Sally föddes 1999-07-09 på landet strax utanför Uppsala.
När hon var 12 veckor gammal flyttade hon och hennes bror
in hos mig där vi bodde på Roslagsgatan i Vasastan i Stockholm.
Det var sååå små. Det första de gjorde var att försvinna in under
badkaret när de gick runt och utforskade sitt nya hem.
Sen satte de sig och kissade på den gröna trasmattan under
köksbordet. I tron att det var i gräset. Skitsnack enligt mig
att katter skulle vara färgblinda. Det tror inte jag på.
De hade ju bott på landet och gjort sitt i gräset så att säga.
Men sen blev de ju rumsrena och fina fort som attan när
jag visade att det var kattlådan som var toaletten inomhus.
Varje natt höll dom om varandra.
Hennes bror är i katthimlen redan. Djupt saknad.
Det var sååå små. Det första de gjorde var att försvinna in under
badkaret när de gick runt och utforskade sitt nya hem.
Sen satte de sig och kissade på den gröna trasmattan under
köksbordet. I tron att det var i gräset. Skitsnack enligt mig
att katter skulle vara färgblinda. Det tror inte jag på.
De hade ju bott på landet och gjort sitt i gräset så att säga.
Men sen blev de ju rumsrena och fina fort som attan när
jag visade att det var kattlådan som var toaletten inomhus.
Varje natt höll dom om varandra.
Hennes bror är i katthimlen redan. Djupt saknad.
Men nu har Sally varit hos mig i hela 14 år.
Tänk vad tiden går. Och tänk vilken stark kärlek man
utvecklar till sitt älskade husdjur.
De har alla sin egen helt unika personlighet.
Jag hoppas att jag ska få ha henne hos mig i många år till...
Sally är så otroligt tillgiven, känslosam, nyfiken och försiktig
av sig. Hon har aldrig, aldrig någonsin bitit eller rivit mig.
Man märker dock att hon börjar bli lite trött nu och eftertänksam.
En gammal liten dam. En katt-tant!
Med tiden har hon utvecklat lite mer pondus.
Men ändå min lilla ängel.
Jag brukar kalla henne "Mammas lilla prinsessa"
och när vi var hos veterinären med henne så tittade han
på mig efter en stund och sa:
"Så hon är mamma lilla prinsessa?".
Märkligt eller hur?!
Veterinären kunde nog kommunicera med henne
på något vis.
Ha en underbar fredagskväll!
Kram Sussie
2 kommentarer:
Vår katt blev 21 år gammal. Förra sommaren blev vi tvungna att avsluta hans liv. Då var han riktigt tovig och gammal och hade så ont i magen. Han orkade inte gå ut längre och sov mycket. Så för hans skull tog hans liv slut. Själv hade jag önskat att han alltid kunde få finnas med i vårt liv. Han var svart och en galet pigg katt. Lekte och busade som en unge tills han var ca 18 år.
De är ju familjemedlemmar som man älskar djupt!
Söt är hon din lilla prinsessa!
Kram!
Oj, vad gammal han blev! :)
Kul att du fick ha honom så länge även om jag förstår att det var bäst för honom att få somna in till slut.
Katter är så goa!
Kram!
Skicka en kommentar