Det brukar jag ju få det mellan varven pga mitt diskbråck i ländryggen.
Inte kul! Men inte så konstigt heller egentligen med tanke på att jag har rört mig så lite under de senaste åren. Jag hade ju blivit förvarnad om att värken förmodligen blir svårare i början.
Och jag borde ju veta bättre vid det här laget. Och det gör jag. Men man blir ju så glad när man känner sig bättre. Och jag är ju bättre. Allt beror på vad man jämför med. Mjukare, smidigare ja, men inte värkfri. Det blir jag nog aldrig.
Ingen månskenspromenad ikväll alltså. Lika bra det förresten. Månen har gömt sig bakom molnen.
Tur att jag fick många fina foton igår. Ska ladda ner dem morgon och förhoppningsvis lägga upp några då. Att blogga från mobilen som jag gör nu är inte min specialitet.
En kort tur till affären blev det iallafall. Jag är så glad att Anders hjälper mig att bära. Och är med mig i början när jag ska ut som "Bambi på hal is".
Jag är hursomhelst tacksam för varje litet framsteg. Så nya tag imorgon.
Nu fryser jag trots flera tända värmeljus så jag ska hoppa in i i min pyjamas och ner i säng!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar