Känns lite bättre nu... Och om att bearbeta sig ur KRIS.





Det känns lite bättre nu än det gjorde i förmiddags.

Jag är inne i någon slags kris och har ju varit det ett bra tag.

Vill förändra saker. Vet bara inte hur.

Och i första hand vill jag ju komma

i form, men det känns så jobbigt att bara vänta och vänta på att för det

första få veta vad det är för fel på min kropp. Varför jag inte minskar ett dugg

i vikt, varför jag lagrar enorma mängder vätska i kroppen och varför jag är så

sjukligt trött. Och sist men absolut inte minst. Knölen i magen. Som växer...

Vad är det för något? 

A ser ut att tänka "Måste jag alltid vara med på kort!?"  Ja, det måste du.
Min bäste vän!

Hursomhelst så kommer här några bilder från Stockholm igen.

Från en annan Akademibokhandel denna gång. Den på Kungsgatan.

Alldeles vid Hötorget.

Här satt vi ett bra tag och läste och kollade på folk. Jättemysigt!

Och avkopplande mitt i storstadsdjungeln. Lugnt här faktiskt.

Här kan man sitta och fika och läsa böcker samtidigt.

Som på det flesta Akademibokhandlar i city.

Jag satt och läste i Janesh Vaidya´s bok om Hälsa och Ayurveda.
En snubbe som läser min blog, men vill vara anonym både för mig och Er,
tipsade mig om honom. Det tackar jag för. Många bra tankar.
Länken till hans sida hittar Ni i högerspalten.

Som jag skrev så mår jag iallafall bättre igen.

Det ligger ju lite i en kris natur att det går upp och det går ner.

Det står liksom inte stilla. Kris innebär förändring.
Om att välja nya vägar, nya sätt. En möjlighet egentligen.
Fast det inte alls känns så alla gånger.

Ett av mina redskap för att uppnå mer välbefinnande har ju

varit att skriva. Och att simma och att träna nere på gymmet.

Tränar mycket mindre än jag skulle vilja och det ska jag ändra på.

Men just skrivandet räcker inte längre. Det har behövts något

annat. Jag vill väcka livslusten och livsandarna till liv igen.

Och idag snubblade jag över något som är så himla bra!

Kolla Saris Affirmationsjournal   och vad hon gör för

att komma ur sin kris och börja må bättre...  Jag tror idén är något

för mig med. Som vill börja måla och skapa igen. För att komma

förbi motståndet och kedjorna jag slagit om min egen kreativitet
och livskraft.


Jag har slagit knut på mig själv och måste lösa upp knutarna nu.
Hoppas att Ni förstår hur jag menar. Befria mig själv från alla
måsten och krav jag levt under så länge. Inte bara ge.
Utan ta emot också. Leva. För min egen skull. Som jag vill.

Jag grät faktiskt när jag såg hennes första sida.

HJÄLP står det. Det är precis så jag känner just nu.

 Hjälp mig! ropar jag inombords, släpper ut allt och storgråter,
rensar och lättar på trycket för att sen resa mig upp igen.
 Lite mer renad än förra gången. Varje gång.

Jag trodde inte jag skulle hamna här igen. Men någonting
inom mig pockar på uppmärksamhet. Vill säga mig något.
Och jag måste lyssna.


Jag mådde så fruktansvärt dåligt 1998 och kunde ligga i timmar
på golvet och gråta i en handduk och bara mumla just orden
"Snälla hjälp mig"...  Sorgen jag kände just då var obeskrivlig.
Det höll på i några månader dygnet runt den gången.
Första gången grät jag i sex timmar där på hallgolvet...
Sen började det mödosamma arbetet tillbaka.


Och jag är ju inte riktigt så nere igen och tänker inte heller bli.
Därför måste jag ta tag i det NU.  Men ordet Sari skrev grep verkligen
 tag i mig. Jag blev djupt berörd.

Så jag ska helt enkelt ta efter hennes idé.

Göra en ART JOURNAL åt mig själv, om mig själv och för att
öppna upp för alla positiva energier att komma in i Mitt Liv

igen och hjälpa mig på nytt... 

Men jag behåller min journal för mig själv.

Ha en jättefin fortsatt dag!

Kramar Sussie