att stå och titta ut över min gamla hemstad...

Men ännu härligare måste det ha varit att vara uppe i 

ballongerna som alltid passerar där uppe på somrarna.

Vilken fantastiskt känsla det måste vara!

Här ser man den gå ner någonstans bakom Skeppsholmen.

Jag gissar att den landade på Djurgården eller Gärdet.

Ser Ni vad det här är?  

Jo, världens högsta karusellgunga! 

Den senaste attraktionen på tivolit Gröna Lund.

Jag kan nästan känna pirret i magen när jag tittar...

Vilket sug i magen och man håller nog i sig för glatta livet.

Vem vill bli utkastad över halva Stockholm? 

Skulle den lossna skulle man nog flyga iväg en bra bit!

Men hade jag varit ung, eller lättare,  hade jag absolut testat.

Det måste man ju.

Ha en underbar dag!

Kram Sussie

Egna påhittade gratänger och så detta med blodsockret.

Igår kväll gjorde jag två stycken goda gratänger.
En med blomkål och en med broccoli och lite överblivet ris.

Det blev supergott! 

Den med blomkål täckte jag med havregrädde som jag smaksatt med ett par tsk
provencalsk senap, örtsalt och pepparmix. Sen på med riven ost.

Den med broccoli och ris täckte jag med laktosfri matlagningsgrädde som jag
smaksatt med sweet chilisås, örtsalt och svartpeppar. På med riven ost.

Sen så var det ju detta med blodsockret igen. Vilket krångel

det har visat vara ibland. Speciellt nu när jag börjat med

Cortisonet som tyvärr påverkar blodsockret väldigt negativt.

Så jag måste vara väldigt noga med vad jag stoppar i mig.

Kolhydraterna är den stora boven. Det som jag måste kolla

noga att jag inte får i mig för mycket av. 

De snabba kolhydraterna alltså.

Många tror att det hjälper att bara avstå från godis, kakor, 

läsk och annat som innehåller massor av rent socker.

Men så enkelt är det alltså inte. Verkligen inte.

Så här fina blev de när de var klara.
Jag gräddade dem i ugnen på 175 C grader i 25 minuter.
Men om du ska prova så gå efter färgen. När du tycker att de är lagom
är de med all säkerhet klara. 

Därav gratängerna också. Som diabetiker bör man inte

äta mycket av ris, potatis och pasta tex. Grönsaker

i olika former är ett mycket bättre alternativ. 

Men även då måste man tänka efter. Rotfrukter bildar

mycket sockerarter då de kokas eller lagas till på annat

vis. Man tror ju tex att det ska vara mycket bättre med

en morots- och palsternacksgratäng än en med potatis.

Men palsternacka är något som höjer blodsockret 

jättefort! Det har jag fått erfara... Tyvärr.

Detta blev alltså gårdagens middag. Hemlagade köttbullar som gubben min
var snäll och stekte upp. Och god råkost till. Morot med vindruvor!

Och i morse satt jag här och tjöt som en tok för att 

mitt blodsocker helt plötsligt steg lavinartat. 

Först upp till 18,4 och det var ju illa nog. Men sen så

bara fortsatte det. Från 21,7 till 22,4 och för att sedan

hamna ända uppe på 24,7.

Och jag förstod inte vad jag gjort för fel!

För jag tyckte att jag skött  mig så himla bra.

Allt kändes rent ut sagt för bedrövligt och som vanligt

när jag väl satte igång och tjöt så tjöt jag över precis allt.

Min dotters sjukdom, smärtorna och så...

"Visst fan är jag snygg!"  Hehe... Anders framför datorn på vårt hostel.

Ringde gubben på jobbet och hulkade fram hur synd det

var om mig... Och det hjälpte ju såklart att få ur sig allt

och få låna ett lyssnande öra. 

Tack älsklingen min för att du finns!

Men iallafall så kom jag på det efter ett tag!

Vad som fått blodsockret att skena iväg.

Det var vattenmelonen!

Något av det mest blodsockerhöjande man kan äta.

Det består till 82 % av socker. Naturligt socker.

Tillåtet att äta men inte att smälla i sig på tom mage

så som jag gjort på morgonen.

En eller par skivor i samband med måltid är helt ok

för då är insulinproduktionen redan igång och håller

på att smälta all annan mat. Så från och med nu blir det

en skiva till maten. 

För det är ju så gott med melon på sommaren!

Och jag kan ju tillägga att vattenmelonen innehåller

massor av bra vitaminer och mineraler som balanserar

upp att den är så sockerrik.

Varje dag lär man sig något nytt!

Njut av sommaren!

Kram Sussie