Handlingsförlamad av nervositet...

Igår var jag på ultraljud på Ludvika lasarett. Hjärtat

skulle kontrolleras. Hon som gjorde det tog en serie bilder

från alla håll och kanter som en läkare ska titta noga på.

Besked om hur det är ställt kommer jag att få av läkare

på Falu lasarett. Tidigare har jag fått göra en lungröntgen,

men det har jag nog redan skrivit redan. Hur det gått med

den vet jag inte men antagligen var det bra eftersom

ingen hört av sig om något annat.

Men jag är så otroligt nervös och uppjagad.

Skitskraj rent ut sagt! Försöker koppla bort det men

blir istället totalt handlingsförlamad emellanåt. 
Får inget gjort.

Jätterädd för att bli opererad. Rädd att det ska
sluta med komplikationer eller ännu värre.

Men också rädd att det ska vara cancer. Spridd.
Rädd att behöva leva med en massa behandlingar 
som bara minskar min livskvalitet och gör så
att jag mår dåligt.

Tänker ofta att om det skulle ha gått så långt att
jag ändå ska dö så vill jag inte ha behandlingar.
Jag vill heller må bra så länge jag kan.

Titta så fin han är!

Satt en stund på balkongen nu på förmiddagen när

solen tittat fram. Men man märker att kylan är på 

gång. Igår var det så soligt och varmt när jag var i

Ludvika men idag känner jag mig en aning förkyld.

Det blåste en del igår, och idag, så antagligen blev

jag kallare än jag insåg själv. Solens varma strålar

lurar en att gå lättklädd fortfarande...

Har skrivit lite nu på förmiddagen också. Måste börja om

från början med att tanka mig med positiv energi och tillit

till att allt kommer att gå bra. Lyssnar på Snatam Kaur och 

hennes album "Ras". Lugnande och skönt att lyssna på när

man behöver läka en sargad själ.

Sommaren har varit så turbulent! Aldrig har jag blivit

så sårad av en annan människa och antagligen aldrig

sårat någon annan lika mycket heller för den delen...

Man märker att det börjar bli mörkt igen nu.

Solen låg väldigt lågt på himlen hela morgonen.

Och vad trött jag var igår kväll! Gick och la mig redan kl 20.

Klockan halv 1 på natten vaknade jag och blev helt förskräckt 

när jag insåg hur långt det var tills det skulle bli morgon.

Kände mig pigg men valde att sova vidare.

Vaknade nästa gång klockan 3 och då var även sambon min

vaken men vi somnade om till kvart över 5. Då "orkade" jag

inte sova mer...

Nu ska jag sitta och skriva lite innan mat och en kväll 

med pyssel. Tar nog hellre en tupplur om det behövs än

lägger mig för hela natten lika tidigt som igår.

Jag skapar och är som lugnast och mest inspirerad

nattetid. Är en nattmänniska. Och behöver läka nu.

Ha en mysig eftermiddag och kväll!

Kram Sussie