Cruising i helgen, träningsschema och onda foten.

Sitter här mitt i natten igen. Varit vaken i flera timmar nu.

Har så förbaskat ont från midjan och neråt. 

Just nu på höger sida.

Jag får allt svårare att stå ut med värken.

Och tröttheten som tar knäcken på mig så fort jag gör nåt.

Konditionen är det faktiskt inget fel på tro det eller ej.
Klarar att simma och motionscykla längre sträckor,
för jag har alltid varit en aktiv människa tidigare,
men svagheten och mattheten som kommer efteråt är
sjuklig. Jag somnar ofrivilligt flera ggr om dagen.
Kan verkligen inte hålla mig vaken.

Konditionsmässigt klarar jag det alltså, men sedan är
det ju annat som sätter stopp för allt jag vill
men inte klarar. 
Den svåra värken tex.

Men tränar iallafall. För min hälsas skull.

För diabetesen. Vikten. Ja, för välbefinnandet.

Här är veckans träningsschema:

Måndag:  motionscykel gym   1 tim 2 min   20,64 km

Tisdag:   motionscykel gym   1 tim   19,5 km

Onsdag:   motionscykel gym   1 tim   20,85 km

Torsdag:   motionscykel gym   50 min

Fredag:   VILA

Lördag:   VILA
Söndag:   VILA

Här lite bilder från cruisingen som var här i Smedjebacken

nu i helgen. Denna helg är det alltid Augusti-fest här på byn.

Med olika evenemang lite här och var.

Stod på balkongen och fotade.

Det var även maraton på fredagskvällen men jag glömde

ju att ta kort när de passerade under vår balkong.

Det var kul att se på iallafall.

Idag blir det lite träning igen.

Men jag har så ont i häcken när jag sitter där. 
Speciellt i svanskotan.

Fast jag biter ihop. All kraft lägger jag ner på att koppla bort

smärtan och tänka positiva tankar om livet i stort och smått.

Och foten som inte alls är bra än.

Men den är iallafall inte så här svullen fortfarande...

Fick inte ner foten i skon. Se hur svullen jag var! Och blå. Eller lila.
Hela nedre benet blev som en stubbe rent ut sagt.

Frågan är hur länge det ska göra ont i den egentligen?

A tycker att jag ska kolla upp den igen men jag har faktiskt

förlorat tron på att någon tror på vad jag säger...

Men kanske är det bara jag som oroar mig för mycket nu.

Försöker trots allt att tro på att allt ska ordna sig till det 
bästa och att den läkare jag har nu är en bra doktor 
som verkligen tror på mig och det jag berättar.

Hursomhelst så är det för foten jag inte går på gåbandet nu.

Och för att det kommer att ge ännu mer värk.

Och då pratar jag inte om vanlig träningsvärk. 

För det vet jag ju vad det är och att man får det emellanåt.
Och det går ju över efter ett tag.
Den här smärtan är något helt annat. 

Det är inte kul att ha en smärtsjukdom. Som inte syns utanpå.
Och som man hela tiden måste putta undan för att orka...
Känner mig totalt uppgiven och maktlös emellanåt.

Här en härlig bild jag tog i Stockholm under juli.
Än är det sommar och vi har verkligen haft tur med en varm fin sommar i år.

Idag är himlen klarblå och jag hoppas att den ska fortsätta

vara det hela dagen. Tänkte sätta mig i solen så fort

det blir lite varmare. Försöka slumra lite där i värmen.

Hoppas att Ni får en riktigt bra dag!

Kram Sussie