Idag har vi celebert besök här i Smedjebacken.
En thailändsk sång- och danstrupp!
Här kommer lite bilder från deras uppträdande idag:
Så vackra och graciösa!
I truppen fanns förutom några manliga sångare och musiker
faktiskt några dansanta killar också...
Snabba ombyten bakom scenen...
Det var kul att det kom lite underhållning hit till byn.
Hoppas att det kommer fler artister hit under sommaren!
När vi precis kom fram till torget med våra cyklar och skulle stanna
och parkera cyklarna tittade gubben min åt ett annat håll
och körde rakt på mig med sin cykel!
Jag kunde ingenting annat göra än att flyga av cykeln i farten
och landa på asfalten med cykeln över mig.
Jag flög upp lika fort och skällde ut klantarslet!
Fy fasiken vad ont det gjorde.
Jag stod och formligen kokade av ilska inom mig ett bra tag.
Men jag hade tur som inte blev skadad.
Just när jag stod där ville jag inte heller känna efter.
Jag tyckte att det hela var otroligt pinsamt.
Visserligen började jag skaka efter ett tag och må lite illa.
Det enda som hände var att såret på pekfingret från tidigare i
veckan revs upp igen. Och när jag kom hem såg jag att jag har
världens skavsår på knät under jeansen.
Och jag känner mig lite mörbultad i armen och handlederna nu.
Jag tror att de som såg olyckan blev mer chockade än
jag. Alla tittade på oss. Och jag kände mig verkligen uttittad.
Och A ville nog helst sjunka genom jorden...
Det var inte riktigt så jag tänkt anlända till torget utan mer
diskret och obemärkt.
Men jag hade tur i oturen som sagt. Väldig tur.
Ha en riktigt fin fortsatt söndag!
Kram Sussie!
2 kommentarer:
Många gånger är det den oönskade uppmärksamheten i en pinsam situation som gör mest ont.
Lustigt förresten, för jag skrev på ett annat fora i går om när jag försökte lära mig cykla. Jag var 7 år och fick låna en cykel. Jag kom 2 meter, sen låg jag på vägen med cykeln över mig. :D
Du har lärt dig att cykla nu va!? ;) Kul att du delar med dig av dina minnen.
När min dotter skulle lära sig cykla inne på gården fick jag stå inne i porten och inte titta. Hon ramlade och höll på men om jag tittade eller sa ngt blev hon jättearg och skrek "Jag kan selv!"
Och till sist kunde hon ju det...
Tur att man återhämtar sig från alla livets vedermödor.
Skicka en kommentar