Sussie

En tripp till Falun.

Börjar väl med att skriva att jag som lovat mig själv att jag

inte skulle skriva något negativt om det som har varit ändrat

mig i morse. För det vore ju konstigt om jag aldrig skulle 

yttra ett ont ord om en människa som gjort mig så illa?

Man är ju inte mer än människa när det kommer till kritan.

Och avskyn, besvikelsen och allt annat man känner i denna

situation måste få sitt utlopp. Kan inte fortsätta att stoppa

huvudet i sanden hela mitt liv och låtsas att allt är ok.

För det är det inte.

Jag fungerar inte så. Nu är det som det är. Livet.

Jag har min historia att berätta och det tänker jag göra. 

Rakt upp och ner. Helt utan krusiduller. 

Att gå igenom en rättegång mot den man som man en 

gång har älskat, och fortfarande gör, är ingen rolig sak.

Jag må vara trögstartad och alldeles, alldeles för snäll

men en total idiot är jag inte. Tålamod är vad det heter. 

Det jag bestått av på tok för länge. Och nästan blind tro...

Jag har väntat och velat se om en människa kan ta sitt

förnuft till fånga och ändra sig innan allt rasar.

Som sambo får man ju se så många sidor av sin partner.

Sidor inte andra får se. Sårbarhet. Sorg. Man får veta 

hur han tänkte som barn och allt annat Ni vet. Och det

gjorde i mitt fall att jag stannade kvar.  Av medkänsla.

Kärlek. Till den människa han var/är... Innan våldet.

Nu i veckan åkte jag upp till Falun med lite kläder åt honom.

Något måste han ju ha på sig tänkte jag, när jag fick frågan

om jag kunde tänka mig att åka till häktet och lämna det. 

 Då hade jag ju något att göra också och slapp sitta här och

tänka på allt elände som varit.

Något ont har jag aldrig velat honom. Och det är inte en lätt

sak att glömma 13 år hur som helst. Stänga av alla känslor.

Det går inte. Jag är bara inte beredd att dö för hans skull. 

Mitt liv är mer värt än så.

  

När jag ändå var i Falun passade jag på att gå till biblioteket

där och fixa med lite kopior och annat som jag behövde.

Det var mycket folk där. Nästan så att jag fick lite känslan

av Sickla och Dieselverkstan. Men bara nästan. Där är det

mestadels fullpackat. Längtar tillbaka till Kulturhuset och till 

Dieselverkstan. Ställen vi brukade hänga på. Läsa, lyssna på

musik eller låna dator. Och bara titta på folk!

Men här lite bilder från en dag i somras då Anders och jag

var på Stadsbiblioteket i Falun. Då var det definitivt inte

alls mycket folk där. Men berodde nog på att det var mitt 

under semestertider. 

Livet på landet är en annan värld än den jag kommer ifrån. 

Stockholm. Och i ett läge som detta längtar jag tillbaka.

Några nyare bilder tog jag inte. Men som sagt. Nu i veckan

var det mycket mer folk. Och det finns ett litet fik därinne

precis som på ställena i Stockholm. 

Denne lille krabat är alldeles förvirrad! Han förstår inte vart

husse har tagit vägen. Han sover på hans kudde nu varje natt

och ligger där och tittar på mig. Men vad gör man?

Maten är fortfarande ett jobbigt kapitel. Samma gamla

vanliga enkla tonfiskröra. Med potatis denna gång.

Och idag snabbris med en burk köttbullar i brunsås.

Snart är jag väl igång med matlagningen också...

Jag har iallafall åkt lite tåg nu i veckan. Och det var

länge sen! I början pendlade vi väldigt mycket mellan

Smedjebacken och Stockholm med tåget. Men senare

blev det mest med bussen vi åkte fram och tillbaka.

Jag gillar att vara på resande fot. Tågresorna den här veckan

fick mig att känna det som när jag var konsult i Stockholm

och åkte hitan och ditan med tunnelbana, pendeltåg och buss

varje dag. Det var ett helt annat tempo då.

Hade tänkt gå på bio ikväll och se "Mamma Mia" på

Folkets hus men vet inte om jag orkar. Allt är så intensivt

nu och en minst sagt jobbig vecka väntar.

Men just nu känns det så här:

Livet utan min sambo är inget liv. 

Det går verkligen upp och ner...

Sussie

Tänk vad dåligt minne man kan ha...

Så pass dåligt att man inte minns ett dugg vad man gjort

och vad man sagt. Överhuvudtaget! Trots att man här hemma

bönat och bett om att inte ta upp än det ena än det andra.

Och bett om förlåtelse och sagt att det aldrig ska ske igen.

Vilket det såklart gjorde ändå gång på gång.

Våldet. Hoten. Hånen. Lögnerna. Sveken.

Det är ju tur att jag kommer ihåg allt.

För jag hade tur som överlevde.

Inte bara en gång. Flera gånger.

"Du måste ha en skyddsängel som vakat över dig".

 var det en myndighetsperson som sa...

Konstigt att en man inte ens minns älskarinnans namn,

  hennes bakgrund och allt vad han berättat om henne

och det han gjorde med henne under väldigt lång tid.

Hennes påtryckningar som fick honom att bryta ihop

här hemma gång på gång av rädsla för att det skulle 

komma fram och förstöra hela hans liv. 

Jag hoppas att hon är lycklig nu. 

Nu när hon fått som hon ville.

Förstöra vårat liv.

Och mig tog det flera år, dum i huvudet som jag var

 enligt vad han tyckte, att komma på det faktum att

"Jag kommer inte ihåg" "Tror du jag skriver upp allt?"

"Man kan väl inte komma ihåg allt heller" 

betyder just att han kommer ihåg varje liten detalj.

Allt! 

Sussie

Än det ena än det andra...

Jaha, då är vi där igen. I det dåliga vädret alltså. Tycker jag

ska jag väl påpeka för alla tycker ju inte som jag.
NU fryser jag. Ordentligt!

Men vi har fortfarande soliga dagar tack och lov. Som för

någon dag sedan då jag låg och solade lite på balkongen.
Kan bara inte låta tillfället gå mig förbi.  :)

Låg där och lyssnade på YouTube och försökte koppla av.

För det är så mycket just nu. Ärenden hit och dit och allt

känns väldigt annorlunda. Såklart. Och de enda morgnar

jag mår någorlunda bra är just dom soliga. 

Idag är det ju rena skitvädret ute. Regn, kallt och igår kväll

var det ju rena stormen ute. Och då får jag ont. Och det är

dom här morgnarna som jag storgråter hemma över den helt

bedrövliga situationen jag hamnat i. 

Tycker jag just på förmiddagarna alltså.

Men som idag ska jag ut tidigt på ett viktigt ärende. Och då

känns det genast lättare. Så jag har haft funderingar på att

börja med morgonpromenader nu när höstrusket kommer.

Det här med maten är fortfarande helt åt skogen!

Lagar knappt någon mat alls. Men har iallafall ätit

nyttigt mestadels. Och nu i höst börjar jag väl laga

mat igen. Nu är det soppornas tid som kommer också

och det är ju en specialitet jag har. Att koka soppor!

Inte på en spik - men underskattat och faktiskt billigt.

Min enkla lunch här om dagen... Gott!

Hösten verkar vara tidig i år som sagt. Ingen varm augusti

i år. Det har ju varit så de senaste åren, har jag för mig, att just

augusti varit varmast. Men man ska ju verkligen inte klaga

på denna sommar. Så underbart som det har varit.

Vad svenskt förresten! Att prata väder...

En regnig morgon utanför köksfönstret.

Och jag har ju mina glada stunder också. Speciellt

om jag träffat folk och småpratat lite. Så här glad såg jag ut

 i måndags när jag varit i Kupolen och handlat lite.

Det behövs inte mycket för att göra mig glad.

Och den egenskapen är jag tacksam för.

Nu morgonkaffe och sen ut på språng igen...

Ha en riktigt mysig dag!

Kram Sussie

Två hektiska dagar.

Jag har ju lovat mig själv att göra något för att inte bara sitta

och vara ledsen så jag har varit rätt mycket på språng under

måndagen och tisdagen. Började med att simma och sen
vidare till Borlänge.

Här promenerar jag omkring i området bakom Kupolen.

Jag har ju massor av områden att utforska och fotografera,

som jag inte har varit så mycket i, och det ser jag fram mot.

Och promenader hjälper mot det mesta känns det som.

 Jag tog inte så mycket foton just denna dag eftersom jag

var och hämtade tillbaka min mobil. Tjejen som kom med

den ska träffa mig nästa vecka igen så att hon kan få en

liten hittelön. Ärlighet bör uppmuntras tycker jag.

De här bilderna gillar jag. Några unga killar som satt

och softade medan de väntade på bussen. Önskar att Ni

kunde känna hur varmt och skönt det var på kvällen.

När jag klev av bussen gick jag ner till Kolbäcksån, som

ju bara är några steg från busshållplatsen, och satte mig

för att sola, lyssna på musik i lurarna och bara vara.

Så skönt! Ville knappt gå hem. Men efter en timme när
solen började försvinna bakom träden gick jag hem.

Granntanten och hennes man var nere och fiskade och 

när jag frågade om hon fått något napp visade hon en

liten firre. "Ska du äta den?" frågade jag. Ja, det skulle

hon. Lät gott tyckte jag. Nystekt färskfångad fisk är ju

en riktig delikatess. Minns att hos min farmor i finska

Lappland fick vi stekt färsk fisk både till frukost och 

lunch. Pappa, hans syskon och deras respektive fiskade

i älven hela somrarna. Medans vi barn badade!

I Ludvika igår eftermiddag var det åska på gång vilket

håll jag än tittade åt när jag promenerade mot polisstationen.

Hade varit och simmat och skulle träffa en tjej på BOJ.

Brottsofferjouren alltså. Vilket stöd jag fått av dom!

Det är jag så glad för.

Utanför polishuset i Ludvika stod denna lilla staty.

Den satte jag mig på och väntade in tiden och fotade lite av

det jag såg framför mig. Medans jag hörde lite hur det åskade

och mullrade i fjärran. Luften var frisk och jag slapp regnet

som öste ner sen när jag var inomhus. Så det var rogivande
 att sitta där ett tag och glo.

Tycker att det blev rätt pittoreska bilder. Fint att de bevarat
 många gamla trähus i denna  lilla stad. För det finns fler.

Och bilen var inte den modernaste av bilar heller. ;)

 Men cool på sitt sätt!

Idag har jag en mysa hemma dag! Nattlinnet på hela dagen,

lite disk, lite vattna blommor och bara ta det lugnt.

Jag var så in i vassen trött i morse trots att jag gick och la

mig före klockan 9 på kvällen. Det här tar på krafterna.

Och väderomslaget gör iallafall mig supertrött.

Jag måste få ordning på maten också. Har tappat aptiten

men måste ju laga lite mat som jag lätt kan värma upp.

Det blir nog en och annan soppa lagad ikväll tänkte jag.

Om jag inte däckar helt nu när jag ska ta en tupplur.

Ha det bra!

Kram Sussie

Dags för en ny dag!

Titta vem som låg bredvid mig i morse! Lille Tarzan.

Han gör oftast det numera. Håller mig sällskap. 

Så himla tillgiven och rar. 

Och kramig! Nära ska man vara. Så jag låg kvar i 

sängen och bara njöt av lugnet ett tag. Men strax

före 8 klev jag iallafall upp. Försöker hålla någon

form av rutin. Och hittills har det funkat. Måste ju

göra något av mina dagar för annars klarar jag inte

av alla förändringar som sker just nu.

 Vad fult fransarna på lampan hänger slår det mig nu när 

jag tittar på fotot som jag tog när jag fortfarande låg kvar.

Städningen har det inte blivit något av alls ännu. Knappt.

Men en lång höst utan sol och värme väntar så jag tar

tillfällena i akt fortfarande och ligger på balkongen varje

förmiddag. Så även idag...

Sen simma och åka till Kupolen. En liten tonårstjej hittade

min mobil där som jag glömt. Nu ska jag få den tillbaka.

Tur att det finns ärliga och schyssta människor.

Bra start på denna dag för min del.

Och jag kan väl rätta till fransarna på lampan idag iallafall... 

( Då har jag ju städat lite. Hehe. )

Hoppas Er dag blir riktigt bra!

Kram Sussie

Ännu en skön sommardag!

Har suttit hela dagen ute på den varma balkongen.

 Så skönt! 

Och jag har haft sms-kontakt med ett par av mina gamla

kompisar från Stockholm av och till hela dagen.

 Underbart att ha börjat återuppta  några av mina gamla 

vänskapsrelationer igen. Och att jag faktiskt talat om
 hur saker och ting ligger till här hemma.

Bild från Kupolen, Borlänge, nu i sommar.

 Den ena av dem befinner sig just nu nere vid Garda-sjön

i Italien men vi har ju nästan lika bra väder här uppe hos

oss i Sverige så det är som att befinna sig utomlands nu ju.

Men det är alltid härligt med miljöombyte och de verkar ha

det toppen!  :)

Hon slutade aldrig att jaga mig under alla år här och det är 

jag så glad för.  Trots att jag inte svarade på varken brev
 eller telefonsamtal till sist. Hon fattade tack och lov
att något var fel. Väldigt fel.Och det var det ju!

De som fortfarande tycker om en efter 30 års vänskap

är guld värda!

 Och så detta med Anders...
Det är en stor sorg det här kan jag tala om. Hela morgonen

gick jag omkring och tjöt här hemma. Ibland låter det väl 

som om en varg ylar här hemma. Smärtan kommer så djupt

inifrån att det är outhärdligt. Men känslorna måste ju ut...

Avslutar med lite foton på träden som finns utanför

Kupolen och Lidl i Borlänge. De tog vi en varm och

som Ni ser solig dag redan i Maj men de passar bra

nu när jag skriver om mina rötter bakåt i tiden...

 Ha en trevlig helg!

Kram Sussie