Vinterpromenad

Just kommit in från en härlig 

men superkall promenad. 

Jag tror det var -15 grader ute.

Vi gick ända ner till hamnen och tillbaka 

för jag ville fotografera månen. 

Jag gör ett inlägg med de fotografierna imorgon 

då det ju är fullmåne imorgon kväll. 

Vi startade promenaden här och det är så tyst och vackert. 

Jag önskar jag kunde förklara lyckan jag känner 

över att kunna gå ut och gå igen... Att gå igen! 

Mjukt, smidigt... 

Utan att flåsa, vara stel och ha svårt att röra mig. 

För hösten och vintern var verkligen hemsk 

när det gällde att röra mig. 

Allt gjorde ont. 

Nu njuter jag av mina promenader 

och tänk att jag klarar dem trots kylan. 

Jag är så tacksam! 

Vintern är som detta strålande ägg 

för snön gnistrade så vackert där ute! 

Och snön knastrar under fötterna när man går.

Jag gillar det ljudet. Påminner om när man var

ute i snön som barn och åkte pulka och när jag drog

runt min dotter som satt i sin pulka fullt påbyltad

med overall och mössa och vantar...

Den typen av minnen älskar jag att tänka på.

Tur att jag kan värma mig lite med värmedynan.

Även om den allvarligt talat inte blir så himla varm.

Mina kinder hettar nu och en kopp varmt te ska sitta fint. 

Längtar till morgondagen redan nu. Och en ny promenad. 

Ha det det så mysigt ni kan! 

Kram Sussie