BIO igen.

Förra veckan var jag på bio igen. 

Det var en film som jag verkligen längtat 

efter att få se. 

Och jag tyckte att filmen var toppen! 

Så otroligt välgjord och det är verkligen

 högklassigt arbete man lagt ned på filmen. 

Skådespelarna var jätteduktiga och om 

 jag har förstått saken rätt så är många av dem några av Indiens duktigaste skådespelare.

RAMAYANA hette den. 

Är man minsta lilla intresserad av indisk 

 mytologi och historia, eller fantasyfilm

och  äventyrsfilmer så tycker jag absolut

 att man ska gå och se den här filmen.

Jag är som sagt en helt urusel filmrecensent 

 så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva

 om filmen annat än att jag tyckte att den var fantastisk!

Det som gjorde upplevelsen extra trevligt 

var att salongen var nästan fullsatt! 

För vi har ju många indier som arbetar

 på Hitachi i Ludvika.

Och flera av dem och deras medföljande familjer

var på bion denna kväll. 

Jag fick mig en trevlig pratstund med några av 

dem och stämningen var mycket god. 

Det var även flera barn med på bion 

med sina föräldrar vilket jag bara tyckte 

var trevligt.

Hoppas att de tar in fler Indiska storfilmer.

 Det blev lite liv i luckan för en gångs skull.

Önskar att det var likadant varje gång 

man går på bio här. För jag var van vid att biosalongerna var fullsatta som de

 brukade vara i Stockholm...

Jag skulle gärna gå och titta på filmen igen.

Men den är lång! 

Tre och en halv timme inkluderat en paus på 15 minuter.

Den här gången gick jag och såg filmen ensam.

 Anders skulle ju jobba nästa dag 

och vi kom fram till att det inte var någon idé 

att han följde med för han skulle ändå bara 

ha somnat framför filmen! 

Och det hade bara irriterat mig.

 Men han eskorterade mig i alla fall till bion

och hann äta lite popcorn med mig.

 Jag köpte en stor popcorn. Vilket jag ångrade efteråt. Den var ju enorm!

Jag kom på efteråt när jag väl hade gått ut 

 från bion att jag borde ha gett popcornen till

 någon familj med barn så hade de kunnat äta 

upp resten för jag hade mer än hälften kvar.

 Som tur är så går ju den sena bussen igen

 så jag kom hem strax efter elva på kvällen.

Det var helt hopplöst förut när bussen slutade 

gå sent på kvällen för då blev det varken teater eller bio för min del.

Och jag är fortfarande vansinnigt trött 

efter pandemin, men försöker som sagt ändå 

att aktivera mig lite då och då.

Det tar oftast halva dagen innan jag ens 

 kommer idag gång ordentligt på grund av framförallt stelheten. 

Min temperatur går lite upp och ner just nu 

för när den är normal så ligger den 

oftast på 36,8 men igår morse hade jag 37,6 och i morse 37,2. Lite förhöjt 'bara".

När jag fyllde i uppgifterna i ett formulär 

på 1177 löd svaret 

"du har inte feber din,

  temperatur har ej överstigit 38 grader".

 Har jag tur så blir det inte värre än så här 

den här gången.

Jag drömde att någon sa till mig klart

 och tydligt att du har NEFRIT så jag slog upp 

det idag på Dr Google.

 Ovh jag tror att jag ska gå och ta lite prover 

någon dag för säkerhets skull 

fast jag hatar att gå till läkaren.

Det ger mig bara ångest.

Själv är jag mer orolig för att hjärtat

 inte orkar pumpa runt all vätska...

Men som jag skrivit tidigare 

så anser de att jag inte alls har svullna

 fötter fast jag har gått upp 2-3

skostorlekar. 

Jag är hellre hemma än går dit 

och pratar och bråkar med någon 

som inte ens vill höra vad jag säger.

Så här fin var himlen när jag tittade ut på morgonen den 

26 oktober klockan 6.20.

Och bara ett par dagar senare den 28 oktober

 såg det ut som nedan.

 Nästan exakt samma tid. 

Klockan 6.50 rättare sagt.

Att vakna upp till denna vy är inte helt fel 

eller hur?

Ha en mysig vecka!

Sussie