Om livet i stort som smått, om det enkla såväl som lyxen och guldkanten i tillvaron.
onsdag 28 december 2011
Någon som har ett rep och en ek?
Inlägget är redan läst tillräckligt många gånger och jag tar därför bort det. ( 68 ggr! )
Sussie
18 kommentarer:
Anonym
sa...
Nää fy va elakt av han så säger man bara inte till den man lever med, inte annars heller. Tänk om folk kunde fatta vad ord kan såra och har man en gång uttalat orden så är det kört då kan man inte ta dem tillbaka. Men du är inte värdelös tillåt dig inte att låta han få dig deppig, vill han att du ska vara deppig? Stärk på dig och vänd på det låt det bli en sporre att verkligen visa han så kan han stå där med lång näsa sedan.
Ja, ibland kan man undra för när jag bantar så pekar han ut chips och sånt i butikerna och köper massor av godis som han sitter i soffan och bjuder mig på. "Ät själv!" säger jag då. Men själva grejen liksom. Jag tror han är skraj! Han är skraj att jag ska be honom dra åt skogen! Jag ska iallafall tänka så. Nya tag idag...
Tänk vad ord kan såra! Att folk inte fattar hur stor skada de gör när de kläcker ur sig sådana kommentarer. Fy vad elakt!
Jag förstår helt ditt tänk med att "är man en tjockis så är man" och att det är det enda som folk ser när dom ser en. Jag tänker också så. Fast någon stans långt bak i huvet vet jag att så är det kanske faktiskt inte. Att alla kanske inte är så ytliga som man tror....
Men när man får höra sådana kommentarer är det bara att stå på sig, kämpa vidare. Du är en underbar, stark och vacker kvinna, låt ingen få dig att känna något annat! KRAMAR!!
Brukar titta in på din blogg ibland, har aldrig lämnat en kommentar men nu måste jag!!!! Är själv som du säger en tjockis, en tjockis som har pendlat mycket i vikt. Tyvärr har min självkänsla pendla i samma berg o dalbana som kilona.Det som skiljer oss är att jag har en gubbe som älskar mig ovillkorligt vare sig jag är tjock eller smal.Det din gubbe håller på med är ju ren o skär mobbing och döden för din självkänsla. ( jag är rosenrasande när jag tänker på det) Så min undran blir, vad ska du göra dej av med först-gubben eller dina extra kilon!!!! Kram och håll din fana högt.Det är du värd!!! / Eva
Tack för uppmuntrande och varma ord! :) Jag förstår verkligen Er reaktion på det här och jag är precis sån. Självkänslan pendlar upp och ner. Det är inte ofta han gör tabbar som denna men det har hänt då och då under åren. Jag måste bara få skriva av mig det kände jag för bloggen ska ju även skildra dagar då allt inte är rosenskimmer här hemma. Till hans försvar måste jag ju ändå säga att han mestadels är en schysst kille. Kram tillbaka! :)
Det är svårt detta. Min man föredrar kvinnor med hull, han ser inget attraktivt i det magra. Jag har pendlat upp och ner i vikt och har nu runt 20 kilos övervikt. Mannen har aldrig sagt något om hur jag ser ut, inget som jag kan minnas. Däremot har han kommenterat när jag lassat in godis, glass och kakor ibland. Inte f-n är det roligt att höra det heller, jag vet ju precis vad jag håller på med, men... om inte den man lever med kan/får/törs säga något om ens vikt/hälsotillstånd, vem ska då göra det? Hur förbannad eller ledsen man än blir, så kanske, kanske man ändå behöver tänka att det förhoppningsvis finns en omtanke eller oro bakom orden? Men att orden sen inte kommer ut på bästa sätt är ju som det är. Å andra sidan, vad är bästa sätt? Jag vill helst inte höra något alls, för jag vet ju precis vad jag håller på med, men att jag förtränger det efter bästa förmåga...!
Jag hoppas du förstår vad jag försöker säga. Inte så att jag vill ursäkta din sambo, men kanske, hur klumpigt det än blev, så finns det en omtanke bakom? Vad tror du?
Du har rätt i att han uttrycker sig otroligt klumpigt och när jag tar åt mig blir han förbannad och säger att det är bäst att han aldrig öppnar käften igen. Jag vill tro att han inte menar att vara riktigt elak. Men men... Något stöd i min bantning är han inte. Av egoistiska själ. Han vill inte sluta köpa hem en massa godis och sånt och verkar vara rädd att jag ska bli värsta veganen eller raw food-entusiasten... Han själv går knappt upp ett hekto även fast han vräker i sig mycket mer mat och godsaker än vad jag gör. Jag föredrar förresten mat före sött och han är värsta sockergrisen.
I Stockholm hade jag en väninna som kom med kaffebröd och skulle fika så fort jag skulle till att banta. Vad är det med dom egentligen!? Jag tror det bottnar i en rädsla för att man ska förändras... Dom kanske vill ens bästa men förstör samtidigt. Knepigt som sagt.
Jag håller med om att det är attraktivt med kvinnor med hull och former och skulle själv aldrig vilja bli så smal igen som jag varit. Men att vara riktigt överviktig vill jag ju inte fortsätta vara heller.
Men snyggt mullig vill jag vara! Typ Leila Lindholm - hon är mitt utseendeideal! :D
Men va f-n! Hade det varit MIN gubbe som sagt så då jäklar hade han fått veta att han levde!! >:-(
Vill du ha hjälp med repet (jag förstår att du vill hänga gubben upp å ner i fötterna, i eken) så kommer jag å håller i ett par tre timmar! Då blir han nog mör! *moahahahahaaa!*
Hoppas VERKLIGEN att han bett ordentligt om ursäkt nu!! Sånt där skall man inte behöva höra från den man lever ihop med!!
Visst är det jobbigt med de som bjuder en på "onödor", jag har nog aldrig kunnat tacka nej när någon av barnen bjudit mig på något eller frågat om de kan servera mig något när de själva tar. Maken KAN jag tacka nej till även om det inte är lätt det heller. Men någonstans inser jag ju att det är jag själv som måste ta ansvar för mitt "tack, men nej tack". Vi har uppfostrat ungarna till att alltid vara artiga och dela med sig, men det är då rakt inte det samma som att jag måste trycka i mig när de är artiga och frågar.
Det här torde gälla på jobbet när det bjuds på fikabröd och liknande situationer också. Faktiskt har vi en underbar kvinna på jobbet som inte är så mycket för fikabröd men hon tar en snutt. Detta resulterade i att vi var nog sex personer som tog varsin snutt av en lussekatt här strax före jul och halva lussekatten var ändå kvar när vi var klara. Man kan ta litet också, ansvaret ligger ju hos mig själv. :)
Hei. Håper det har roet seg i heimen nå. Og han har fortalt hva han mener med ingenting. For det kan man jo ikke være. Ei veninne har fått høre at det er bra at hun er tykk for da vil ingen andre menn se på henne. Sånn kan det sies når han er redd for å miste henne. Ha en fin kveld. Klem
Jo, det är ju det man måste komma fram till. Att bara man själv kan förändra situationen och välja tillfällena för allehanda gott lite bättre. Allt ätbnart försvinner ju inte från världen bara för att man inte äter det omedelbart. Det finns ju kvar till senare tillfällen :) Jadu Marit, inte var det så mycket bättre det heller att få höra en sådan sak. Totalt korkat det också. Fast mannen kanske är hur snäll som helst när det gäller andra saker... Kram och ha en mysig kväll! :)
Ord kan såra, och sätter sig fast. Inte många som tänker på det. Hoppas han tänkt efter hur klumpigt sagt det var :( Hoppas anars dina dagar varit bra Önskar dig ett gott nytt år. KRAM
Hejsan:) Hittade in här genom en annan blogg och ser att du kämpar med din vikt som så många andra tex jag har slitit i massor av år. Du kan läsa om min resa som tog en annan vändning för 1 år sedan. Nu har jag satt igång en utmaning till alla där ute för att vi ska få en bättre hälsa. Häng på den,både du och gubben för att peppa varandra istället för ge ord som sårar. Lättare om man är flera som finns där när man tycker att det är jobbigt.HÄNG på utmaningen och kämpa med oss. Vi alla är olika och har olika vikt att tappa,vissa inga alls men vill komma igång med träning som är viktigt för att ändra på sitt liv. Jag finns med dig Gott nytt år till dig..kramen
18 kommentarer:
Nää fy va elakt av han så säger man bara inte till den man lever med, inte annars heller.
Tänk om folk kunde fatta vad ord kan såra och har man en gång uttalat orden så är det kört då kan man inte ta dem tillbaka.
Men du är inte värdelös tillåt dig inte att låta han få dig deppig, vill han att du ska vara deppig?
Stärk på dig och vänd på det låt det bli en sporre att verkligen visa han så kan han stå där med lång näsa sedan.
Ja, ibland kan man undra för när jag bantar så pekar han ut chips och sånt i butikerna och köper massor av godis som han sitter i soffan och bjuder mig på. "Ät själv!" säger jag då. Men själva grejen liksom. Jag tror han är skraj! Han är skraj att jag ska be honom dra åt skogen!
Jag ska iallafall tänka så.
Nya tag idag...
Fast jag känner mig fasligt ful idag. Nu skulle jag ha en burka!
Tänk vad ord kan såra! Att folk inte fattar hur stor skada de gör när de kläcker ur sig sådana kommentarer. Fy vad elakt!
Jag förstår helt ditt tänk med att "är man en tjockis så är man" och att det är det enda som folk ser när dom ser en. Jag tänker också så. Fast någon stans långt bak i huvet vet jag att så är det kanske faktiskt inte. Att alla kanske inte är så ytliga som man tror....
Men när man får höra sådana kommentarer är det bara att stå på sig, kämpa vidare. Du är en underbar, stark och vacker kvinna, låt ingen få dig att känna något annat! KRAMAR!!
Brukar titta in på din blogg ibland, har aldrig lämnat en kommentar men nu måste jag!!!! Är själv som du säger en tjockis, en tjockis som har pendlat mycket i vikt. Tyvärr har min självkänsla pendla i samma berg o dalbana som kilona.Det som skiljer oss är att jag har en gubbe som älskar mig ovillkorligt vare sig jag är tjock eller smal.Det din gubbe håller på med är ju ren o skär mobbing och döden för din självkänsla. ( jag är rosenrasande när jag tänker på det) Så min undran blir, vad ska du göra dej av med först-gubben eller dina extra kilon!!!! Kram och håll din fana högt.Det är du värd!!! / Eva
Tack för uppmuntrande och varma ord! :)
Jag förstår verkligen Er reaktion på det här och jag är precis sån. Självkänslan pendlar upp och ner.
Det är inte ofta han gör tabbar som denna men det har hänt då och då under åren. Jag måste bara få skriva av mig det kände jag för bloggen ska ju även skildra dagar då allt inte är rosenskimmer här hemma.
Till hans försvar måste jag ju ändå säga att han mestadels är en schysst kille.
Kram tillbaka! :)
Det är svårt detta. Min man föredrar kvinnor med hull, han ser inget attraktivt i det magra. Jag har pendlat upp och ner i vikt och har nu runt 20 kilos övervikt. Mannen har aldrig sagt något om hur jag ser ut, inget som jag kan minnas. Däremot har han kommenterat när jag lassat in godis, glass och kakor ibland. Inte f-n är det roligt att höra det heller, jag vet ju precis vad jag håller på med, men... om inte den man lever med kan/får/törs säga något om ens vikt/hälsotillstånd, vem ska då göra det? Hur förbannad eller ledsen man än blir, så kanske, kanske man ändå behöver tänka att det förhoppningsvis finns en omtanke eller oro bakom orden? Men att orden sen inte kommer ut på bästa sätt är ju som det är. Å andra sidan, vad är bästa sätt? Jag vill helst inte höra något alls, för jag vet ju precis vad jag håller på med, men att jag förtränger det efter bästa förmåga...!
Jag hoppas du förstår vad jag försöker säga. Inte så att jag vill ursäkta din sambo, men kanske, hur klumpigt det än blev, så finns det en omtanke bakom? Vad tror du?
Du har rätt i att han uttrycker sig otroligt klumpigt och när jag tar åt mig blir han förbannad och säger att det är bäst att han aldrig öppnar käften igen. Jag vill tro att han inte menar att vara riktigt elak.
Men men... Något stöd i min bantning är han inte. Av egoistiska själ. Han vill inte sluta köpa hem en massa godis och sånt och verkar vara rädd att jag ska bli värsta veganen eller raw food-entusiasten... Han själv går knappt upp ett hekto även fast han vräker i sig mycket mer mat och godsaker än vad jag gör. Jag föredrar förresten mat före sött och han är värsta sockergrisen.
I Stockholm hade jag en väninna som kom med kaffebröd och skulle fika så fort jag skulle till att banta. Vad är det med dom egentligen!?
Jag tror det bottnar i en rädsla för att man ska förändras...
Dom kanske vill ens bästa men förstör samtidigt. Knepigt som sagt.
Jag håller med om att det är attraktivt med kvinnor med hull och former och skulle själv aldrig vilja bli så smal igen som jag varit. Men att vara riktigt överviktig vill jag ju inte fortsätta vara heller.
Men snyggt mullig vill jag vara! Typ Leila Lindholm - hon är mitt utseendeideal! :D
Men va f-n! Hade det varit MIN gubbe som sagt så då jäklar hade han fått veta att han levde!! >:-(
Vill du ha hjälp med repet (jag förstår att du vill hänga gubben upp å ner i fötterna, i eken) så kommer jag å håller i ett par tre timmar! Då blir han nog mör! *moahahahahaaa!*
Hoppas VERKLIGEN att han bett ordentligt om ursäkt nu!! Sånt där skall man inte behöva höra från den man lever ihop med!!
KRAM å PEPP!!!!!!!!!
Hahahahaha! Tänk vad roligt vi skulle kunna ha under tiden Lisa! Dricka ett glas nyårschampagne och putta fart på honom! ;)
Han läser bloggen och jag är helt ärlig om vad jag skriver så nog har han haft det hett om öronen idag. Jag härsknade till rejält. ;(
Ha en riktigt bra kväll!
Kram och pepp! :)
Visst är det jobbigt med de som bjuder en på "onödor", jag har nog aldrig kunnat tacka nej när någon av barnen bjudit mig på något eller frågat om de kan servera mig något när de själva tar. Maken KAN jag tacka nej till även om det inte är lätt det heller. Men någonstans inser jag ju att det är jag själv som måste ta ansvar för mitt "tack, men nej tack". Vi har uppfostrat ungarna till att alltid vara artiga och dela med sig, men det är då rakt inte det samma som att jag måste trycka i mig när de är artiga och frågar.
Det här torde gälla på jobbet när det bjuds på fikabröd och liknande situationer också. Faktiskt har vi en underbar kvinna på jobbet som inte är så mycket för fikabröd men hon tar en snutt. Detta resulterade i att vi var nog sex personer som tog varsin snutt av en lussekatt här strax före jul och halva lussekatten var ändå kvar när vi var klara. Man kan ta litet också, ansvaret ligger ju hos mig själv. :)
Hei.
Håper det har roet seg i heimen nå.
Og han har fortalt hva han mener med ingenting. For det kan man jo ikke være.
Ei veninne har fått høre at det er bra at hun er tykk for da vil ingen andre menn se på henne.
Sånn kan det sies når han er redd for å miste henne.
Ha en fin kveld.
Klem
Jo, det är ju det man måste komma fram till. Att bara man själv kan förändra situationen och välja tillfällena för allehanda gott lite bättre. Allt ätbnart försvinner ju inte från världen bara för att man inte äter det omedelbart. Det finns ju kvar till senare tillfällen :)
Jadu Marit, inte var det så mycket bättre det heller att få höra en sådan sak. Totalt korkat det också. Fast mannen kanske är hur snäll som helst när det gäller andra saker...
Kram och ha en mysig kväll! :)
Anders är mestadels väldigt snäll ändå...
Ville bara skriva det så att ingen tror att jag har det så här hela dagarna år ut och år in...
Ha en bra dag! Kram
Ord kan såra, och sätter sig fast. Inte många som tänker på det. Hoppas han tänkt efter hur klumpigt sagt det var :(
Hoppas anars dina dagar varit bra
Önskar dig ett gott nytt år. KRAM
Tack Anna! Jodå, fruktansvärt trött bara.
Hoppas på ett mycket piggare 2012 :)
Gott Nytt År till dig också!
Kram
Hejsan:) Hittade in här genom en annan blogg och ser att du kämpar med din vikt som så många andra tex jag har slitit i massor av år.
Du kan läsa om min resa som tog en annan vändning för 1 år sedan.
Nu har jag satt igång en utmaning till alla där ute för att vi ska få en bättre hälsa. Häng på den,både du och gubben för att peppa varandra istället för ge ord som sårar. Lättare om man är flera som finns där när man tycker att det är jobbigt.HÄNG på utmaningen och kämpa med oss. Vi alla är olika och har olika vikt att tappa,vissa inga alls men vill komma igång med träning som är viktigt för att ändra på sitt liv.
Jag finns med dig
Gott nytt år till dig..kramen
Jag önskar dig också ett riktigt Gott Nytt År!
Tittade lite på din blogg och ska läsa igenom mer noga. :)
Kram och Pepp!
Skicka en kommentar