Sitter i soffan och har denne lille sure gubbe bredvid mig.
Han börjar bli till åren och faktiskt så verkar han ha blivit
lite dement. Och krävande!
Han blänger tjurigt på mig så fort han gjort sitt i lådan och
tycker att jag borde fatta det och göra rent i den omedelbart.
Vilket jag gör bums!
Såklart. Vad gör man inte för sin katt? Men vad jag kan ångra
att jag skämt bort honom! Men katter vet liksom hur de ska
linda oss människor runt sin lilla tass...
Det visste dom ju redan i det gamla Egypten.
De såg ju till att bli gudomliga.
Jag sitter och tittar på serien "Kattdjurens okända historia"
och det är jätteintressant. Så vackra och så graciösa de är!
Fantastiska djur - både de små och de stora katterna.
Men tyvärr är de också hotade och de minskar snabbt.
För bedrövligt.
Tussilagon signalerar att nu är iallafall våren här på riktigt.
Det blommar både här och där har gubben berättat.
Det ser han när han är ute och jobbar runt om i byn.
Fotot på tussilagon tog jag häromdagen då jag gick
en liten bit nedåt mot hamnen.
Det blev ingen lång promenad men ändå några foton
tagna längs vägen. Nu börjar det grönska igen.
Bilderna nedanför är från en annan liten promenad.
Anders hade ett ärende att uträtta på Smedjebackens kommun
i april och jag följde med. Och på vägen hem, ja det är ju
knappt mer än 100 meter från oss, så passade jag på att fota lite
med mobilen. Det Ni ser på bilden är Smedjebackens
kommunhus alldeles i bakgrunden.
Här alldeles intill lekparken vid torget så finns det en
anslagstavla. Där var det visst en liten utställning på gång!
Det visade sig vara foton på en väldans massa kepsar som
skolbarnen fått dekorera precis som de ville. Sin alldeles
egen "Mina drömmars keps" skulle jag tro.
Tyvärr blev bilden lite för mörk! Solen sken starkt denna
dag, även om det var friska kalla vindar i luften, så jag
blev rätt bländad faktiskt. Men lite kan Ni nog se av de
skapade mästerverken om Ni klickar på bilden.
En och annan film hade jag velat se nu under våren.
Men hittills har jag missat varenda en av dem...
Anders har sänkt min motionscykels sadel så att jag snart
ska kunna sätta mig på den och cykla lite.
Jag har så jätteont i mina leder! Så jag kommer ju ingenstans.
De gånger jag gått ut i år går nästan att räkna på båda handens
fingrar. Jag har märkt att det ofta blir som värst på våren.
Stelheten, svullnaden och hettan i lederna.
Knät låser sig fortfarande och värker efter olyckan 2023.
Inget kul alls! Och efter min promenad fick jag kramp i min
hälsena. Det har hänt förut. Jag kommer ju inte ens upp på
min motionscykel numera på grund av stelhet och värk.
Det är tråkigt att ha så ont i händerna att man inte kan pyssla,
skriva eller laga mat. Jag har så vansinnigt ont tumberget!
Bara att blogga gör ont.
Men viljan är större om man säger så.
Jag ska till Uppsala Akademiska sjukhuset för e n större
utredning i höst. Det ger mig tröst för så här har jag inget
liv alls. Gymkortet har jag inte kunnat använda en enda
gång eftersom knät inte blir bra!
Ibland sitter jag bara och tjuter eftersom jag känner klart
och tydligt att jag har inflammation i kroppen.
Och för att sjukvården här i Dalarna vägrar att
skriva ut Cortison. Något som hjälpt mig upp på banan
igen tidigare. Måste ta mig till vårdcentralen imorgon.
Jag måste ha Cortison!
Nu ska jag äta mina 2 knäckemackor med hummus, ruccola
och paprika på. Det är lunchdags.
Hoppas att Ni som tittar in har en bra dag!
Kram Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar