 |
| Nu bor jag själv - och njuter av det! |
Förändringens vindar har blåst hos oss under augusti månad.
Vi har flyttat isär. Jag har själv valt det och trivs alldeles
utmärkt med att bo själv.
Att välja att bo själv, vara för sig själv är inte samma som att
vara ensam. Ensamheten är inte självvald och än så länge
känner jag mig inte ett dugg ensam faktiskt.
Och vi har lyckats ordna det så bra att Anders fortfarande
bor i samma hus som jag gör. Bara en trappa ned i en lite
mindre lägenhet och om jag har rätt så trivs han också med
att bo där och vi ska hjälpas åt att göra det mysigt åt honom.
 |
| Anders mathörna klar! |
Vi har alltså valt att sära på oss under vänskapliga former
och båda har vi väl fortfarande värdigheten kvar på
det här viset och slipper en massa uppslitande gräl som
bara gör oss totalt utmattade. Och får oss att bete oss på
ett dåligt sätt och säga saker som vi sedan ångrar.
Det var jobbigt på slutet men nu känns det bara skönt.
Efter 20 år var det inget lättvindigt beslut men det känns
faktiskt helt rätt. Och absolut nödvändigt.
Så nu sitter jag här i lugnet och njuter av att för en gångs
skull vara uppe med tuppen och dessutom vara lite piggare.
För jag har varit så trött! Det har känts som att jag har
haft flera års sömn att ta igen. Men det är väl så när man
genomgår en stor förändring i sitt liv... Det tar mer på krafterna
än man tror för undermedvetet bearbetar man allt som hänt.
Jag tror att den här lilla snubben Tarzan dessutom
njuter av lugnet nu när "Mamma" och "Pappa" inte
bråkar längre. För man märkte av det på katten också
på slutet när det blev för mycket bråk för han ställde
sig alltid mellan oss, som jag kan tänka mig att
även barn gör under liknande omständigheter, och liksom sa
på sitt sätt att "Snälla, kan ni inte sluta nu"...
Och det har vi nu gjort.
En av de saker jag gjorde när vi flyttat isär var att
hänga upp nya gardiner. Vinröda! Ett sätt att göra
hemmet till MITT och samtidigt förnya och förändra
energin här hemma. Jag gillar dem och tycker att
de skapar trivsel. Det är ju alltid bra att ändra lite på
omgivningen när man vill göra något av en nystart.
Det hjälper till med att skapa känslan av något nytt.
 |
| Några av mina elefanter! |
Och jag tycker att det är skönt nu när höstmörkret
sänker sig och man kan tända alla mysiga lampor
och lyktor här. Som denna lampa som jag har i köket.
Den köpte jag en gång på en kattutställning i Stockholm.
Och det kan man ju se på tyget eller hur?
( Vad tiden går fort! Tänk, det var i slutet på 1990-talet
då jag fortfarande bodde i Vasastan i Stockholm... )
Morgnarna är dimmiga nu. Vissa dagar ser man knappt
husen här omkring. Det är rätt mysigt det också på sitt
sätt men att det börjar bli riktigt kallt på nätterna känns
verkligen. För det är råkallt ute och kallt även inomhus
direkt när man stiger upp. Och jag är så stel att man skulle
kunna tro att jag är en tant! Fast tant, och stolt sådan, det
är jag ju, men inte inte 100 år! Inte än... :)
Trots att Anders kom upp och lämnade en termos med
varmt kaffe åt mig i morse innan han stack till jobbet,
han fick kaffebryggaren när han flyttade, så är jag nu
helt slut igen. Jag blir utmattad av minsta lilla.
Men jag hoppas att det ska ge med sig lite
nu när det har blivit lugnare här hemma.
Nu dags för en liten frukost bestående av liten äggröra
med lök och spenat, en rågsmörgås med salami, tomat
och lite majs. Plus en juice med härlig färg. Och god
såklart. Det är en drakfruktsjuice.
Sedan blir det en liten tupplur.
Ha en härlig dag!
Kram Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar