Eftersom jag har totalt hjärnsläpp just nu och inte kommer
på ett enda vettigt ord att skriva så tänkte jag gå lite bakåt i
tiden.
Så här fint såg det ut när vi stod på busshållplatsen intill
Ludvika lasarett. I mitten på mars 2023.
Det var vackert frostigt på glasen runt busskuren
och fascinerande naturfenomen på himlen.
Solen hade en halo som såg ut som en juvel.
Finare i verkligheten än på bild vill jag lova.
Jag kan aldrig få nog av att titta på saker som detta.
Varje liten flinga av frost, eller vad det heter, är helt unik...
Hallå! Var är du?
Oj, du ser ut att frysa...
Anders huttrar bakom glaset.
Man behöver inga sensationella händelser när man ser allt
naturen hittar på!
Att njuta av det lilla varje dag räcker gott.
Det är en rikedom i sig.
Så här ser det ut där jag sitter just nu.
I taket ovanför soffan.
Lite likt en halo och frost.
Iallafall om man har lite fantasi. Och det har jag.
Fast här är det som tur är mycket varmare.
Ha en fortsatt fin vecka!
Kram Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar