Ugglan

 Jag sitter här fortfarande och laddar ner mina foton.
Vad lång tid det tar!

Krångel och nyheter eftersom jag nu laddar ner dem

i min laptop. Tänker att det blir enklare då för då kan 

jag sitta i soffan på kvällarna och fixa mina inlägg.

 

Bäst att ladda ner dem i olika mappar, tänkte jag, så 

slipper jag leta bland tusentals foton. Men Gud vad 

jobbigt det blev... 

Det här verkar ju vara ett evighetslångt projekt.

Idag har vi iallafall fått lite snö. Med betoning på lite...

Det smälter redan bort ser jag när jag tittar ut. 

Inte kul alls! Gillar inte det slaskiga gråa vädret.

Bilderna här tog jag förra vintern.

 

Åh, vad jag njöt av snöstormen då. För att stå där ute i den friska

luften och känna snön och det fantastiska ljuset som det bidrar

med mitt i den mörka natten. Jag behövde det!

För jag har varit väldigt deprimerad, och mest sovit bort varje dag,

 de sista åren. Och jag var så glad att snön piggade upp mig!

Och då ramlade jag!

Det kändes som att det var droppen. År 2024 har nog varit

ett av mitt livs ledsamma år.

Berättar mer om det imorgon.

När vi stod här och väntade på våran buss runt 23-tiden då 

det var ganska lugnt och inte alls mycket trafik svävade en

uggla ljudlöst ovanför oss. WOW, det var lite magiskt att

få beskåda den så nära...

Den satte sig i trädet mittemot och tittade på oss... 

Där satt den nästan osynlig och helt stilla.

Det kändes nästan som om den ville säga något.

Och lite kusligt var det också.

Nu ska jag äta lite lunch.

Sen fortsätter nedladdningen. Bra på sitt sätt eftersom

jag tvingar mig själv att vara vaken hela dagen.

Med huvudet på tangentbordet...

Ha en bra dag!

Kram Sussie