Mums vad gott det är med honungsmelon!
Här sitter jag nu framför min laptop och hade först tänkt
att jag skulle berätta om hur det var i Uppsala.
Men ärligt talat lägger jag nog helst det där bakom mig.
Jag kan bara konstatera att det är så skönt att vara hemma igen.
Det kom iallafall en bra sak ut ur det hela och det var
att jag äntligen fick antiinflammatorisk medicin igen.
Som jag kämpat för det.
Och vet Ni vad? Jag kan röra mig lättare igen.
Skillnaden är som att jämföra ett sjölejon med en ballerina.
Så känns det faktiskt!
Jag är så glad!
Att kunna gå ut och promenera känns gudomligt!
Ni vet att jag har varit stillasittande så länge pga värk och stelhet.
Och visst gör det ont fortfarande men jag slipper känna mig
handikappad och knappt komma upp ur sängen.
Jag är framförallt mycket mjukare i kroppen och smidigare.
Anders sa det direkt att "Vilken skillnad!"
Så tack Dr Romana om du skulle läsa detta.
Medicinen har hjälpt mig upp på benen igen.
Månen bjöd på vacker vy ute i kylan.
För det var kallt! Riktigt kallt. Men uppfriskande.
Jag tycker ju om att vara ute i snön och är så glad
när jag faktiskt kan vara det nu.
Imorgon tänker jag gå ut en sväng ner mot sjön
och ta lite foton igen.
Då ska jag prova gåstavarna jag fick av Anders.
Det här jag velat prova på länge.
Det ska ju tydligen vara bra att använda sådana så att
man kan träna armarna samtidigt. Vilket behövs.
Jag har blivit otroligt svag under pandemin.
Hellre gåstavar än kryckor!
Och varmt på fötterna.
Ska man kunna njuta av vintern måste man ju vara
varmt klädd. Det är ju inte så att jag gillar att frysa
bara för att jag älskar att vara ute den här årstiden.
Verkligen inte. Nej, bara man är ordentligt påbyltad
finns inget härligare än snö och klar stjärnhimmel...
Hoppas ha lite fina foton att visa imorgon också.
Nu hoppas vi att knät ska palla för detta också.
Ha en skön helg oavsett väderlek!
Kram Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar