Lurad.

Nu är det lugnt här hemma. Bara jag och Tarzan.

Och han ligger och sover uppe på bruna skåpet.

Jag ska ta en dusch och sen börja storstäda. Om jag håller

mig sysselsatt hoppas jag att paniken över att vara ensam 

utan A helt plötsligt, fast jag behöver det, inte ska bli

alldeles för stor.

Stor oro inför framtiden. Allt svajar liksom. Vet inte vad

jag ska göra alls. Just nu har jag inget val och det är det

som är så jobbigt. Hade jag kunnat hade jag ju sagt att 

"Nu är det nog" och bett honom flytta.

En anledning till att jag blev kvar är nog att min dotter 

blev så svårt sjuk. Jag orkade inte ta till mig det jag idag

förstår att jag inte velat inse. Jag blev lurad.

Sussie