Härliga timmar nere vid ån.

Nu är vi hemma igen!

Så igår gick vi ner och la oss nere vid Kolbäcksån

i några timmar på eftermiddagen. För att bara vara.

Något vi är väldigt bra på.

Värmen har ju fortsatt i oförminskad styrka och igår hade

vi ju tom årets varmaste dag här i Dalarna. I Falun var det 

visst lite mer än 35 grader C varmt. 

Och jag bara älskar det!
Jag vill ha det så här jämt.

Vi tog med oss filtar och vatten och läsk att dricka.
Och det blåste riktigt friska vindar igår så man slapp ligga
och svettas. Det vara bara ren njutning.

Innan hade vi varit på biblioteket och där sålde de ut lite

gallrade böcker för bara 5 kronor styck. 

Jag hittade Harriet Anderssons biografi och jag fastnade

i den direkt. Harriet bodde i alla år, och gör fortfarande,

i Vasastan. Hon är uppvuxen där och det är så kul att 

den utspelar sig till stora delar just där. 

Jag tror inte på slumpen så på något vis var det meningen

att jag skulle få denna bok i min hand så jag kan befinna 

mig där ett tag till...

Följer man flödet i livet så tar det en dit man vill

eller behöver få vara...

"Född på Alla Hjärtans Dag. Ett bra datum. Vattuman.
Frihetsälskande. Gillar att vara för sig själv. Vill själv
bestämma när och hur. Precis sådan är jag!" skriver hon själv.

Egensinnig dam. Går sin egen väg. Skulle jag säga.
Ska bli kul att läsa klart denna intressanta kvinnas bok.

Här under trädet låg vi och hade det bra.

Gubben min somnade i vanlig ordning.

Det gör han nästan jämt när han lägger sig ner för

att bara må bra. 

Men för att komma till något helt annat så går tankarna även

till de stackars brandmän och andra som kämpar så hårt för

att försöka få den stora skogsbranden under kontroll.

Ett oerhört tufft jobb i denna hetta! De är riktiga hjältar. 

Värda alla våra goda tankar.

Vi har haft tur både igår och idag för röken blåser inte åt

vårt håll just nu. Men i helgen var det rökigt och luktade

brand här i hela Smedjebacken. Det var bara att stänga alla 

fönster och hålla sig inomhus.

Branden är ju inte alls långt bort och vinden kan vända 

när som helst men det är bara att hoppas att det ska börja

regna för släckningsarbetets skull. Och jag vet att röken

väller in över andra delar av Dalarna.

Vilken katastrof detta är! Totalt oväntat.

Men så är det ju med alla händelser som denna att de kommer

som en blixt från klar himmel.

Men som sagt:

Låt oss hoppas att de lyckas begränsa branden nu.
Och att det flesta evakuerade får komma hem till sina
hem igen.

Ha det gott!

Kram Sussie