Nu är lillkillen hemma!

Nu har vi fått hem vår lille Bengalpojke.

Här ligger han på balkongen och tar igen sig i skuggan.

Vår bedömning än så länge är att han är väldigt lugn.

Och helt otroligt kelig!

Kanske vill han vara säker på att han ska få stanna hos oss?

Och kan man bli annat än förälskad i dessa gröna ögon?

Han har en jättefin blick som ser snäll och öppen ut. 

Nyfiken är han såklart. Som alla katter! Tur att han
har en liten glugg att kika ut genom. Där ute händer det
ju massor av spännande saker...

Totalt fokus. På vad det nu än är för något.

På bilderna syns även golvet jag la i början på månaden, som är
så himla skönt att gå på, och balkongnätet jag satt upp.
Tycker att det blev helt ok och hoppas
att det ska funka bra.

Vill att Tarzan ska vara säker.

Nu till något annat.

Vaknade för några nätter sedan och märkte att det var ett

mystiskt och bländande rosa sken in genom badrumsfönstret...

Gick ut på balkongen för att kika. Förstod att det antagligen

var en mycket vacker himmel på gång. Och det var det!

Klicka på bilderna för att se dem större!

Och titta!
Ord är överflödiga eller hur?

Har tagit en bloggpaus för det här med katten

har tagit en hel del av min energi.

Men jag tycker ju

att det är så roligt att fotografera så hoppas att

jag ska orka blogga och lägga upp nya foton
lite oftare igen.

Nu sitter Tarzan uppflugen på ett av de stora bruna skåpen.

Och jag ska ta en kopp kaffe i soffan. Imorgon ska jag till

Falu lasarett igen och det är inte ett dugg kul.

Ha en fin dag!

Kram Sussie

Skön helgdag!

Ingen har väl kunnat undgå att sommaren än här nu.

På allvar. Och förhoppningsvis för att stanna ett tag.

Och vi passade på att ta en härlig cykeltur nu när det

ändå är en helgdag och gubben var ledig.

Tänk att bo så här? Passar fint på Nationaldagen.

Idag är det ju Sveriges dag och röda hus med vita 

knutar tycker många utrikes vänner är typiskt oss!

Nere vid gamla Shell. Macken i Smedjebacken

tog vi en paus...

Årets första mjukglass lockade oss att stanna till ett tag.

Jag tog min med Noisette och Anders sin med kolasås.

Han ser ut att tycka att den är alldeles för liten...

Efter det var det dags att hälsa på vår Tarzan...

Längtar så efter honom varje dag.

Jag tog med honom på en timmes promenad i gröngräset.

Något han verkade uppskatta enormt.

Jag blev tom tvungen att ta en liten joggingtur för det var full

fart på honom. Bra motion. Även för mig.

Här tar han igen sig lite efteråt. Skönt att ligga i skuggan.

På balkongen har vi planterat lite mer blommor.

Det var marknad nere på vår gata i helgen.

 Jag har fotograferat det nästan varje år men i år satt jag bara 

och tittade på från första  parkett, vår  balkong...

Skickade iallafall ner Anders att köpa de röda pelargonerna. Jättefina!

Ha en härlig kväll och start på veckan!

Kram Sussie

Varm och solig dag.

"Wow, vilken härlig färg!" sa jag.

Gubben tittade självbelåtet på sin brunbrända bringa och sa 

"Ja, visst blir jag lätt brun!" med ett stort flin.

 

" Va! Hallå där. 
Jag menade ju blommorna bakom dig!

Vad trodde du!?"
Han såg rätt snopen ut... 

Som en motvikt till det tidigare inlägget kommer

här ett positivare och gladare inlägg.

För idag är det verkligen soligt och varmt!

Underbart väder om vi får säga vad vi tycker.

Vi har suttit på balkongen såklart. 

Så gott med läskande kall honungsmelon.

Visste inte att de fanns i stor modell. Lika stora som

vattenmeloner. När vi hittade det på Coop slog vi till

och köpte en hel stor som nu ligger i kylen i små bitar

att ta till när man vill ha något kallt i värmen.

Nu ligger gubben och sover och jag ska laga till

en god fiskrätt i ugnen. Och ha sallad och kokt ris

till. Hungrig som bara den.

Det kan komma lite åska nu under eftermiddagen

och kvällen sa de på TV. Det känns lite så i luften

också. Bara värmen fortsätter sedan är det ok.

Ha en mysig fredag!

Kram Sussie

Relationer, gammal vänskap... Jobbig tid.

Jag har varit väldigt deprimerad sista månaderna.

Saker här hemma och i livet i stort har kulminerat och jag

har helt enkelt undrat om jag överhuvudtaget ska hitta

någon livslust igen... Allt har känts som skit rent ut sagt.

DYNGA! Vilken passande bild till denna text. Tagen vid stallet.

Hittade liksom ingen väg ut ur de mörka tankarna och

känslorna. All optimism opch livskraft har varit som

bortblåst. Musten gick ur mig. Satt och grinade mest

hela dagarna ledsen för allt. Minsta lilla. Utmattad.

Förhållandet blev lidande. På riktigt verkligen.

Vi har aldrig varit så elaka mot varandra som nu.

Tills vi insåg att vi tar kål på varandra om det 

ska fortsätta så här. KRIS. Kalabalik. 

Om och om igen...

 

Vädret gjorde ju inte det hela bättre. Orkade ingenting.

Ville ingenting heller. Eller jo, innerst inne ville jag ju

massor. Men inget blev av. Misslyckande. Mer depp!

Vi gick på bioklubben några gånger under våren. 

Sittande ett par platser ifrån varandra. Något vi aldrig

någonsin gjort förut. Alltid har vi gjort saker tillsammans,

suttit nära och tyckt att det var kul. Inte nu.

Det kändes som att allt var trasigt. Jag var trasig.

Gubben blev trasig. Allt hade liksom ingen mening

mer. Hur gärna jag än ville vara glad kunde jag

inte vara det mer än korta stunder.

För oss här hemma var det som att gå på glas. Hur man än

gjorde,  vad man än sa blev det bara fel. Totalt fel.

Ständiga gräl. Utbrott och tårar. Meningslöst.

Så kändes det .

Bild från Kupolen Borlänge. Varför gör folk så här?

Mitt i allt elände ringde en gammal kompis. Jättekul!

Först. Pratade om våra barn, fick höra att jag varit en fin

vän, undrade hur det var med henne... Ja sånt som man

pratar med varandra om helt plötsligt efter typ 20 år.

Jag vet att jag inte orkat hålla kontakten. Vi levde olika liv.

Men som två vuxna, förhoppningsvis klokare kvinnor så

skulle vi ju kunna återuppta kontakten? 

Men efter ett tag... Hon var rejält på kanelen. Pratade om

sina problem. Ja, så är ju våra liv. Vi går alla igenom svåra

och hemska saker. Jag berättade väl också lite om mina

problem. Men hoppades att vi iallafall kunde hålla god ton

efter så många år. Vara schyssta. Börja på ny kula.

Sen kom det. Jag var tydligen inte så fin trots allt. Hemsk.

Alkoholister är bra på att tycka synd om sig själva.

Speciellt när de är onyktra. Själva är de felfria. 

Alternativt uslast på jorden. Det får säga vad de vill.

Men vi andra ska veta hut...

Du har rätt. Inte alls lika smal och snygg. Det har

gått 30 år ju! Jag är 50 år nu. Ser du likadan ut som 

när vi var 20? Jag lever, min dotter tycker att jag

är fin, min sambo tycker det och han låter hälsa

att ingenting du säger kan ändra på det.

Ja, hade kunnat säga ett och annat jag med. Men valde

att låta bli. "Jag skulle aldrig ringa upp dig och säga de

saker du säger" ville jag säga. Men lät bli. För efter

20 år har man ingen aning om vad den andra går 

igenom just då och vet inte om personen klarar att

höra "alla sanningar"... ? Och jag ville inte såra dig.

Men nu vill jag säga. Om hon läser. Du ringde vid fel

tillfälle. Jag höll masken men mådde redan fruktansvärt

dåligt. Efter ditt samtal ville jag bara dö. Varför resa sig

upp igen om ingen vill det... Jag är inte alkoholist som

du men även vi som inte är det är människor med känslor.

Och gubben stod bredvid och som du vet pratade vi

i högtalartelefonen. Det är du som har problem.

Ta itu med dem. För dina barn skull.

Och din egen.

Du har insikten att du är alkoholist. 

Det är ett första steg. Du sa det själv.

Och kan visst sluta. Om du verkligen vill...

 

Tur att jag har Anders. Och min dotter.

De sa att jag inte ska lyssna på dig.

Men det betyder inte att jag inte blev ledsen.

Nu fick du en bild till på mig Mikaela!

Tack för att du peppar din Mamma.

Jag älskar dig.

Till Er som väntar på brev från mig kan jag bara säga:

det är på gång!  Jag har ryckt upp mig och snart kommer

det något i Er brevlåda. 

Titta, vilken fin kattkille!

Han ger oss nytt hopp. Jag har längtat så länge efter

en ny katt. Detta är Tarzan, min fyrbente älskling!

Han är en raskatt. En Bengal. En oväntad dröm som

gick i uppfyllelse. Tack!

Och det ska bli så kul när han flyttar in hos oss

i Midsommarhelgen.

Idag är det sol och varmt! Äntligen 25 C plus!

Hoppas att Ni njuter lika mycket som jag.

Kram Sussie