Passar på att blogga lite...

Gubben plockar fram värmedynan åt mig på hotellet...

Gick och la mig klockan tjugo i 10 på kvällen men har

vaknat för andra gången nu pga värken.

Första gången var tjugo i 12 och andra gången nu runt 2.

Kan lika gärna passa på att blogga tänkte jag.

För att försöka koppla bort det onda för en stund så

gott det nu går.

Sov med värmedynan under häcken nu sista 2 timmarna.

Den hade jag med mig i helgen också då vi var ner till

min dotter på hennes gruppboende i Nacka.

Vi hade bland annat med oss två stora tavlor som vi satte

upp i hennes rum. Så att hon ska få lite trivsamt.

Det är två orginaltavlor och konstnären heter Streiffert.

Mikaela bakade några pepparkakor när vi var där!

Och så fixade Anders hennes gardinstång och satte upp ett par

gardiner som vi hade med oss.

Det var ju första advent så Stockholm hade blivit julpyntat.

Här bilder tagna utanför Centralstationen.

Men dj---ar anamma vad det blåste! Man höll på att blåsa

bort! Speciellt ute i Nacka som ju är en skärgårdskommun

nära Östersjön. För där ute var det tydligen storm.

Det var jättesnyggt med de röda bollarna i träden. Synd bara att bilden inte
blev så bra. Men klicka gärna på bilderna så ser du dem större.

Jag har fått en dunkande stortå. Vad det kan vara har jag ingen

aning om. I vissa lägen hoppar jag till för att det gör så

fruktansvärt ont. 

Som den där elektriska knölen Ni vet som

man har i armbågen och när man stöter i något...

Så har jag i stortån. 

Fortsätter det får jag nog ringa till

Vårdcentralen. Igår var jag dessutom helt illröd på kinderna 

och bröstkorgen. Verkar vara på väg in i något skov igen...

Men så här blir det ju när jag gör något.

I fredags morse var jag iallafall på gymmet och cyklade i 1 tim.

Hade inte kunnat träna på typ en månad eller två.

Men har planerat att gå dit imorgon bitti igen när gubben går

till jobbet.

Och det kommer jag att göra oavsett vad. Går det inte att

träna pga stortån får jag väl gå hem igen. Men något ska jag nog

klara av. Jag gör vad jag kan!

Här är jag med min dotter och min mamma och pappa på min
dotters dop i Finska kyrkan i Gamla stan.
Vad smal jag var. Ändå hade jag här gått upp till typ 65 kg.
Innan min graviditet vägde jag typ 48-50 kg. Och jag tyckte att
jag gått upp katastrofalt mycket i vikt. Tur att man inte känner så
längre. Skönt att bli äldre tycker jag. Då kan man strunta i vad
andra tycker!

Nu dags för sängen igen.
Får väl sova efter gymmet om jag inte kan sova nu...

Ska försöka en stund iallafall.

Ha en fin tisdag!

Kram Sussie