Tänk vad dåligt minne man kan ha...

Så pass dåligt att man inte minns ett dugg vad man gjort

och vad man sagt. Överhuvudtaget! Trots att man här hemma

bönat och bett om att inte ta upp än det ena än det andra.

Och bett om förlåtelse och sagt att det aldrig ska ske igen.

Vilket det såklart gjorde ändå gång på gång.

Våldet. Hoten. Hånen. Lögnerna. Sveken.

Det är ju tur att jag kommer ihåg allt.

För jag hade tur som överlevde.

Inte bara en gång. Flera gånger.

"Du måste ha en skyddsängel som vakat över dig".

 var det en myndighetsperson som sa...

Konstigt att en man inte ens minns älskarinnans namn,

  hennes bakgrund och allt vad han berättat om henne

och det han gjorde med henne under väldigt lång tid.

Hennes påtryckningar som fick honom att bryta ihop

här hemma gång på gång av rädsla för att det skulle 

komma fram och förstöra hela hans liv. 

Jag hoppas att hon är lycklig nu. 

Nu när hon fått som hon ville.

Förstöra vårat liv.

Och mig tog det flera år, dum i huvudet som jag var

 enligt vad han tyckte, att komma på det faktum att

"Jag kommer inte ihåg" "Tror du jag skriver upp allt?"

"Man kan väl inte komma ihåg allt heller" 

betyder just att han kommer ihåg varje liten detalj.

Allt! 

Sussie