onsdag 6 juli 2011

Ormbiten!

Tänk att man kan gå och bli ormbiten utan att man märker det själv?
Det trodde jag aldrig .Jag som är så fruktansvärt ormrädd och inbillar mig
att jag ser dom titt som tätt när det bara är en pinne, slang eller nåt...

 Men det är precis vad som hände mig i fredags.
Allt jag vet är att jag hoppade till när jag gick och sa till gubben min,
när vi var nere på udden intill Björnidet här i Smedjebacken,
"Djäklar vad jag stukade till foten helt plötsligt! Och på plan mark!"
Jag hann aldrig uppfatta att jag skulle ha blivit biten av en orm.

Men jag vaknade på natten av en vansinnig klåda
på foten som höll på att göra mig tokig rent ut sagt.
Till sist kliade det så mycket att jag slet fram fotfilen och filade
på hela foten som en galning!
 "Vilket fruktansvärt myggbett jag har fått" tänkte jag.

Samma sak fortsatte på morgonen och under dagen.
Det började dunka i foten och jag såg ett hål med massor av
vätska i och tänkte då att jag måste ha fått ett rejält getingbett.
Jag började trycka ut en klar vätska och såg hur det pulserade i det
 lilla hålet. Jag bad gubben hjälpa mig att hårt trycka ut vätskan från
alla håll och kanter. Och torkade med papper som jag lät
ligga mot foten och suga upp vad det nu var...

Hela dagen fortsatte jag med kliandet och filandet och foten
blev alldeles röd. Men ont kan jag inte på stå att det gjorde
och att det skulle vara ett ormbett förstod jag inte heller.
Men det gick iallafall upp för oss mer och mer att detta kunde
iallafall inte bara vara ett myggbett! Stortån svullnade upp och
man såg en klar skillnad mellan mina två fötter.

Men men... jag kliade på och tänkte på annat mellan
attackerna. Och det kändes som att jag hade 
bränt mig på en massa brännässlor men inne i foten typ...
Tog jag i foten satte det igång att klia och pulsera så jag
stålsatte mig för att inte fila och klia hela tiden.
 Värre än så var det ju inte tyckte jag.

Söndag morgon gick jag tom ner på gymmet och stod på
gåbandet i typ 50 minuter och kollade på Dr Phil under tiden.
Visst kände jag att det kliade men kunde ju inte klia mer
eller fila mer för då skulle ju foten bli helt förstörd.

Det var inte förrän svullnaden och bultandet la sig som vi
klart och tydligt såg att det var 2 små hål med en 1 cm mellanrum.


Det var då tanken på att det kunde vara ormbett dök upp.
Men det borde man ju ha märkt och att jag skulle missa en orm?!
 NEJ inte jag!
Jag forskade runt på nätet och insåg mer och mer att det var nog en orm
som bitit mig trots allt. Hålen såg så ut och svullnaden med.
Och att det oftast bara leder till små reaktioner som den jag hade fått
läste jag också.  Det hade jag ju inte en aning om.

Hade inget allvarligt hänt inom de första 6 timmarna
så var det ingen fara  på taket förstod vi.
Så jag hann aldrig bli rädd.
För nu hade det ju gått mer än 2 dygn!

Det blev istället lite fascinerande och jag lärde
mig en massa nytt. Att det endast i ett fåtal fall blir riktigt allvarlig
allergisk reaktion och att de flesta får åka hem efter en
stelkrampsspruta och kanske lite kortison. Och att det inte alls
är säkert att man hinner uppfatta att man blir biten eller se någon orm...
Dom är bra på att gömma sig dom rackarna och är blixtsnabba!


Men desto mer tiden gick blev jag mer och mer rädd för
stelkramp. För det var det som var det farliga i hela historien läste jag.
"Inget att leka med!"  "Kan leda till döden!"  "Ligga i respirator!"
Ja, såna saker läste jag och höll på att bli hispig av tanken att mitt
stelkrampsskydd kanske inte satt i längre. Oron blev för stor...

Så vi åkte till Ludvika lasaretts akuten och konstaterade ett ormbett.
Tre små hål. Ett av hålen större än de andra.
 Den måste ha bitit lite snett och allt såg ju ok ut.
Inga stora reaktioner eller problem.
Fick en stelkrampsspruta och ett vaccinationskort
och fick åka hem.
Dagen innan hade de haft ett ormbett på en liten flicka.
"Mycket ormar i år och ofta bett på somrarna. Inte alls ovanligt."
Så var det med det. Dom tyckte nog mest att jag var cool
som var lugn som en filbunke.

Men det ska Ni veta. Hade jag sett ormen och bettet hade jag
förmodligen fått en svår chock, svullnat upp och blivit jättesjuk.
Det är jag övertygad om.
För jag är livrädd för ormar!

Och man ska inte trycka ut gíftet men i mitt fall var det
förmodligen bra. Det hann aldrig sprida sig.

Och kanske hade jag en otrolig tur...?
Lite svullen arm, konstiga stickningar i ena handen, benet
och i foten är de enda besvär jag fått och svullnaden i foten
är så gott som borta nu. Bara tre små hål syns...

Och nu kan jag lägga ormbett till min
livserfarenhetslista så lite stolt är jag nog.

Kram Sussie

12 kommentarer:

Hovika sa...

Fy vad otäckt. Krya på dig!

kämpa sa...

Ohhhh usch, tur du har ändå, jag ryser av detta ju, jag ser oxå ormar överallt, ormfobi till tusen.
Läskigt du inte såg den
kramar

Lotusblommans vardag sa...

Ja, det är skumt att när det väl kom till kritan missade jag den! Jag var rätt skärrad när vi var nere vid udden igår igen, men jag måste ju tänka som så att jag varit där massor av gånger förut och aldrig råkat illa ut...
Jag tycker nog att jag mår sämre av vaccinet jag fick än bettet. Men jag vet inte vilket som är vilket iofs...
Ha det jättebra och njut av sommaren men se upp för krälande saker...
KRAM och Pepp

Lena sa...

STÖVLAR är ett bra tips :) Jag hade blivit alldeles knäpp om jag sett en orm... det var nog bra att du inte visste att du blivit ormbiten :) Kram

Lotusblommans vardag sa...

Det stämmer! Jag hade blivit knäpp jag med ;)
Ha en fin dag!
Kram

karinl sa...

Du får flytta hit, Susan! I Jämtland är det extremt ovanligt med huggormar. Det finns inga farliga vita flugsvampar här heller. Bara björnar...
Jag skulle ha svimmat om jag såg en orm bita mig! Var rädd om dig och ha stövlar på! Det skyddar väl lite mot fästingar också?
Kram

Lotusblommans vardag sa...

Det låter toppen med ett ställe så gott som fritt från ormar! Vackert är det i Jämtland också. Men björnar har Ni ju ganska gott om där uppe... Farliga saker det med! ;)
Jag har som tur är bara haft en enda fästing i hela mitt liv men de är ju inte heller att leka med.
Ha en riktigt trevlig helg! Kram

Cinderella sa...

Jösses!!!

Fast jag har bekanta som fått liknande problem som du utan att förstå vad som hänt.

Du tror inte att det var lymfvätska det du tryckte ut? Det har ju en tendens att samlas i stora mängder vid bett av olika slag.

Hoppas du vågar fortsätta gå ute som vanligt efter detta.

Lotusblommans vardag sa...

Jag har inte en aning!
Men ormar kan ju torrbita. Som en varning. Bara för att skrämmas. De kan ju ändå inte äta en människa så de sparar på sitt värdefulla gift. Så kanske var det som du säger. Lymfvätska. Måste jag kolla på nätet vad det är... ;)

Jo, jag har blivit skraj för att ligga och sola ute på udden. Skraj för att gå där tom... Men jag måste ta tag i det för jag har ju varit där så många ggr och till och med somnat i solen. Och då hände ju inget...

Man säger ju att de som ramlar från en häst måste upp i sadeln på en gång igen... Typ.

Ha det riktigt skönt i sommarvädret. Här har det varit varmt och skönt men börjar slå om nu till kyligare och molnigare. Snart regn tror jag.
Kram och pepp!

Lisa sa...

Ja jag trodde också att man INTE kunde missa att man blir ormbiten. Men tydligen går det! Lilla V blev just det dagen för vår resa till Kolmården för två år sen. HAN märkte inget alls själv, förrän vi såg hans svullna fot på morgonen.
http://bidrottningen.bloggagratis.se/2009/08/11/1898943-kolmarden/

Hoppas du är helt återställd nu!

Kram!

Lotusblommans vardag sa...

Hej Lisa!
Jo, jag är helt återställd nu. :)
Jag ska ta och läsa din bloggartikel om det som hände din son också. Man lär sig nåt varje dag tydligen... Hoppas att du njuter för fullt av sommaren. Ska ta en sväng in på din blogg här i dagarna. Sitter uppe nu i natten. Har för ont för att fortsätta ligga i sängen...
KRAM

Anonym sa...

Det här var kаnon іnfοѕtunԁ, jag kommer åteг, var
så föгvissad!

My web pаge tatueringskonst