En olycka kommer aldrig ensam...

Vi har haft en minst sagt lite märklig start på vår semester.

Jag har gjort illa foten riktigt ordentligt när vi var i 

Stockholm under måndagen och tisdagen.

Så igår var det först Smedjebackens vårdcentral och 

till läkaren för att kolla foten och sen vidare till Ludvika

lasarett för att röntgas, dr´n ville se om den var bruten eller
hade någon spricka.

Sen tillbaka till Smebacken igen för att få svar.

Ja, det är så det funkar här på vischan. Ingen läkare

finns uppe på Ludvika röntgen för att kolla plåtarna så

svaren skickas per mail till remitterande läkare...

Den var okey foten. Fast jag har fått någon ledbandsskada

och gör den fortfarande jätteont nästa vecka ska den

kollas igen. Det var så svullet så det var svårt att se löd 

svaret på röntgenbilderna.

Hela dagen blev det sjuktaxi hitan och ditan.

Men nu så går jag iallafall på kryckor ett tag framöver.

Säg den olycka som kommer ensam.

Det gör den ju aldrig. Alltid är det flera saker som

händer på en gång heter det ju.

Gubben min skar av sig tumspetsen det första han gjorde

när vi kommit hem från vårdcentralen. Han skulle skära upp
löken åt oss för att snabbt laga till en spagetti med köttfärssås.
Det blödde så in i Norden så han fick snabbt cykla upp
till vårdcentralen igen.

"Är du här nu igen?" frågade dom. "Du var väl här

alldeles nyss?".  Jo, men nu gäller det mig sa gubben.
De skar av en bit av skinnet som fanns kvar och plåstrade
om honom med silikon plus bandage.

Dom undrar väl vad vi håller på med egentligen?!

Synd tycker jag att "Köksassistenten" gått sönder...   ;)

Det var här på ICA To Go på Drottninggatan det hände!

Bara någon minut efter att jag tagit den här bilden och vi 

fikat klart som jag reste mig upp och skulle gå mot dörren.

Jag glömde att kafét låg 40 cm över golvnivån och

klev bara rakt ut...

F-n, in i he--e, vad ont det gjorde! Jag kommer aldrig

att glömma känslan när foten åkte ur led och jag inte kunde

stoppa fallet...

Livsfarligt att bygga på det viset om du frågar mig.
Ingen skylt att observera nivåskillnaden eller något
litet räcke som en påminnelse.
Där kommer det nog hända fler olyckor om det inte redan
gjort det. TYVÄRR.

Känner mig rätt mörbultad nu. Slog ju liksom inte bara i
foten utan höften och armen med. Väskan flög iväg och det
blev en rejäl duns.

Foten svullnade upp direkt men jag knatade runt med den

i ett par timmar iallafall eftersom jag inte hade tid att gå

in på någon akut i Stockholm. Man får ju köa i timmar där

och bussen skulle gå hem på kvällen...

Det som däremot gjorde mig ledsen var att INGEN kom fram

och frågade hur det gick. Alla bara stod på avstånd och 

glodde som fån. Jag reste mig och gick därifrån!

Jag vill gärna inbilla mig iallafall att om det hade hänt här

på landet så hade folk genast kommit fram och frågat hur 

det gick osv...

Tycker att åtminstone personalen skulle brytt sig lite.
Jag kunde ju ha brutit benet eller något. Men de stod
i kassan och stirrade bara. Handlingsförlamade kanske.
Typiskt svenskt beteende.

Här är iallafall ett par bilder jag tog på Drottninggatan.

Tycker det är roligt att fotografera...

Kameran kan man ju alltid ha med sig och det tar bara ett

par sekunder att få till en bra bild.

Ha en härlig dag!

Kram Sussie