Huddinge sjukhus...

Imorgon bitti bär det av till Stockholm och Huddinge sjukhus.

Det gör så ont i hjärtat att höra min dotters hjärtskärande gråt

i telefonen och höra hur ont hon har. Idag var det hemskt

att höra hennes smärta och rädsla och hon vill så gärna

att jag ska komma och vara med henne nu.

Jag har lovat att vara med på hennes benmärgsprov imorgon

för det är det som skrämmer henne mest just nu.

Att behöva vara med om samma hel--e igen.

Och rädslan att dö finns ju hela tiden omväxlande med

hennes rädsla att det ska göra så ont att hon inte orkar kämpa.

Pratade med Matthias nyss och Mikaela har nyss opererats.
Man har satt in en biopsi nål i nacken och ett rör in i hjärtat inför
kommande behandlingar. Imorgon kl 11 tas provet jag ska
vara med på och sen verkar det som att hon kommer att
behöva Plasmaferes-behandlingar igen. En maskin som
byter ut allt hennes blod. Hon blöder näsblod och ja, ingen
idé att gå in på allt här. Men jag behöver skriva om vad
som sker. Och en liten men klen tröst säger hon själv
är att hon bidrar till forskningen om sin sjukdom...

Det är så hemskt alltihop.
Jag stannar såklart så länge hon behöver mig.
Om jag kunde trolla skulle jag göra henne frisk
på studs! Bara ge henne glädje och positiv energi.

Jag har bokat in mig på ett hotell vägg i vägg med sjukhuset i

några dagar. Tur att jag hittade detta hotell på nätet.

Så slipper jag åka långt och kan vara nära henne hela tiden,

men ändå gå ifrån och vila en timme då och då.

Var rädda om Er!

Kram Sussie