Sommarens matbilder! Del 2.

Wokad nötmix, wokgrönsaker, risoni och hoisin-sås.

Gratinerad squash med köttfärssås och ost, råkost på pizzasallad/riven morot

Dansk sjömansbiff med köttfärs.

Kycklinggryta med purjolök, squash, svamp och morötter, pasta.

Strömmings- & potatislåda, råkost, pizzasallad

Orkar inget skriva.

Ingening.

Sussie

Loppis-dag!

Här på Hammarbackens loppis i Ludvika.

I morse när jag vaknade var det riktigt soligt och fint

och jag planerade snabbt att jag och Tarzan skulle 

tillbringa förmiddagen på balkongen.

Men jag hann inte så långt. För precis efter att jag stigit

upp ringde A och frågade om jag ville hänga med 

honom, min svärmor och hans brorsa till 

Hammarbackens loppis.

Köper alltid varmrökt regnbågslax här. Så gott!

Jag fick tänka snabbt isåfall för de skulle åka NU.

På en gång alltså. 

Och min svärmor lät hälsa att om jag skulle med så

skulle jag vara KLAR när de svängde förbi...

Först blev jag besviken för att de inte sagt något i tid,

men A hade just fått frågan själv tydligen och ville ha

mig med. Och vi hade ju pratat om Hammarbacken under

sommaren men aldrig kommit iväg så jag sa JA.

Hann ångra mig både en och två gånger när jag 

insåg att jag hade typ 20 minuter på mig!

Tarzan skulle ha mat, jag måste ha alla mina mediciner

inklusive insulin, äta frukost och packa ner pengar.

Och helst klä på mig också!

Men jag hann. Visserligen stortjöt jag halva tiden

och tappade medicinburkar mm. Men jag fixade det.

Så här känslig och lättstressad är jag inte i vanliga

fall men det här var ju bara ett bevis på hur hårt allt

tagit på mig sista tiden...

I Marnäs, Ludvika. Kolla vad mycket höstlöv redan!

Men det blev en trevlig dag.

Anders och jag var glada att vi faktiskt träffades

och gjorde det här ihop. För det var ju sagt så från

början att vi skulle dejta några gånger och bara göra

något kul ihop och sen skulle han tillbaka till sin morsa.

Och där är han nu.

Vi började med Hammarbacken och gick runt ett tag,

fikade, gjorde ett par fynd och köpte rökt regnbåge.

Den är så god och det handlar jag varje år jag är där.

Vi har tom tänkt att vi själva ska hyra ett stånd där

något år för att sälja av grejer man tröttnat på eller

som bara ligger i källaren helt i onödan.

Efter Hammarbacken rattade vi vidare till Hembygdsgården

i Ludvika där man också har loppis på somrarna.

Väldigt fint här och minst lika mycket folk som på den

första loppisen. Det är ett riktigt sommarnöje för folk att

fynd och leta rariteter på alla sommarens loppisar

eller typ gårdsauktioner.

En del sålde från bakluckan på bilen eller kärran.

Rensat skoskåpet?

Det blev en lyckad dag som sagt men morgonen fick mig

verkligen att bli medveten om hur mycket jag behöver

lugnet nu. Att som förut hasta iväg på morgonen bara

en halvtimme efter att jag vaknat är otänkbart.

Ofta stack jag hemifrån redan vid 5 på morgonen den 

sista tiden i Sickla och då hade jag redan duschat och

sminkat mig plus ätit frukost och kelat med Sally

en stund. Vilket tempo jag var inne i då!

Och efter jobbet handla, laga mat, umgås med min

dotter, tvätta, kolla på TV... Ärenden som apoteket

och allt annat. Jag fixade det inte till slut. Ensam.

 

Så när Anders och jag pendlat i 2 år mellan Stockholm

och Smedjebacken flyttade vi hit ut på landet.

Då hade jag ju hamnat på Hjärtintensiven på SÖS och

jag behövde sluta stressa... 

Och det var bra för mig att bo här. Härligt hem. Lugnt.

Men sedan blev dottern min svårt sjuk under flera år,

och våra problem hopade sig på många olika plan. 

Det har inte varit lätt för min sambo heller som efter 

20 år på samma arbete blev arbetslös pga företaget

helt enkelt lades ner här.

Och där är vi nu.

Det har varit ett fruktansvärt år.

Under kvällen har jag fått flera sms där det står hur

mycket A älskar mig och det tvivlar jag inte på.

Men eländena måste få ett slut nu och båda måste

fokusera på att må bra, sluta med alla utbrott och gräl

och se det som är positivt. Klarar vi det?  

För mig är trots allt det viktigaste NU

att bli frisk. Så frisk jag kan. Leva stressfritt.

Nu ska jag ha en lugn TV kväll. Se om det är någon bra

film på någon kanal. Legat och sovit i några timmar

efter loppisrundorna. Var helt slut när jag kom hem.

Men det var roligt med lite omväxling och att vara ute

bland folk. Det gjorde gott.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Kram Sussie

Orkar inte låtsas mer...

Sitter här ensam efter 11 år. Hur kunde det gå så långt

som till misshandel? Varför stannade jag så länge?

Det var ju så mycket varningsklockor. Men jag orkade

inte se dem eller höra dem. 

Vi såg ut att ha det så bra. Men det var på ytan. 

Det var faktiskt bara en fasad... Utåt.

Under ytan hopade sig alla frågor. Alltid utan svar.
Jag skulle bara vara tyst. Inte ställa frågor.
"Mer behöver Du inte veta".

Och då hade jag redan flyttat hit. Det var lättare att
låtsas som ingenting... För vad skulle jag göra?

Men till sist orkade jag inte låtsas längre. Och det var
när jag började kräva svar på alla konstigheter som
jag fick stryk. Jag blev nedtryckt på ett sätt som jag
inte trodde var möjligt. 

Sussie

Lite nya matbilder från sommaren! Del 1.

Rustico skink lindad kycklingfilé, citron- & dillsås, ris & grönsaker.

Wokade grönsaker & valnötter, ris & rivna morötter.

Tonfisksallad på ris & grönsaker med smörgåsgurka & kokt ägg

Kycklinggryta med dill- & purjosås, ris.

Lax- & torskgryta i dillsås med purjolök, ärtor och broccoli, ris.

Korv- & tomatsås med majs, spagetti.

Pizza med tomatsås, tonfisk, lök, majs och ost.

Kyckling- & bacongratäng, ris & gratinerad brysselkål.

Jag tycker att det är kul att fotografera maten jag lagar.

Alltid inspirerar det väl någon eller gör någon hungrig...

Ha det bra! 

Och smaklig måltid... 

när du nu äter nästa gång...

Kram Sussie

Det tar för mycket energi...

Försöker låta bli att tänka på 

sådant som oroar och

   koncentrera mig på avslappning.

Lyckas inte hela tiden. 
Verkligen inte. Känslorna åker

berg- och dalbana och ibland känner jag en vrede utan

dess like. Läste detta på nätet och känner igen mig:

Himlen har ingen vrede likt KÄRLEK

vänd i HAT, helvetet inget raseri likt

en bedragen kvinna.

Som igår blev jag helt vansinnig på alla lögner.

Stötte på sambon utanför porten när han parkerade

sin cykel och fullständigt exploderade. Jag tror att

det beror på att jag bara accepterade allt och la på

locket i så många år för att situationen blev så jobbig

så fort jag "grävde lite djupare"... Den här ilskan är

inte kul alls. Speciellt inte för mig själv. 

Anders var inte ett dugg bättre. Skrek elaka saker.
 

Som tur är bor han hos sin mamma i 2 veckor till.

Igår satt känslan i hela kvällen och istället för att själv

bita ihop skrev jag elaka sms hela kvällen. Mitt sätt

att säga ifrån. Avreagera mig! Någon gång måste man...

Att bli så arg som jag blev igår skadar bara kroppen.

Det gör mig inte friskare. Magen svullnar upp och 

det tar mycket tid och energi bara att lugna ner sig.

 Och jag har bett sambon hela sommaren att sluta 

provocera mig och istället försöka bita ihop och inse

att det här med eventuell operation och att inte veta

varför tumörmarkörerna stiger gör mig 

instabil och väldigt lätt sårad.. 

Men han bryr sig inte. Förutom att göra praktiska 

tjänster tycker jag att han inte anstränger sig alls.

 Han tar aldrig åt sig av något. Visar det aldrig.

Det är tjuriga, uppstudsiga svar oavsett vad.

Alternativt "Pratar du med mig?" "Va? Sa du nåt?"

eller så somnar han. Direkt. Om jag pratar om oss.

Men pratar jag om vad vi ska äta, se på TV eller så

då är han klarvaken. Det sårar mig att han alltid, alltid

sopar allt under mattan.

 Plus att han älskar att provocera och jag orkar inte med

det just nu. Han verkar älska att ge dubbla svar på allt.

Så att jag varken ska veta ut eller in. Leka helt enkelt.

 Jag orkar inte med det. 

Han borde förstå det.

Han är den som borde backa nu. Men gör det inte.

Han tar energi från mig som jag behöver till annat.

 Tur att jag har min Tarzan. Som är så tillgiven.

Vi har haft två riktigt soliga förmiddagar på balkongen

och då kommer han och lägger sig på min skrivbok,

tar en liten tupplur och går efter ett tag och lägger sig

i skuggan. Upprepar samma procedur flera gånger.

Precis som att han måste kolla att han helt säkert får

komma tillbaka. Gång på gång. 

Och det får han ju!

Det är så mysigt att han vill vara i mitt knä och det 

får mig att må bra. Fyller mig med kärlek och ömhet.

Att kela med honom har en lugnande inverkan på mig.

Så när han ligger där på boken njuter jag för fullt.

Både av hans närvaro och solens varma strålar.

Och det är ju detta jag behöver: VÄLMÅENDE.

Men just idag är det en  GRÅ DAG. 

Ingen sol i sikte så långt ögat kan nå.

Och just nu regnar det för fullt.

Tänker sitta och läsa ett tag och efter det ta tag

i något tråkigt: storstädningen. Det tar emot

men måste göras. 

Efteråt känns det skönt att det blev gjort.

Innan allt det andra som jag trycker undan,

 Rädd för att tänka på ev cancer helt enkelt,

och innan den långa hösten och vintern. 

Och när jag väl kommit igång 

och börjar se resultat brukar det bli roligt.

 Så NU STÄDA!

När det är klart blir det lättare att koppla

bort allt dåligt igen och försöka LÄKA.

Ha en mysig kväll!

Kram Sussie

Slappnat av i solskenet.

En sliten favoritbok: "Positiv energi" av Judith Orloff.

Suttit på balkongen hela förmiddagen. Så skönt!

Äntligen sol och värme igen. Åh, vad jag behöver det!

Tarzan var med mig ut på balkongen och en del av

tiden låg han på den utvikta skrivboken i mitt knä.

Gissa om det var mysigt? Han blev alldeles het

på pälsen och den glittrade som guld. Bengaler

har tydligen något som kallas för "glittergen" och det

syns när solen lyser på. Han är så vacker.

Men framför allt är han så tillgiven och kramgod.

Han får mig att må bra.

Hoppas att det fina vädret håller i sig ett tag till.

Vill verkligen fokusera på att vara avslappnad

och lugn och tro på att jag kan bli frisk.

Enda sättet är genom att göra sådant jag mår

bra av. Har pysslat lite förra veckan och tänker

pyssla lite ikväll. 

Men nu måste jag sova middag. Jag somnar oavbrutet.

Välter bakåt hela tiden. Just nu kan jag inte vara 

vaken. Det är så ibland. Kan bara inte vara vaken!

Varför vet jag inte...

Ha en fortsatt mysig dag!

Kram Sussie

Bio-helg!

Tarzan var superbra. Suverän. Vackert landskap. Hög kvalitet.

Var och tittade på filmen Tarzan i helgen. 

När filmen gick här i Smedjebacken i somras så 

missade vi den av någon anledning och var besvikna.

För den filmen ville vi verkligen se.

Så när jag såg att den skulle gå i Ludvika i lördags 

så blev jag jätteglad och tänkte att den chansen får man

ju bara inte missa!

Tänker inte vara tyst längre och låtsas att allt är bra hela tiden!

Misstaget var att jag frågade om sambon ville följa med.

 Han hade ju pratat så mycket om att han ville se den så jag

kände mig alldeles för taskig för att gå själv.

Helgen har varit hemsk. Filmen mer eller mindre sov han 

sig igenom och  när jag knuffade till honom, av vänlighet 

för att han inte skulle missa det som hände, började han 

mucka gräl. Flera gånger under bion började han helt enkelt 

att tjafsa. Ärligt talat verkade han redan ha sett filmen...

Inte ett ljud om att vad kul att du tog reda på att filmen
fortfarande gick att se eller något liknande.

Ville ju att han skulle bli glad! Men inte han.
Ett av hans nya vapen är tystnad, En torterande sådan.
Inga svar när man pratar. Reser sig och går mitt i en
konversation osv. Frustrerande. 

Igår skulle vi åka och storhandla i Borlänge eftersom han 

ville vara kvar tills måndag morgon. Okej, bra med hjälp

att bära 10 liter kattsand. Han är hjälpsam och vi har alltid
trevligt ute bland folk som tur är.

Innan vi gick kollade jag med honom flera gånger att han

hade med sig det vi behövde eftersom han skulle ha det i

sin ficka så upprepade gånger kollade jag med honom

att vårt bankkort var med.
"JA, SÄGER JAG JU!" var svaret.

När vi kom fram till Borlänge där vi skulle vara i 4,5 tim

innan bussen skulle gå hem igen stod vi där.

Med inköpslista och markeringspenna. 

Men utan bankkort!

"OJ! Jag glömde bankkortet" sa han.

Ingen storhandel. Ingen handel överhuvudtaget. Fiasko!

Han trodde kanske att han skulle få mig förbannad men
jag höll mig lugn. Inget förvånar mig längre.

Gör han det med flit? Jag vet varken ut eller in. Innan han

gick härifrån nu i morse sa han att han vet att han är taskig

mot mig. Varför får jag inget svar på. Bara att jag är för snäll.

Finns det någon kurs i elakhet? Behöver lära mig.

Men ändå inte. Tycker inte om att vara elak. Men jag måste
lära mig att helt ignorera och utesluta människor som inte
är schyssta ur mitt liv.

Vad jag önskar ibland att jag kunde ge igen... Som en riktig Maffioso.

Och jag känner mig verkligen som det han sa förut att jag är.

"En korkad skalle".

Jag borde ha fattat att det var dumt att fråga om han ville

följa med på bion. I fredags morse vaknade jag av att han

skickade 36 sms. Ja. trettiosex stycken! På en timme!

Ett från varje by han passerade på väg till jobbet från sin

mamma. "Västerbyhytta"... "Tolvsbo"... "Korsheden" ...

"Blomsteräng"... "Marieberg"...  Hela tabellen!

Då låg jag där och tänkte att han psykar mig och att från

och med då skulle jag aldrig svara igen.

Tänker allt oftare "Vad elak han är!"

Jag måste lära mig att säga ifrån. MÅSTE vara ensam nu och må bra.

 Ändå frågade jag honom senare på dagen om han 

ville med på bion! Otroligt korkat gjort!

Det är svårt att efter 11 år acceptera att den man lever 

med gått och blivit ... En skit!
Eller är det jag som varit blind? Troligen det sista.

Han säger att han är en elak djävul.

Själv är jag dum i huvudet. Riktigt dum i huvudet.

 Kunde ju ha haft en lugn och skön helg och gått ensam 

och sett filmen, vilat, pysslat och bara mått bra.
 

Ha en bra dag!

Sussie

Tarzans möte med grannkatten.

När Tarzan var på promenad var det en nyfiken

liten rackare som följde oss hack i häl och jag blev

lite orolig för hur det skulle gå.

Båda bor i samma hus. Alltså samma revir.

Men det gick bra! De var mest nyfikna på varandra, stirrade

på varandra ett tag och mätte varandra lite med ögonen och

sen var det inget mer med det.

Katten följde oss runt hela tiden och in på gården.

Där de hälsade på varandra riktigt ordentligt.

Två mycket snälla katter som enades om att vara sams.
Personkemin stämde tydligen väl överens.

Tarzan har vuxit en del sedan jag tog de här bilderna och jag

har ju inte vågat ta många promenader pga hans tendenser

till att vara en "Houdini". Vill han ur sin sele ser han till att

komma ur den. Punkt.

Men jag måste försöka komma ut med honom igen.

Han har ju blivit större så selen kanske sitter tajtare nu?

Ska testa här hemma och prova med att få honom att hopp

åt halla håll och kanter som han gör när han smiter ur den.

Kanske kommer han inte ur den nu? Det roligaste för honom

själv är ju att få gå ut och se sig omkring lite. Men han vill
inte ha koppel utan springa fritt. Men det är för farligt.

Jag har sett att det finns bredare selen att köpa i USA.
Kanske får jag lov att beställa en sådan. Den är liksom en
bred rulle runt hela magen.

Ska rådgöra med  Supercat.se, där jag handlar allt,
 eftersom hon som driver den butiken föder upp Bengaler.
Han tycker inte om att sitta fast när han är ute
och det syns!  ;-)

Vad liten han var här! Vi fick höra att han åt dåligt. ABSOLUT INTE. 

Tarzan är ett litet matvrak. Han äter all mat med god aptit.
Men när vi hämtade honom och hälsade på honom innan
han flyttade hit petade han mest i maten och tyckte inte om
att äta mat. Det har sannerligen förändrats!
Han har stor aptit och tycker om allt.

Vi tycker att han verkar trivas bra och han följer mig runt i

hela lägenheten och är en god kamrat.

Lite högljudd nattetid ibland. Som nu vid fullmåne.

Det var bara att gå upp. Man kan inte ignorera en Bengal.

Jag har typ fått en bebis igen! Fyrbent pojke.  ;-)

 Tarzan spanar ofta i köksfönstret efter sin "kompis"

och dessutom är han smart. För en gång sprang den andra

katten mpt gräsmattan vid det andra huset intill vårt

och då "kopplade" Tarzan supersnabbt och slirade och

sprang rena rallyfarten till det andra fönstret som vetter

mot sidan. Han förstod precis att han måste hänga med

åt andra hållet för att se! Och stod sen där och spanade.

 Det hade nog inte våran Sally gjort. Hon hade nog bara

undrat vart sjutton den andre tog vägen. Och sen gett upp.

Men hon var den sötaste av katter så hon finns för alltid

i vårt minne.

Jag måste koppla bort all oro på något sätt så nu ska 

jag sätta mig i pysselrummet.

Ha en mysig kväll!

Kram Sussie

Fy, vad ledsen jag blev nu...

Fick sms igen. Hela morgonen kramar och sånt.
Men så kom detta. Han berättade att han satt nere vid sjön
med ngn på jobbet och såg ut över den vackra sommaren.

Då bröt jag ihop. Totalt.
Vi som inte haft en enda utflykt, en enda varm sommardag
ute i naturen som jag önskade och skrev på listor.
Han vet hur han ska såra...

Och nya snacket sedan A började på nya jobbet har ju handlat

mycket om att leva i en "öppen relation". Dvs HAN har 

pratat om det. Inte jag. Och han har aldrig tyckt så förr.

Jag vet precis vem han syftar på och vad som har 

hänt bakom min rygg. A har mer eller mindre erkänt.

Du som faktiskt inte är i en relation utan är GIFT ska 

inte blanda dig i andras relationer. Vill du ha ett

ÖPPET ÄKTENSKAP håll dig till andra med samma idé.

Det är inte OK att förstöra för andra. A och jag har inte

haft den typen av överenskommelse! Har aldrig haft.

NI förstörde det hem vi byggt upp i 11 år. 
Men det brydde du dig inte om eller hur?

Jag tycker inte alls "att det som inte syns finns inte"

eller 

"det man inte vet något om mår man inte dåligt av".

Jo, människan känner av och vet instinktivt.

Och det gör ONT!

Jag har aldrig gråtit så mycket och så länge som nu.
Vad ska jag göra... Jag är så djupt sårad att jag nästan
inte klarar av det.... Det gör så dj-a ont!

Förutom att jag haft stunder då jag gjort allt för
att må bra, och alla falska löften om att börja om 
från början, alla förlåt hit och förlåt dit,
 har jag fått ta skit från Anders hela sommaren.
Hela sommaren.

Hela tiden dessa sms "förlåt"... 
De betyder inget ändå.
 Brutit ihop för tillfället. Återkommer. 
Det måste ju gå över snart...

Sussie