Vaknade som vanligt med känslan av oro som finns i kroppen
varje morgon. Men det är tydligen normalt att morgnarna är
värst i situation med stora livsomvälvande förändringar.
Det visste inte jag! Men det gör det lättare.
Att veta det alltså.
Tidigt på morgonen var det disigt som sjutton men man
anade ändå solen bakom molnen som lös som en måne.
Och det svepte en varm bris in på balkongen. Så skönt!
Det kändes som en morgon före frukost utomlands...
Denna lille snubbe kunde inte bärga sig och pratade på som
sjutton tills jag kom ut på balkongen för den dagliga stunden
i mitt knä. Först på en kudde men sedan när han gått för att
äta sin frukost satte jag mig att skriva. Men då var det ju
extra kul att komma tillbaka! Det var bara att lägga ner
skrivandet. Så är det alltid när man tex läser en bok.
Det vet nog alla med katt.
De här goda kakorna fick jag av Carina i Ludvika som är
ett stöd för mig nu. Urgulligt att baka dem till mig!
Fick en hel pyts med mig hem som jag slängde in i frysen.
Goda till kaffet.
Nu är det åter soligt på balkongen så jag ska ut dit en
sväng till innan det är dags att laga lite maträtter till
frysen som är bra att ha nu när det börjar bli dags att
börja storstäda hemmet. ALLT ska rengöras!
Hej hej!
Nej du, hatten tar jag inte av mig...
Avslutar med ett par bilder på Anders...
Ha en underbar sommardag!
Kram Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar