Naturen förändras dag för dag...

Så här såg det ut idag utanför fönstret.

Och nedanför ser Ni hur det såg ut för en vecka sedan.

Rätt otroligt eller hur?

Man tänker inte alltid på det men när man gör det

så hittar man en liten vardagsnjutning i att betrakta

naturens föränderlighet.

Ute vid mattpiskställningen idag...

Ute vid mattpiskställningen för en vecka sen...

Ha en riktigt mysig hösthelg!

Kram Sussie

Födelsedagstårtan gjord...

Eftersom jag fyllde år igår så gjorde jag en enkel men

god födelsedagstårta.

Samma slags tårta som jag brukade få ordna till mina

kalas när jag var skoltjej. Hade alltid party för mina

klasskompisar!  :)

Jag brukade få laga till tårtan eller tårtorna på morgonen

och sen fick de stå i några timmar i kylen innan de skulle ätas.

De blir godast då de får stå och dra ett tag.

Och är kalla.

Den här gången hade jag köpta tårtbottnar som jag fuktade med

lite lag från en fruktcocktailburk. Gillar inte torra tårtor!

På första botten hade jag jordgubbssylt, vispad grädde och

fruktcocktail.

På andra lagret mosad banan och vispad grädde.

Och sen överst grädde och blåbär.

Men man kan ju ha vad som helst i.

Annan sylt, konserverade mandariner eller ananas, mosade

jordgubbar osv.

Jag brukade alltid få göra två tårtor. Ibland blandade jag

O´boy pulver i grädden på ena tårtan så att det skulle bli

en chokladtårta.

Dekorerade gjorde jag ofta med vindruvor, banan eller

strössel. Eller lite allt möjligt.  ;)

MUMS! Denna tårta blev smaskens i all sin enkelhet.

Ha en mysig dag!

Kram Sussie

Dagens goda soppa och lite andra matbilder.

Ja, Ni som läser min blogg vet ju att jag älskar soppor!

Slurpar gärna i mig dem flera gånger i veckan.

Nyttigt, gott och bekvämt.

Den här gången skrev jag av ett recept från
Vegetarbloggen.

Nämligen Mexikansk majssoppa!

Det blev lite så att jag ändrade lite i receptet enligt

principen att man tager vad man haver.

Jag tog en halv gul lök istället för schalottenlök, tre

stora klyftor vitlök från en Solo-vitlök, krossade tomater

(cirka 250 gr ), och fryst röd chili i småbitar.

Det fick svettas lite i kastrullen tillsammans 

med olivoljan först.

Sen addade jag vatten, buljongtärning, en liten förpackning

kidneybönor, en liten förpackning majs och de röda linserna.

Kryddade med spiskummin, oregano och koriander.

Plus örtsalt med chili och pepparmix.

Det blev gudomligt gott kan jag lova! Testa denna soppa!

Här lite andra matbilder som jag inte publicerat tidigare:

Det här svängde jag ihop igår. 

Stekte en vegetarisk schnitzel med curry och chilikrydda på,

värme upp lite grönsaker i en panna tillsammans med lite

ajvar relish och en skvätt havregrädde.

Enkelt men gott!

Denna enkla men mycket goda kalla sås rörde jag ihop en 

dag till en bit grillad lax.

Lätt Créme fraiche laktosfri, persilja, gräslök och sweet

chilisauce

Och här en god laxpytt med rödbetor och en god kall sås.

Njut av helgen och ät gott!

Kram Sussie

Veckan som gått...

Jag har legat och sovit hela tisdagen och onsdagen,

totalt däckad och utnmattad, men nu är jag vaken igen. 

Var nere i Stockholm i fredags och hälsade på min

dotter över dagen och sen så åkte Anders och jag

ner tillsammans i måndags igen och hälsade på.

Kul med omväxling även om orsaken till Stockholms-

visiten kunde vara roligare. Det var ju ingen nöjestripp

utan raka vägen till Nacka sjukhus och sen efter någon 

timme tillbaka till Centralen igen för att ta bussen hem.

Förutom det hann vi med en lunch på
"The Laughing Duck" på Vasagatan.
Typisk publunch. Biff med bearnaise och klyftpotatis.
Onyttigt men gott!

Men vad det tog på mina krafter!
Jag som alltid älskat och älskar att vara på resande fot.

Nu blir det inget Stockholm på ett tag.

Vi har lovat att komma ner en helg om ett par veckor

så tills dess får vi hålla kontakten per telefon.

Det betyder så mycket för mig att få träffa min dotter igen.
Och att göra det regelbundet just nu så att vi kommer 
varandra nära igen.

Men som sagt nu måste jag ladda batterierna och ta det lugnt.

Försöka få något uträttat här hemma.

Träna lite.  Vila.  Äta sunt.  Inte stressa.  Ja, nåt sånt...

Visst var det vackert och en smula nostalgiskt när vi passerade
Hagaparken där vi höll till så mycket då jag bodde i Vasastan...

Tur iallafall att bussen går raka vägen härifrån

till Stockholms innerstad.

Det kunde ju ha varit så att man behövt byta buss

och tåg och hålla på. Så det är jag faktiskt jätteglad

för. Resan tar bara lite mer än 2,5 timme.

Klockan är lite över sju på kvällen och vi har precis passerat Fagersta.
Hemma var vi igen strax efter halv 8. Smidigt och bra.

En annan sak som gör att jag varit helt slut

är att vi var ju på teater i lördags också.

Det gav massor av positiv energi men tog ändå på
kroppen på ett sätt jag  inte kan förstå egentligen...

Vi såg  TWIST!

En riktigt riktigt bra och rolig föreställning på

Avenyn i Ludvika. Jag är så glad att jag gick 

och såg den!

En av höjdpunkterna i musikalen var när Thomas Björnhager

kom ut på scenen och hade gått "Charmörskolan".

Blev bara tvungen att skriva det för det var så coolt!
Sååå kul!

Ja, hela gänget hade lyckats suveränt bra tyckte vi och var

jättenöjda med kvällen.

Kruxet var bara detsamma som när vi gick på bio en lördag.

Allt som allt tog detta teaterbesök oss 8 timmar.

Nattbuss hem efter midnatt.

Men den här gången hade vi värma kläder på oss

och gick omkring i Ludvika på sena kvällen och njöt av

att det var en härlig stjärnklar höstkväll...

Vi fick ju en lång promenad innan det var dags att

komma hem och hoppa i säng för natten.

Och massor av frisk luft!

:)

Ha en härlig torsdagskväll!

Själv ska jag vila lite innan jag ska ta en dusch

och sen åka till Willys med gubben och handla.

Kram Sussie

Regnigt idag.

Tog en bild på Anders när han skulle cykla till jobbet i morse.

Idag är det verkligen blött ute. 

Regn och rusk. Som en riktigt höstdag brukar vara.

Men det är ju fortfarande rätt varmt så jag tycker att det

är lite svårt att klä sig. Antingen blir det för varmt eller

så blir det för kallt...

Igår hade jag en riktig vilodag. Sov mest.

Gick upp och åt mina måltider enligt måltidsklockan

och tog mina mediciner men utöver det gjorde jag ingenting.

Hur mycket jag än vill att det inte ska vara så så straffar

det sig alltid om jag varit aktiv en hel dag.

Jag blir helt kraftlös.

Det är väl det som är utmattningssyndromet och liksom

inte bara "vanlig trötthet". Man väljer inte själv i detta

fall. Hur positiv man än är till sinnes så hakar kroppen

inte på. Den orkar helt enkelt inte.

Många förstår inte det där och då har jag bara en sak

att säga:

 Var glad för det! Och kör aldrig med dig själv

så hårt att du hamnar där jag hamnat. Jag gick runt på

ren vilja och positivt tänkande i alldeles för lång

tid och blev väldigt irriterad på alla som jobbade

långsamt eller inte kunde "ta sig i kragen".

"vill man så kan man" "det är väl bara att anstränga

sig lite hårdare" "men herregud vilken långsam människa"

osv...

Nu inser jag hur smarta de egentligen var som

hushållade med sina krafter, inte skulle prestera mest 

och bäst till varje precis hela tiden och som tog hand

om sig själv på så sätt att de tog det lugnt.

Min läkare sa att det är "dom duktiga flickorna" som

hamnar där jag hamnat. De som alltid gjort det dom ska

och mer därtill. Och dessutom gjort det bra.

De ansvarsfulla, högpresterande.

Inte de lata, negativa och ovilliga typerna.

Tyvärr tror många det.

Det tog många år innan jag blev utmattad.
Man märker inte av det först.

Jag hade en väninna som sa till mig en gång att du
kommer inte att orka i längden i det där tempot.
Jag tyckte att hon snackade skit och att hon själv kunde
lägga på ett kol i stället. Fast det sa jag ju inte.
Jag bara tänkte.
Men hon hade ju rätt.

Vy från köksfönstret igår eftermiddag.

Men iallafall. Fy farao vad ont jag har haft sen bussresan

till Stockholm. Hade ont hela dagen igår och ont hela natten

trots insmörjningar, vetekudde och allsköns knep.

Varit vaken sen halv fyra i morse igen.

Just nu är det ingen idé att försöka göra något hemma eller träna
för ischiasnerven spökar igen också.. 

En liten flugsvamp i blomsterkrukan passar bra så här års...  ;)

Ska lägga mig och sova nu på min heta värmedyna!
Är jättetrött nu.

På eftermiddagen har jag lovat att prata en liten stund med
min dotter i telefonen. Vi hade en liten pratstund nyss.

Imorgon bär det ju av till Stockholm igen så någon timme

vila mitt på dagen måste jag ha. Och som tur är kan jag vila
lite på bussen fram och tillbaka.

Hoppas  att Ni får 

en riktigt bra dag!

Kram Sussie

Möte med dotterns vårdteam...

Nu är jag just hemkommen från gymmet där jag satt och

cyklade i 30 minuter. Det blev 10,17 km. Rätt bra ändå

att jag tog mig ned dit direkt på morgonen när gubben gick

till jobbet. Med tanke på att jag varit mer eller mindre vaken

pga värken sen klockan halv 4.

Stod även på crosstrainern i 3 minuter. Inte mycket men 

iallafall en början.

I måndags cyklade jag också på gymmet på morgonen.

Och stod en liten stund på gåbandet.

Jag måste träna nu när vi höjt cortisondosen igen

efter att ha trappat ned ett tag. Cortisonet höjer ju

sockret rejält och enda sättet att få ner det är genom motion.

Tufft att genomföra men jag gör det iallafall.

Kör en procedur innan med en vetekudde under fötterna,

en elektrisk värmedyna under rumpan och en vetekudde

vid höfterna tills jag är alldeles varm. Och då fungerar det!

:)

Igår blev det ingen träning.

Då var det full rulle från morgon till kväll.

Åkte ner till Stockholm med morgonbussen och var framme

ungefär till lunch och åkte vidare, efter att ha slängt i
mig en Whopper på Burger King Kungsgatan, till Nacka
sjukhus  där min dotter ligger just nu.

Där hade vi ett möte med personalen på avdelningen

och det kändes som ett positivt möte.

Jag tror att hon har ett bra vårdteam runt sig nu. 

Det är iallafall min känsla och mitt intryck efter gårdagens

möte då en behandlingsplan lades upp för den närmaste

framtiden.

Det är tufft för min dotter att vara så svårt sjuk 

och samtidigt vara så ung...

Kontakten mellan oss har blivit lidande på många sätt

när det varit en så svår period i hennes liv, och i mitt,

men just nu känns det hoppfullt.

Vi gör vad vi kan för att reparera relationen och är så glada

att träffas igen. 

Jag ska ner dit på fredag igen enligt överenskommelse

med henne och vårdpersonalen. 

Man saknar varandra mer än man tror när det är

som jobbigast...

Runt femtiden tog jag bussen hemåt mot Smedjebacken igen.

Jag känner alltid ett visst vemod när jag säger hejdå

till Stockholm. Det var ju mitt hem i så många år och 

stan känns nästan som min egen handväska. 

Klicka på bilden så ser du bättre.

När bussen passerade under Birkastan passade jag på att

fotografera huset som jag bodde i med Mikaela de första

2 åren i hennes liv. 

Det är det röda huset alldeles vid Karlbergs station

till vänster. Huset med den stora svarta skorstenen.

För Er som inte vet var det ligger så kan jag säga

att det är tunnelbanestationen St Eriksplan.

Jag önskar att jag kunnat ta en massa foton under
hemresan. Naturen var helt bedövande vacker!

Jag var iallafall hemma vid 8-tiden på kvällen igen

och då hade Anders gjort jättegoda hemlagade köttbullar

med en god sås. Vi hade överblivna rostade grönsaker

i kylen som vi hade till. Gott var det!

Nu ska jag ha en riktig vilodag för annars orkar jag

inte med veckans tempo. Så "nattinatti" för ett tag!
Nu åker ögonen igen på mig
vare sig jag vill eller ej...

Ha en bra dag!

Kram Sussie

Lugn fredagsnatt....

Sitter här mitt i natten och spelar Mahjong.
Och lyssnar på denna härliga musikblandning.
Den här typen av chill-out-musik älskar jag!

Har hållit på ytterligare en stund med mina blommor.

Vattnat, rensat, planterat om och duschat dem.

Sov i några timmar efter att vi varit och handlat på Willys

i Ludvika. Innan dess tog vi en liten promenad där.

A vill ha en korsordstidning...
Bra träning för gamla gubbar så att de inte blir senila...  ;)

Och passade på att köpa teaterbiljetter till en musikal

som heter Twist och som ska gå på Avenyn den 12/10.

Ska bli kul att se den!

 Jag har längtat så efter att få göra lite roliga saker. 

I Stockholm hade man ju ett helt annat utbud på olika

aktiviteter och jag behöver få tillbaka min livslust...

Hoppas att Ni också haft en mysig 

fredagskväll!

Kram Sussie

Höstsysslor

Nu är hösten här på allvar.

Dags alltså att tända en massa lyktor hemma.

Dels för att det är så jättemysigt och dels för att det

är rätt kyligt i lägenheten nu innan värmen sätts på.

Idag tog jag tag i något jag borde ha gjort för länge sen.

Redan i våras.

Blomstervård.

Dvs planterat om en del blommor och fyllt på en del krukor

med ny jord.  Skönt att få det gjort. En del blommor sjöng 

på sista versen men jag tror att jag lyckas med att få dom

att komma igen. Plockade bort alla vissna blad på alla

blommor och tog dom en efter en till diskbänken för en

ordentlig dusch.

Kål hör ju hösten till. Och jag brukar alltid laga till

brynt kålpudding den här tiden på året.

Så himla gott!

Tyvärr glömde jag att ta kort på den färdiga kålpuddingen.

En annan dag gjorde jag en favorit till. 

Nämligen kålsoppa med köttfärs i. Också mums!

Varje dag jag får någonting gjort är guld värd för mig nu

för jag har varit i en rejäl svacka. Ett tag tjöt jag varje dag

för att jag inte orkade göra någonting överhuvudtaget.

Orkade verkligen inte. Det är hemskt att bli så trött.

Men sista 2 veckorna har jag iallafall varit och simmat

några gånger och lyckats ta mig ned på gymmet en gång.

Simmade senast igår. Kändes skönt men mycket tyngre

än det gjort tidigare. Kämpar på iallafall.

Försöker ta lite kort nu med höstkänsla. 

Vackert med alla löv och skönt med den friska luften.

Gillar hösten trots att smärtorna ökar något

enormt nu i och med kyla, fukt och vissa dagar

kraftig blåst. 

Och en kväll var jag ute på egna äventyr faktiskt!

Gick och kollade på Monica Z-filmen förra torsdagen 

på bion i Ludvika. Filmen var helt ok och jag gillar

verkligen hennes musik och brukar lyssna på

en cd med hennes populäraste låtar som jag köpte

för något år sen.

Filmen gick inte in på hela hennes liv utan bara 

de första åren i hennes karriär. Men jag tyckte att

filmen var välgjord och den stora behållningen 

var alla tidstypiska miljöer och kläder etc.

Tyvärr fick hennes liv ett tragiskt slut då hon

brann inne. Vi bodde grannar i Vasastan hennes

sista år i livet. På Ingemarsgatan/Roslagsgatan.

Jag hann precis se klart filmen innan den sista bussen
kl 21.10 skulle åka från Ludvika. :)

Hoppas att Ni har det bra 

och njuter av hösten!

Kram Sussie

Konsten att gå på bio.

Kolla in detta fina blomsterarrangemang i Ludvika centrum. Härligt!

Att gå på bio här på landet kan bli ett stort projekt

och ett test i konsten att organisera.

Och i konsten att ha tålamod.

Vi bestämde oss för ett par veckor sedan att gå på bio

i Ludvika. Lilla grannstaden.

En riktigt skräckis skulle det bli och jag började tända

alla lampor nattetid redan några dagar INNAN filmen.

Suck... Jag och skräckfilmer är egentligen ingen bra 

kombination alls... Jag var jätteuppjagad redan innan

vi sett filmen.

Anders väntar på bussen...

Filmen skulle börja 19.30.

Sista bussen till Ludvika skulle gå ca 17.30.

Här på landet går det bara ett par bussar om dagen under

helgerna. Tokigt nog.

Nästan två timmar att slå ihjäl i lilla Ludvika alltså.

Men okej, det skulle nog gå bra. Vi tänkte som så att

då handlar vi lite på Hemköp, promenerar runt lite

och är på bion i god tid.

Och det gick ju bra. Filmen var... hmmm... 

SKRÄCKINJAGANDE! Inte helt oväntat. 

"Något uppjagad" kom jag ut ur bion. 

Och nu återstod bara att kunna ta sig hem 

till Smedjebacken igen. 

Inte så lätt som det kan låta. Verkligen inte!

Vi hade kollat alla tabeller både framlänges och baklänges

och till och med upp och ner. Ingen buss. Inget tåg.

Taxi ville vi ju inte heller ta. Vem vill betala 500 spänn

extra för ett ynka litet biobesök? Inte vi iallafall.

Men hem måste vi ju.

Jag med lite bio PopCorn.

Jag hade hört talas om så kallad anropsstyrd trafik.

Att man skulle kunna beställa en liten buss mellan 

Ludvika och Smedjebacken på helgerna.

Hade pratat med ReseCentrum i Ludvika och de 

visste absolut ingenting om detta och svaret jag

fick var helt enkelt att sista bussen gick runt 

fem-sex på kvällen.

Men jag gav inte upp för jag visste att bussen ibland

kunde gå nattetid för det har jag sett när jag varit

vaken på natten.

Och jag ville gå på bio!
Bion här i Smedjebacken har tråkigt nog slutat
visa filmer och vi som var stammisar sörjer verkligen
våra biobesök på söndagarna.

Anders med sina baconsnacks eller vad det nu är...

Till sist fick jag tag i några på något som heter 

BC Dalarna. Dvs beställningstrafik i Dalarna.

Vi kom fram till att det skulle gå att beställa en buss

klockan 00.00. Alltså vid midnatt.

Varifrån ville vi åka? Vi tänkte att MacDonald´s

kunde ju vara ett bra ställe att möta upp på för det 

vet ju alla var det ligger...

Nej, det gör dom inte på BC Dalarna. För det ligger

nämligen i Falkenberg. Och tjejen där hade aldrig

satt sin fot i Dalarna. Mycket märkligt tyckte vi.

Iallafall så kom vi fram till att det var nog bäst att

bli hämtade på tågstationen.

En något trött gubbe som väntar... och väntar...

Klockan halv 12 på natten var vi på tågstationen 

efter att ha vandrat omkring lite i natten och även 

tagit en nattmacka på Subway.

Nu var det bara att vänta. Kallt så in i Norden.

Vi hade ju inte tänkt på att nätterna är kallare nu

och när vi åkte iväg var det strålande sol och 

rätt varmt. Vi hade ju några härliga sensommardagar.

Vi väntade och väntade. Klockan passerade midnatt.

Ingen buss.

Jag ringde BC Dalarna som tack och lov hade öppet

nattetid! 

"Jo, bussen kommer. Vänta lite till bara. Den är på väg!"

var beskedet jag fick.

Okej då. Vi är rätt lugna och tålmodiga båda två 

så det fick bli till att sitta och filosofera över dittan

och dattan där mitt i natten. Och det där ju inte direkt

drag i Ludvika om man säger så. 

Men runt halv ett fick jag verkligen nog!

Nu ringde jag BC Dalarna igen och fick till svar att de

skulle kolla upp vad som hänt och ringa tillbaka till

mig. Ja, tack gör det! NU!

När f-n kommer bussen?!  Ska vi sitta här hela natten!?

Efter en liten stund ringde det och vi fick veta att NU

var bussen äntligen på väg. Det hade blivit en liten miss

i kommunikationen.

Och efter tio minuter, då var klockan kvart i ett,

kom en något tilltufsad chaufför åkandes.

Ingen hade sagt att han skulle ha en körning.

Men vi är rätt snälla av oss så vi muttrade ett litet

"Jaja, det var ju tur att det ordnade sig till slut."
Sen fick vi en trevlig liten pratstund med chauffören
där vi for hem genom natten.

Så strax efter klockan ett på natten var vi hemma.

Att gå på bio tog oss BARA runt 7-8 timmar...

Sånt är livet på landet. Utan bil.

Men det var en trevlig kväll iallafall.
Man har ju inte roligare än man gör sig.

Ha det gott!

Kram Sussie