Ja, igår kväll var vi på teater. En annorlunda uppsättning.
Det var Särskolan i Ludvika tillsammans med danselever
från Kyrkskolan som hade sin årliga teater på Avenyn
i Ludvika.
Jag är alldeles för känslig för sånt där egentligen.
Tyckte det var så rörande att se dem ha roligt på scenen
och njuta av alla uppskattande applåder. Alla var med
och bidrog på sitt eget alldeles unika vis...
Fjantig som jag är trängde en och annan tår sig fram i
ögonvrån...
Tyvärr glömde jag kameran. Igen.
 |
| Gubben satte på vinterbroddar på våra kängor. |
Som vanligt när vi ska göra något blev det en lååång
kväll. Teatern började kl 18 och varade i typ 50 minuter.
Bussen hem skulle gå 21.10.
Alltså minst 2 timmar att slå ihjäl i det kyliga vädret.
Det var mellan 10 - 15 minus C.
Vi promenerade runt ett tag och så satt vi en stund och
fikade på Mac Donald´s och sen blev det en varmkorv
och Loka inne på Willys. Och mer promenad.
Det hade jag egentligen inget emot för jag var varmt
påbyltad igen med raggsockor och hela kittet.
Och med min stickade mössa som en bloggkompis
skickat till mig. Den är stickad i citrongult reflexgarn
som lyser som neon runt mitt huvud.
Inget för den som inte står ut med uppmärksamhet
och långa blickar fick jag erfara igår. En del tittade så
att de krockade med stolpar nästan. Speciellt en liten
tjej såg ut att längtansfullt tänka
"Åhhh, jag vill också ha en sån där mössa!"
Tack för mössan Myrica!
Nu försöker jag ta mig samman igen och få något gjort.
Luften gick ur mig totalt redan före jul och jag
har fortfarande inte orkat komma igen.
Med album och tvätt, städ och sånt...
Ska gå igenom en del jättejobbiga undersökningar
som har med magen att göra och jag fasar för det.
Speciellt som jag var så dålig häromnatten att vi
var nära att ringa ambulansen.
I efterhand ångrar jag att vi inte gjorde det. Men just
när jag är dålig tänker jag jämt att jag inte orkar vara
till besvär. Problemet blir ju att det inte finns några
bevis för hur jag mådde. Jag var alldeles blålila i
ansiktet sa gubben och frossade som att jag satt i en
frysbox. Magen var hård som en stenbumling och jag
krampade. Det känns som att det är totalt stopp i magen.
Läpparna domnar och hela jag skakar. Hjärtat dunkar.
Så är mina magsmärtor som kommer titt som tätt...
Börjar tro att jag har tarmvred på gång.
Och jag har sagt att jag inte vågar genomgå den starka
24 timmarskuren med Phosphoral som jag måste göra
hemma inför nästa veckas undersökningar.
Men som vanligt blir jag inte tagen på allvar.
Lite Ricinolja sen är allt ute brukar läkaren säga.
Jag som får kämpa i dagar med toabesöken och blir
överlycklig varje gång jag lyckats göra nr 2.
Inte normalt. MIN MAGE är inte normal.
Att jag fick den här hemska "magsjukan" igen
helt plötsligt på natten tog jag som en varning...
Jag gör det inte. Inte här hemma.
Det ska vara på sjukhuset.
Men men... Idag är en ny dag.
Ha det jättebra!
Kram Sussie!
