tisdag 25 juni 2013

Uppe med tuppen igen...


Solen lyser in genom persiennen och jag tog en bild
nu på anslagstavlan för att visa hur ljust det är här redan
klockan tre halv fyra på morgonen.

Det är inte direkt frivilligt jag är uppe så här tidigt.
Och inte är det första gången jag vaknar heller.
Men man får göra det bästa av situationen så jag har
just satt på kaffet och får väl ta och förflytta mig
ut på balkongen och sätta mig där under mitt parasoll.


Den här boken är så himla bra och tänkvärd.
Den hjälper mig att fokusera på de små fina stunderna
i vardagen. 

Det har ju blivit så inne med "Mindfulness".
Jag är lite anti det ordet måste jag säga.
Det har blivit något som många tjänar tusentals kronor
på och som stressade storstadsbor hakar på om så bara
för att få ett par minuters rast och ro. Och många får
prestationsångest för att de "måste klara av det" också
mitt i allt annat elände.
Jag gillar inte att det blir något som en liten "elit med
mycket pengar" kan skryta med. Att de minsann har gått
på kurs och kan det här med Mindfulness...

För det handlar ju egentligen bara om att kunna stanna
upp mentalt och vara just här och just nu. 

Att vara närvarande.

I tankarna är man ju oftast antingen i det förflutna eller i
framtiden. Allt som måste göras då och då och allt som ska
hinnas med. Man är stressad och uppe i varv. 

För mig som har ont så är det jätteviktigt att lära mig att
slappna av och inte spjärna emot smärtan, eller att vara rädd 
för den,  hela tiden.
För då blir den bara värre. Att lära mig att notera att den
finns där men våga känna det och ändå våga tex träna.

Och det är nog på det sättet jag klarat det har det slagit
mig nu när jag läser boken. Jag försöker istället fokusera
på hur roligt jag tycker att det är att vara på gymmet,
vad musiken i lurarna är bra, vad skönt det fläktar från
fläkten, se mig om i lokalen och inte fastna i negativa
tankar om hur ont det gör hela tiden osv...

Okey, jag lyckas inte hela tiden. Men jag gör så gott
jag kan iallafall. Det gör fortfarande fruktansvärt ont
hela tiden men jag jobbar mycket på att slappna av.
Inte spänna mig. 

Så viktigt! Att förstå att det inte är fel att ta hand om sig själv. Lyssna på sin kropp.
Våga säga nej när du vet att du inte orkar mer.

För mig som har en svårt sjuk anhörig är det så viktigt att få ladda mina egna
batterier och lära mig att sätta mitt eget välbefinnande först.
Det har tagit mig hela mitt liv att förstå att jag är värd att må bra.
Man har inget att ge andra heller till slut om man hela tiden lever för att andra
ska ha det bra eller för att hela tiden vara högpresterande och duktig.


Bara en sådan sak som doften av en blomma 
på balkongen kan bli till en positiv upplevelse.
Utan dom små upplevelserna skulle jag inte orka.


Då så, nu ska jag ta min Voltaren gel och smörja in
mig och sen ut på balkongen och invänta en liten stunds
befrielse...  Känna hur skönt det är när smärtan lättar
lite för en stund.

Ha det jättebra 
och njut av dagen så gott Ni kan.
Kram Sussie

8 kommentarer:

Kiwi sa...

Låter som en bok jag ska läsa jag men, tack för tipset.
Hoppas du får vila en stund senare på dagen så du orkar

conny sa...

Vi har samma syn på mindfulness, det är inte så märkvärdigt som de som tjänar pengar på det hela vill framhålla. Man behöver inte gå dyra kurser för att lära sig att vara i nuet. Att vara i nuet och ta vara på stunderna är viktigt i vår stressade tillvaro, det är ju nu vi lever, inte för en stund sen eller lite senare, utan just nu. Vi tar så mycket för givet, och det ska planeras in absurdum i stället för att leva här och nu, även om planering också kan innebära en spännande del av att leva i nuet. Att slappna av och ta vara på det man för stunden har är avstressande, men som människa vill man alltid framåt mot något ännu bättre, och ofta blir det inte bättre utan skapar bara mera stress. Mindfulness är alltså bra, men det är inte så märkvärdigt som man kan förledas att tro, därför är jag skeptisk till alla som driver kurser i ämnet, deras tanke är ju att tjäna pengar på något som alla kan göra utan att betala ett öre.

Lotusblommans vardag sa...

Ja, läs den! Jag tar en sak om dag och sen tänker jag lite på det under dagen. Speciellt en stund på sängkanten på morgonen. :)
Sovit som en stock mellan 15-17!

Conny, jag var på en föreläsning i ämnet en gång och efter ett tag började JAG att undra hur hon mådde egentligen... Folk såg lite lätt förvirrade ut också när vi skulle dansa runt och flänga runt med armarna. Men det jag tycker sämst om med del hela är just att man vill få det till att det bara är något man kan lyckas med om man först gått en kurs eller gått en dyr utbildning. Bullshit säger jag! ;)

Ha det så himla bra i sommarvärmen!

mittilivetochjag sa...

Det låter så härligt att gå upp tidigt och se solen gå upp till tomma gator. Själv somnar jag vanligtvis vid den tiden. När lägger du dig?
Du har så rätt vad gäller mindfulness. För mig är ordet fortfarande fint men samtidigt känner jag kravet att meditera varje dag.
Själv trivs jag bäst med att gå ut i skogen och bara vara. Utan krav. Då är jag här och nu!
Kram!

mittilivetochjag sa...

Tack för fina kommentarer hos mig! Det är så skönt att få vädra och få respons.
Jag blev helt tagen av det med din dotter. Ibland är det bra att få lite perspektiv på tillvaron och inte tro att man är den enda i hela världen som mår dåligt och har problem/orostankar. Det är så bra när man kan vara ett stöd för varandra och få tala om sina demoner.Såklart tycker jag inte det är jobbigt om du berättar om din dotter! Tvärtom tror jag att det är bra om du gör det. Men samtidigt förstår jag ju att det kan vara jobbigt såklart!
Massa kramar till dig!

Anonym sa...

Ville bara önska dig en trevlig helg, sköt om dig.
Varma hälsningar
Johanna i Jönköping

Kiwi sa...

Såg din kommentar och det är helt okej, hoppas allt fixar sig och du får njuta lite av helgen

Lotusblommans vardag sa...

Tack för kommentarerna!

Jodå, helgen var ok. Spenderades i Stockholm. Så på söndagen såg vi till att ha lite tid för oss själva.

Ha en bra dag!