Strange things happens in the sky...

Jag tycker om att titta upp på himlen 

och fotograferar ofta det jag ser.

Den här bilden framträdde mer och mer tydligt då jag

redigerade ljuset på fotot...

Ha en trevlig helg!

Kram Sussie

Matplanerar...

Uppe med tuppen idag. Klev upp klockan 4 prick.

Igår kväll gick jag och la mig redan kl 9 ungefär.

Vaknade sedan kl 23.40 och trodde att nu är det morgon

och dags att gå upp. "Herregud, klockan är ju inte ens 12!"

Blev tvungen att kolla flera klockor...

Det kändes som att jag hade sovit en hel natt så jag måste

ha sovit djupt. "Men ingen idé att gå upp för då blir jag ju

uppe halva natten" tänkte jag och lyckades sova vidare.

Behövde verkligen sova. Varit helt slut.

Denna lilla köksdekoration köpte jag i Villefrance.

Gubben har gått till jobbet nu. Och jag har ätit en

rejäl frukost. Står jag mig på fram till lunch. En

liten smoothie till mellis däremellan blir det bara.

Och nu har jag satt mig och börjat matplanera.

Kollar vad som finns hemma, vad som ska köpas

för månaden och planerar vilka maträtter jag ska 

laga närmaste veckan osv...

På lördag tänkte vi åka till Ludvika och gå runt till de olika

matbutikerna och passa på att köpa veckans extrapris-varor.

Mest för att ha något att göra men också för att jag "tycker

det är kul" att få ihop så mycket som möjligt för så lite som 

möjligt. Vara ekonomisk med andra ord. Som ensamstående

mamma blev jag fenomenal på att trolla med matpengarna.

Att äta gott till vardags behöver inte vara dyrt!

Säger tant Sussie. Ja, jag är tant numera. Stolt tant!

;)

Idag har jag lovat att dammsuga och skura. Måste!

Hur jag än försöker kan jag dock inte tycka att det är kul.

Absolut inte. Vill ha en hushållerska...

Ha en bra dag!
Kram Sussie

Känslan av tacksamhet...

Har suttit i vardagsrummet ett par timmar och 

skrivit i min dagbok. Gör ju det så gott som varje

dag. 3 sidor varje gång. Började med det under

90-talet för att orka med kvällarna efter jobb 

och annat vardagligt. Så på kvällarna skrev jag

 och ibland ritade i min första "själv-hjälps-

pärm" eller vad man nu ska kalla den.

Har den kvar, och de flesta andra pärmar och

dagböcker. Den första gjorde jag i ordning redan

1994 och det är kul att läsa i dem efteråt.  

Mitt liv har varit så otroligt händelserikt!

Och trots att det varit mycket tråkigheter

så har det varit lika mycket "välsignelser"

och saker som verkligen gått bra. 

Det hjälper att skriva. För mig.

 Okej, det tar inte bort smärtan man känt och känner

inför människor man förlorat, tragedier man varit 

med om, men det hjälper en att leva ett gott liv.

 Man lever ju. Bara det. Ingen självklarhet.

TACK!

Det är allt man behöver säga. 

Om man känner så spontant och rakt ut 

så blir det som ett

"Sesam öppna dig"...

Jag skriver tacksamhetslista varje kväll och 

det är också något jag försöker göra varje dag.

Många skriver listor över allt de ger ut, för att 

liksom hålla räkning tom över vem som ringde vem

sist osv, men om de skulle testa motsatsen, 

dvs att skriva allt de faktiskt får av andra 

skulle de bli förvånade över vilket flöde 

det sätter igång. Och hur mycket

som livet hela tiden ger oss. I stort som i smått.

Men ett tag kallade jag det för Tacksägelse-lista

för själv ordet Tacksamhet hade en negativ klang.

Det tror jag kan vara fallet för många av oss...

"du ska vara tacksam för att du inte svälter",

"du ska vara tacksam att du inte har det eller det ..."

Många har blivit itutade tacksamhet på ett argt

och negativt sätt som små när de gjort något

dumt tex, eller inte tyckte om maten osv...

Ja, Ni fattar kanske.

Nej, listan ska komma ur en äkta och genuin

känsla av Tack. En lycka, ett ljus man känner

inom sig och som man spontant inom sig bara

känner  TACK för. Allt som är bra i ens liv.

Och numera har jag inget problem med ordet

Tacksamhet heller för det negativa det stod för

är liksom bearbetat.

Jag älskar att skriva mina listor och själva känslan

av Tacksamhet. Även om jag inte befinner mig i

den hela tiden varje dag. Vore konstigt om det vore

så. Men det är ändå min grundläggande syn

på livet och det jag faktiskt har...

Nu ska jag sitta ett tag vid datorn här och kommentera 

andra "Art makers and crafters" bloggar.

Tar musten ur mig men är värt det. För det är så inspirerande

att se allt det andra gör och så skapar man en och annan 

kontakt som tycker om att besöka ens egen blogg.
Om man har tur.

Kolla! Kaktusen blommar för första gången på flera år... Lycka!

Gick upp kl 11 i förmiddags och är redan helt slut.

Ska nog hämta en kopp kaffe och en macka innan 

jag börjar blogghoppandet.

Och snart kommer gubben hem.
Hjälp! Jag hinner liksom inte med i tillvaron...

Ha en underbar dag!

Kram Sussie

Ikväll blir det bio.

Ikväll är det dags att gå på bio igen.

Vi har varit urusla på det sista året. Inte en enda film.

Inte vad jag minns just nu iallafall.

Men idag blir det "The danish girl" som vi ska kolla på.

Den går här på vårt Folkets hus i Smedjebacken.

Jag vet inte så mycket om filmen. Men kollade lite

nu på nätet och fann denna länk:

The Danish Girl - film.

Och den har ju fått flera Oscars så jag tror att
den är bra. Baserad på verkligheten också.

Mellanmål: Smoothie med yoghurt, mango och ananas.

Imorgon förmiddag ska jag få en instruktion
på gymmet och hjälp att lägga upp ett nytt
träningsprogram. 
Behöver lägga in en högre växel
 för att vara i form tills jag fyller 50 i höst.

Det var allt för nu.

Ha en mysig kväll!

Kram Sussie

Tidigt i säng idag...

Foto: Sussie Alatalo

En del har säkert läst att vi hade strömavbrott i natt

i stora delar av Dalarna.
 

Prick  02.22 slocknade vår TV och jag tittade ut

och såg att inga lampor lös. Sekunder innan hade vi tänt

lite värmeljus och jag stod i badrummet och tänkte

för mig själv att "jag är så glad att jag inte är rädd

för mörkret längre... att jag kan njuta av att gå

omkring här hemma utan belysning"... 

Det fick jag göra!
Ja, i flera timmar efter den tanken!

Här i Smedjebacken 
var det totalt strömavbrott.

Vad vi kunde se var det bara Kommunhus-klockan

och Ovako, industrin här i byn, som hade ström.
Resten noll.

Jag är glad att vi var vakna då och jag

kunde ju inte gå och lägga mig när det var så mysigt.

Foto: Sussie Alatalo

För det blev LJUST! 

 Nästan fullmåne som lös utanför 

köksfönstret, vit snö på marken och
väldigt märkligt sken på himlen. 

 Allt var som i en gammal svartvit film
  med långa skuggor i snön från träden utanför
 och molnen som snabbt rörde sig på himlen...

 Mäktigt och ovanligt.
Väldigt vackert var det.
Inte en massa lyktstolpar och

ljus från skyltfönster mm som lös upp. 

Bara helt naturligt. Som det måste ha varit förr.

Långt bak i tiden alltså. Innan elektriciteten...

En del såg ett stort ljusklot på himlen 

och det ska även ha hörts ett högt märkligt ljud 

under en stund som gjorde både hundar 

och katter nervösa,

men hos oss var det KNÄPPTYST. 

Men himlen hade ett mycket märkligt sken...

Det måste vi skriva under på. 

 Vi har ju varit med om strömavbrott förr, tex
ute hos Anders mamma på vischan, men då 
har det alltid blivit kolsvart. Jättemörkt!
Men i natt var det som en skymning 
mitt i skogen...

  

BILDEN tagen från dt.se

Hursomhelst så ger naturen alltid mig de starkaste
känslorna av Tacksamhet och Frid. Att få vara här
och se och uppleva allt vackert... Det är lycka för mig.


Klockan 5 cirka var strömmen tillbaka här.
Så idag är jag trött.
Jag missar elektroniskt i P2 men det får blir så...

Jag ska sova NU. 

Och klockan är bara 19.00.

Godnatt!

Vardagligt...

Idag har en stor del av dagen gått till att vara online.

Varit runt på olika bloggares sidor och kollat på vad

de gjort sen sist och så. Det var ju ett tag sen jag var

aktiv på nätet och med att hålla på med konsten,

kortmakeriet och albumen. Och jag försöker följa

ett gott råd jag fått och det är att alltid göra något

pyssel när tankarna far runt i huvudet och stressen

gör sig påmind.

Nytvättade draperier i hallen. Gillar inte när skor och jackor syns...

Men vad det tar på krafterna att sitta vid datorn. 

Jag vet att det inte låter klokt. Men har man suttit

och jobbat vid en dator största delen av sitt liv

blir man mindre trött av att göra något fysiskt.

Hade tänkt sova men fastnade här. Tyvärr.

Doften av ett rent hem är svårslagen.

 Jag behöver göra en rejäl storstädning här hemma.

Men lusten är inte på topp.

Blir nog bättre när jag väl får gå till frissan. 

Det piggar alltid upp. Iallafall mig. 

Bara 4 kg kvar nu. Jag har ju satt det som belöning 

till när vikten är nere på 99 kg.

-18 kg blir det då från när jag varit som mest uppsvullen.

Hoppas att jag kan fortsätta nå en bättre hälsa nu.

 Morgonens frukost:

Juice med vetegräs, stekt ägg och grönsaker.

Imorgon bitti ska jag gymma och simma tidigt.

Fredagar öppnar simhallen och Actic redan kl 6.00

så det blir till att lägga sig tidigt ikväll. Drar iväg

samtidigt som Anders går till jobbet. Det blir lättast

eftersom jag ändå går upp och käkar frukost med

honom varje morgon.

Dunkar redan huvudet i tangentbordet. 

Det får bli något snabbt till middag. 

Gubben kommer hem när som helst. 

Igår blev det världens lättaste korvgryta med pasta.

Fjällgrill-korvar, hackad lök, krossade tomater, kryddor,
hackad paprika  och liten skvätt grädde så var grytan klar.
God!

Lätt eller hur!

Nu är bara frågan vad sjutton ska jag hitta på idag...?

Får jag bara sova ut ska jag nog komma ur den sista

tidens "vedermödor" också. Det brukar jag göra.

Jag tycker om att vara glad. Livet är roligare då.

Och bra sömn gör mycket för välbefinnandet!

Ha en mysig kväll!

Kram Sussie

Vaknat ur Törnrosa-sömnen.

Mikaela med vår älskade Sally som numera är en ängel...

Jag vet inte hur jag ska skriva. Men vill göra det,

fast jag behöver vila egentligen.

Men det har varit så otroligt känslostarkt det jag

gått igenom senaste tiden. 

Och, måste jag påpeka, flera gånger under årens lopp

då jag återerövrat mina minnen. Mycket tack vare 

de gamla vänner som uppehållit sig runt mig,

dykt upp här och där, cirkulerat då och då, sett på mig

och på det sättet tvingat min hjärna att komma igenom 

de förträngningar som en traumatisk händelse 

skapade i mig för många herrans år sedan.

Många gånger minnen återkommit har det varit 

superjobbigt,mycket gråt och ibland tom tvivel. 

Och jag har ofta undrat vad det ska vara bra för 

när det bara påminner mig om allt jag förlorat.

Men sen har jag gått vidare igen. Starkare.

Förhoppningsvis klokare också.  Jag var en

sådan som älskade människor på djupet.

Idag är jag mer distanserad.
Tror jag. Försöker. 
Definitivt mer försiktig.

 Vi var med om en liknande händelse i somras
då gamla minnen och känslor flödade fram.

En bekant var i närheten av vår bostad flera ggr, 
någon jag kände som ung i Stockholm,

 men det tog tid innan det kopplade då också, och jag
dividerade fram och tillbaka med gubben om att är det
den eller den, och tillfället att säga något försvann.

A säger att det här sista som hänt var nog 

det starkaste. Och jag håller med. Nästan som

den händelse som utlöste hela minnesförlusten.

Skrev om det mötet för typ en vecka sen...
Mannen jag sprang på när jag var på Willys.

Ändå var jag ju till viss del förberedd.

Fråga mig inte varför eller hur , bara Anders

vet att jag pratat om personen som dök upp nu

ända sedan i mitten av november.

Men att det blev just han som väckte mig från min

TÖRNROSA sömn till slut har förvånat mig.

Killen ifråga som jag tydligen förträngt starkast

blev den "prins som slog sig igenom all törne 

för att väcka prinsessan ur sin 100 åriga sömn".

Ja, vi skojar om det här hemma för vad ska man
säga? Det är ju så det blev. Humor är ett sätt att
klara av saker på och lättar upp det hela.

Och det att han tittade så snällt
på mig gjorde mycket för att jag skulle
förstå att jag själv var ihågkommen.
Anders säger att hans blick var vänlig.
Gissa om det gör mig glad! 

Och NU flödar det. Allt väller fram. Jag MINNS.

Blockeringarna har släppt.

Men jobbigt var det!
 Att vakna upp alltså. Komma ihåg.
Och det tar väldigt mycket på krafterna.

Och att förvänta sig att någon ska förstå hur det har varit
är att förvänta sig för mycket. Allt jag kan säga är att
jag önskar ingen annan att få uppleva det jag gjorde...

Att glömma stora delar av sitt liv.

Tro det eller ej men en del tycker detta är KUL!
Tills det drabbar någon de känner antar jag...
Eller rent av dem själva.
Med stigande ålder kan de ju ha oturen att bli dementa
eller rent av få Alzheimers. Är det kul?

Det är dom känslorna jag tampas med nu.
Att ha fått agera "driftkucku"... Det är INTE kul.

Gubben har på sista tiden verkligen påmint mig

om att inte ge upp och sagt: 

"Sussie, du är en människa som älskar livet".

Ja, jag är väl det. Innerst inne.

Vi säger det. För husfridens skull.

Bara sååå trött just nu.

Det hjälper att pyssla i hobbyrummetoch försöka fokusera enbart på det...

 Jag har lyckats hålla på med mina album och andra kreativa

hobbies nu igen. Och det är jag jätteglad för.

Klicka här för att komma till hobbybloggen!

Och en god nyhet är att jag bara har 4 kg kvar

tills jag får gå till frissan.Delmål 1 uppnått.

 Och nu ska jag SOVA. 

Men inte lika länge som Törnrosa.

Ha en fin dag! 

Kram Sussie

Så gulligt sagt!

"Godhet gör dig till vackraste person i världen oberoende av hur du ser ut."

Ibland deppar jag lite pga min vikt.

Det händer liksom ingenting.

Oavsett vad.

Då sa gubben någonting liknande citatet ovan.

Och han har rätt.

Kärleken som finns inom mig 

kan ingen ta ifrån mig.

Den lyser igenom.

 Alla som verkligen älskar sina medmänniskor

och den vackra planet vi faktiskt delar

är världens vackraste människor.

Ha en härlig vecka!

 Kram Sussie

I will always remember you...

Lite bilder från 2015 och annat.

Det har ju såklart hänt även positiva saker 2015.

Allt är ju inte bara svart eller vitt, utan alltid en

blandning.

De här bilderna tog jag när vi var vid Falu gruva

på ett riktigt gammaldags fik.

Massor av gottegottgotter! Yum yum.

Passar ju bra att visa en lördag då det är

dags för lite "lördagsgodis".

Dom där ACO-kolorna i påsar känner man ju igen från

barndomen. Sååå goda! Och fanns i alla möjliga smaker...

Hela fiket var fyllt av gamla saker som var till salu.

Det mesta iallafall. Ja, det syntes ju redan i ingången

att det var en kombination av antikbod och café.

Riktigt mysigt var det iallafall och jag kan rekommendera

ett besök för den som kanske ändå vill passa på att göra

ett besök i den gamla koppargruvan i Falun.

Riktigt mysigt blev det hemma idag också 

med tända lyktor. Dels för mysfaktorn och dels 

för att det är svinkallt här inne varje gång när

temperaturen ligger runt noll.

Trots att jag har både strumpor och raggsockor,
samt dubbla tights på mig fryser jag.

Jag höll till i köket.
Kändes lite varmare då.

Jag passade på att baka bullar. Att det smakade gott

behöver jag nog inte säga. Det var till att slänga in de flesta

i frysen så att man inte går och småäter. Annars tar de
slut på ett kick!
 

Jag hade kanel och kardemumma i bullarna. Älskar just kardemumma-bullar!

Här har det snöat lite nu igen under dagen.

Men det kan gott få komma lite mer.

Igår var jag helt slut efter att ha bloggat nu igen under 

veckan och varit igång ganska mycket.

Jag hasade omkring i lägenheten och såg allmänt

för bedrövlig ut... Och tyckte att det mesta var jobbigt.

Tyvärr var det jag i spegeln... Suck!

Och nu ikväll ska jag faktiskt unna mig något

som jag bara unnar mig ett par gånger per år.

Typ. Om ens det.

Jag och gubben ska dricka varsin Zlatopramen.

Ett gott tjeckiskt mörkt öl. Det enda ölet jag 

tycker om är om det är riktigt mörkt. Eller porter.
Riktigt kall ska den vara också.
 

Just nu tycker jag att jag är värd en faktiskt.

Det blir en kväll framför TV´n. 

Bara ta det lugnt...

Ha en mysig kväll Ni också!

Kram Sussie

Vad har hänt idag?

Mysig stämning på morgonen...

I morse klev jag upp tidigt och när gubben

skulle gå till jobbet gjorde vi sällskap och

han hjälpte mig med min lilla träningskärra

till bussen. Åkte iväg till Ludvika för att

träna och simma.

Frukosten och kaffe i soffan med cool himmel utanför...

Jag gick 55 minuter på gåbandet och simmade 45 min.

Det kändes jättebra!

"Those who contemplate
the beauty of the earth
find reserves of strength
that will endure as long as life lasts."
Rachel Carson

Morgonmackor!

När jag väl kommit hem blev det en enkel lunch

och sen sov jag ända tills gubben kom hem klockan 4.

Nu till kvällen blev det en enkel kålsoppa

med köttfärs. Mycket god! Ser inte mycket ut

för världen men som sambon sa:

"Godare än jag trodde!"... Han säger så jämt.

Vid det här laget borde han veta tycker man.

Klicka alltid på bilderna så får du se dem i större format.

Den här var riktigt lätt att göra och jag improviserade

ihop den på ett kick. Så här gör du om du vill testa:

Bryn köttfärs med örtsalt och pepparmix, skär vitkål i bitar 

och stek med en liten stund. Häll på vatten så att det täcker

och sedan i med en påse Fransk löksoppa, som finns att

köpa på påse, krydda med lite koriander och 2 stycken

buljongtärningar.

Jag lät den koka ganska länge så att kålen blir riktigt

mjuk och smakerna framhävs.

Gott och billigt till vardags.

 Jag gillar att göra den typen av mat.

Nu ska jag hoppa i säng.

Ha en bra dag imorgon!

Kram Sussie!

Strömming idag. Och semla förstås!

Hemma hos oss blev det strömming ikväll.
Gjorde en form med kaviar- och dillströmming med grädde.

God och nyttig fisk fast den kostar så lite.

Inte världens snyggaste låda kan man tycka. Men god!

Vi åt den med kokt potatis till.

Dottern min påminde mig om att det var Fettisdagen
idag så det fick bli semla hemma idag också.

För mig räcker det med en per år för det är ingen
riktig favorit. Men man vill ju vara lite traditionell. :)

Imorgon blir det WOYWW för alla oss som gillar
att hålla på med Altered art och annan konst, scrapping
och annat skapande som Art dolls och smycken.
Det ska bli kul att komma i kontakt med många av
mina gamla kortbytesvänner och andra som brukade
vara med i t ex ONE WORLD ONE HEART.

Och det är så inspirerande och kolla på vad alla andra har
för olika projekt på gång i sina hobbyrum och studios.
 Så välkomna in till min hobbyblogg imorgon.

Jag har förberett en tavla som är till hälften gjord
av min kära dotter. Hon gjorde bakgrunden när
hon hälsade på och jag tänker slutföra den.

Roligt med en tavla som vi båda gjort tillsammans.
Tänkte att den ska få hänga hos henne sen.

Ha en mysig kväll och onsdag!

Kram Sussie!