Lite om hur det var år 2015...

 Året som gått!

Det har varit ett turbulent år på många sätt.
Först och främst för att hälsan har varit allt annat än bra

 och jag har legat på sjukhus 3 ggr 

varav en gång på Uppsala Akademiska. 

Men jag har bestämt mig för att bli så frisk

jag kan bli hoppas  vara på väg åt rätt håll.

 Jag skriver  mer ingående om just hälsan IMORGON

Jag tar en dag i taget nu.
 

Känslomässigt har det också varit rätt kaotiskt av och till.

 Inombords. 

Bara de närmaste får se den biten av mig. 

Men jag har varit och är så fruktansvärt trött!

 Allt som hänt som varit jättesvårt för mig att hantera

har hunnit ifatt mig nu när livet lugnat ner sig. 

När man är mitt inne i allt som sker hinner man inte känna

 och tänka efter utan trycker in det i en "resväska" 

någonstans djupt i ens inre. 

Men sen kommer en dag då man liksom måste rota runt där 

och lasta av bagaget 

så att man ska kunna gå vidare med lättare steg. 

Och det har jag blivit tvungen att göra.
 

Att bara sitta och koppla av på balkongen har hjälp mig mycket.

Jag är fortfarande  otroligt stresskänslig 

så jag märker att bara detta att jag börjar blogga lite igen 

tar musten ur mig helt. 
 

Men när man tycker att något är roligt 

glömmer man bort att vila.

 Jag måste försöka få in någon form av rutin

med en daglig tupplur efter lunch eller liknande. 

Jag har börjat träna och simma lite smått igen 

och det är verkligen välgörande! 

Lättar på spänningar och piggar upp mig

och gör mig gladare. 

Jag älskar ju att vara i vatten 

och jag tycker om att känna 

hur jag fylls på med positiv energi 

så det gör jag även mitt i allt detta.

Smärtorna får jag ju leva med 

och just nu håller jag på att trappa ner och sluta med Cortison. 

Det minskar smärtorna men gör att jag blir uppsvullen 

och jag gillar inte det alls. 

Jag vägrar att börja svullna upp igen!

För trots allt elände med hälsan har jag ju 

gått ner 7 kg och 11 cm runt magen! 

Aldrig i livet att jag vill gå upp mer i vikt igen!

 NU ska jag neråt istället.  

Många inser inte att övervikt ibland 

faktiskt är en effekt av starka mediciner.

För cirka en månad sedan, någon dag före julafton,
  sprang jag på en gammal vän av en slump.  

Jag uppfattade först inte vem det var, 

jag såg in i ett par mycket vackra gröna vänliga ögon
som jag inte kunde släppa tanken på,
och när jag kom hem kom jag på vem det var.

Starka känslor av både glädje, saknad och sorg 

bara sköljde över mig som stora Tsunami-vågor.

 Varvat med en kick som lyfte mina dagar. 

Tänk att jag fick se honom igen!

Sambon min fick lyssna tålmodigt varje dag

då jag bokstavligen tjöt mig igenom

minne efter minne förknippat med personen,

under en hel månad, dag som natt. 

Och det var hemskt att veta att jag gått upp 
60 kg i vikt sedan jag var ung...

Det totala nederlaget var ett faktum och jag
kunde lika väl gräva ner mig någonstans
och aldrig mer titta fram har det känts som.
Dags att dö tyckte jag. Något överdriven 
reaktion förstås men så var det.
 

Ingen kunde vara mer förvånad än jag över

 att jag reagerade så kraftigt när jag väl stötte

på honom efter över 20 år. 

Det hela var totalt överväldigande och det 

hade jag inte räknat med fast han  funnits i mina tankar

 varje dag de senaste månaderna. Helt oväntat.
Jag trodde att något hade hänt honom.

Det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte sett personen

 på så länge så jag tänkte att detta kommer aldrig att gå över

 och jag trodde att jag skulle gå sönder helt..
Känslorna som legat gömda behövde komma fram.

Kanske var det bara meningen att jag ska läka 

från en smärta jag inte ens visste att jag hade,
minnet svek mig i så många år,

och den andra personen är helt ovetande om

 vilken reaktion han orsakat... 

Tiden läker alla sår sägs det men livet är ett mysterium 

och en del människor stannar kvar i ens hjärta för alltid...

Och man väljer inte alltid vem.
Han blev kvar där...

Det var iallafall en början på bloggandet igen.

Och imorgon skriver jag om sjukdom
men sedan har jag tänkt att denna blogg ska bli
lite mer en blogg där jag skriver om vardagen, hem,
mat och bakning, inredning och allt annat smått och gott.

Vill att den ska vara ett sätt för mig att må bra
och kanske pigga upp även någon läsare med god mat
och fina foton t ex.      

Ha en riktigt mysig kväll och morgondag!

Kram Sussie