Tarzans möte med grannkatten.

När Tarzan var på promenad var det en nyfiken

liten rackare som följde oss hack i häl och jag blev

lite orolig för hur det skulle gå.

Båda bor i samma hus. Alltså samma revir.

Men det gick bra! De var mest nyfikna på varandra, stirrade

på varandra ett tag och mätte varandra lite med ögonen och

sen var det inget mer med det.

Katten följde oss runt hela tiden och in på gården.

Där de hälsade på varandra riktigt ordentligt.

Två mycket snälla katter som enades om att vara sams.
Personkemin stämde tydligen väl överens.

Tarzan har vuxit en del sedan jag tog de här bilderna och jag

har ju inte vågat ta många promenader pga hans tendenser

till att vara en "Houdini". Vill han ur sin sele ser han till att

komma ur den. Punkt.

Men jag måste försöka komma ut med honom igen.

Han har ju blivit större så selen kanske sitter tajtare nu?

Ska testa här hemma och prova med att få honom att hopp

åt halla håll och kanter som han gör när han smiter ur den.

Kanske kommer han inte ur den nu? Det roligaste för honom

själv är ju att få gå ut och se sig omkring lite. Men han vill
inte ha koppel utan springa fritt. Men det är för farligt.

Jag har sett att det finns bredare selen att köpa i USA.
Kanske får jag lov att beställa en sådan. Den är liksom en
bred rulle runt hela magen.

Ska rådgöra med  Supercat.se, där jag handlar allt,
 eftersom hon som driver den butiken föder upp Bengaler.
Han tycker inte om att sitta fast när han är ute
och det syns!  ;-)

Vad liten han var här! Vi fick höra att han åt dåligt. ABSOLUT INTE. 

Tarzan är ett litet matvrak. Han äter all mat med god aptit.
Men när vi hämtade honom och hälsade på honom innan
han flyttade hit petade han mest i maten och tyckte inte om
att äta mat. Det har sannerligen förändrats!
Han har stor aptit och tycker om allt.

Vi tycker att han verkar trivas bra och han följer mig runt i

hela lägenheten och är en god kamrat.

Lite högljudd nattetid ibland. Som nu vid fullmåne.

Det var bara att gå upp. Man kan inte ignorera en Bengal.

Jag har typ fått en bebis igen! Fyrbent pojke.  ;-)

 Tarzan spanar ofta i köksfönstret efter sin "kompis"

och dessutom är han smart. För en gång sprang den andra

katten mpt gräsmattan vid det andra huset intill vårt

och då "kopplade" Tarzan supersnabbt och slirade och

sprang rena rallyfarten till det andra fönstret som vetter

mot sidan. Han förstod precis att han måste hänga med

åt andra hållet för att se! Och stod sen där och spanade.

 Det hade nog inte våran Sally gjort. Hon hade nog bara

undrat vart sjutton den andre tog vägen. Och sen gett upp.

Men hon var den sötaste av katter så hon finns för alltid

i vårt minne.

Jag måste koppla bort all oro på något sätt så nu ska 

jag sätta mig i pysselrummet.

Ha en mysig kväll!

Kram Sussie