Igång med städandet. -17KG!

Bilderna tagna under en promenad i Söppenmyrens naturreservat.

Igår kväll kom jag igång med städandet här hemma.

Dammsög så att svetten lackade och ska fortsätta nu på

förmiddagen efter att ha suttit ute på balkongen ett tag.

Gäller att passa på nu när det är soligt. Få lite färg och

tanka med värme inför vinterhalvåret. 

Bääähhääää.... Antar att de hälsade. ;-)

Kvällen gick bra igår. Men det blev allt svårare under de

sena timmarna från midnatt till typ kl 2. Då satt jag bara

och stortjöt. Klarar inte av svek och oärlighet. För mig är

  ärlighet lika med lojalitet lika med kärlek till de man står

allra närmast. Bättre att såra en gång än att ständigt såra

lögner.

Vissa saker, som är ett problem i våran relation, kan jag

inte alls prata om. Det är kalla handen direkt. Och eftersom

det råkar vara viktigt för mig och jag aldrig får några svar

så blir privatlivet ett litet helvete mer eller mindre varje

gång jag tar upp det. Kan liksom inte låta bli att ta upp 

samma sak gång på gång. 

Ger jag upp är det samma sak som att jag totalt tappar

lusten att överhuvudtaget ha med personen att göra.

Eftersom jag upplever att jag blir ignorerarad.

Anders och jag är otroligt bra vänner annars. Funkar ihop.

Men som bästisar typ. Han är min bäste vän.

Men sen är det liksom inte mer.

Men är vi ens det? När en han ljuger för mig bakom ljuset
med "mer behöver du inte veta" är han ens min vän då?
Det är då jag känner en vrede utan dess like. 

Han var här igår och hämtade sin väska och i morse för att

 hämta lite prylar. Ibland blir jag irriterad bara jag ser honom.

Just av de anledningar jag nämnt. Vet inte hur jag ska

lägga av heller.

Imorgon har vi samtalsterapi i Falun igen. Han med sin

kurator och jag med min. Sen ska de tydligen konferera om

oss och ge oss lite feedback på vad de tycker.

I slutändan är det ju upp till oss hur det slutar och just nu

känns det som att vi blir tvungna att leva ihop under samma

tak och helt enkelt leva som kompisar. Men frågan är om

jag klarar av det. Jag får ju som sagt inte fråga något.

En riktigt vän är man ju förtrolig med. Tycker jag.

Jobbigt som sagt. För en sak är säker. Jag måste bli

mer självständig igen. Vi har varit som siamesiska

tvillingar och ibland har det känts som att man inte

klarar sig utan den andre. Samtidigt som jag faktiskt älskar
 att ha en livskamrat att dela allt med.

Så jag får nog räkna med en del för dj---a stunder

då jag brakar ihop totalt. Men det går väl över

efter ett tag.  Hoppas jag. Den här gången får jag
inte klappa ihop helt och säga att det är ok att han
kommer hem innan de 3 veckorna är till ända.

Om jag kan njuta av ensamheten och lugnet

 och vara kreativ, läsa och skriva når jag det lugn jag
behöver få vara i. För att bli friskare.

Och ikväll tänkte jag sätta mig att pyssla lite i 

hobbyrummet. Det mår jag alltid bra av.

Nu dags för lite sol. Sätter nog i ett par öronproppar för

att slippa höra trafiken utanför också. Blir trött av ljud.

Men till städningen blir det musik från 

STERLING ANGEL

Klicka gärna och lyssna. Älskar den här typen av musik.


 Har förresten gått ned till 100 kg nu!
WOW! Minus 17 kg sammanlagt.

När jag når 95 kg är det dags för nagelsalongen.
Det ska bli kul. 

Ha en bra dag!

Kram Sussie