Bio-helg!

Tarzan var superbra. Suverän. Vackert landskap. Hög kvalitet.

Var och tittade på filmen Tarzan i helgen. 

När filmen gick här i Smedjebacken i somras så 

missade vi den av någon anledning och var besvikna.

För den filmen ville vi verkligen se.

Så när jag såg att den skulle gå i Ludvika i lördags 

så blev jag jätteglad och tänkte att den chansen får man

ju bara inte missa!

Tänker inte vara tyst längre och låtsas att allt är bra hela tiden!

Misstaget var att jag frågade om sambon ville följa med.

 Han hade ju pratat så mycket om att han ville se den så jag

kände mig alldeles för taskig för att gå själv.

Helgen har varit hemsk. Filmen mer eller mindre sov han 

sig igenom och  när jag knuffade till honom, av vänlighet 

för att han inte skulle missa det som hände, började han 

mucka gräl. Flera gånger under bion började han helt enkelt 

att tjafsa. Ärligt talat verkade han redan ha sett filmen...

Inte ett ljud om att vad kul att du tog reda på att filmen
fortfarande gick att se eller något liknande.

Ville ju att han skulle bli glad! Men inte han.
Ett av hans nya vapen är tystnad, En torterande sådan.
Inga svar när man pratar. Reser sig och går mitt i en
konversation osv. Frustrerande. 

Igår skulle vi åka och storhandla i Borlänge eftersom han 

ville vara kvar tills måndag morgon. Okej, bra med hjälp

att bära 10 liter kattsand. Han är hjälpsam och vi har alltid
trevligt ute bland folk som tur är.

Innan vi gick kollade jag med honom flera gånger att han

hade med sig det vi behövde eftersom han skulle ha det i

sin ficka så upprepade gånger kollade jag med honom

att vårt bankkort var med.
"JA, SÄGER JAG JU!" var svaret.

När vi kom fram till Borlänge där vi skulle vara i 4,5 tim

innan bussen skulle gå hem igen stod vi där.

Med inköpslista och markeringspenna. 

Men utan bankkort!

"OJ! Jag glömde bankkortet" sa han.

Ingen storhandel. Ingen handel överhuvudtaget. Fiasko!

Han trodde kanske att han skulle få mig förbannad men
jag höll mig lugn. Inget förvånar mig längre.

Gör han det med flit? Jag vet varken ut eller in. Innan han

gick härifrån nu i morse sa han att han vet att han är taskig

mot mig. Varför får jag inget svar på. Bara att jag är för snäll.

Finns det någon kurs i elakhet? Behöver lära mig.

Men ändå inte. Tycker inte om att vara elak. Men jag måste
lära mig att helt ignorera och utesluta människor som inte
är schyssta ur mitt liv.

Vad jag önskar ibland att jag kunde ge igen... Som en riktig Maffioso.

Och jag känner mig verkligen som det han sa förut att jag är.

"En korkad skalle".

Jag borde ha fattat att det var dumt att fråga om han ville

följa med på bion. I fredags morse vaknade jag av att han

skickade 36 sms. Ja. trettiosex stycken! På en timme!

Ett från varje by han passerade på väg till jobbet från sin

mamma. "Västerbyhytta"... "Tolvsbo"... "Korsheden" ...

"Blomsteräng"... "Marieberg"...  Hela tabellen!

Då låg jag där och tänkte att han psykar mig och att från

och med då skulle jag aldrig svara igen.

Tänker allt oftare "Vad elak han är!"

Jag måste lära mig att säga ifrån. MÅSTE vara ensam nu och må bra.

 Ändå frågade jag honom senare på dagen om han 

ville med på bion! Otroligt korkat gjort!

Det är svårt att efter 11 år acceptera att den man lever 

med gått och blivit ... En skit!
Eller är det jag som varit blind? Troligen det sista.

Han säger att han är en elak djävul.

Själv är jag dum i huvudet. Riktigt dum i huvudet.

 Kunde ju ha haft en lugn och skön helg och gått ensam 

och sett filmen, vilat, pysslat och bara mått bra.
 

Ha en bra dag!

Sussie