Konsten att gå på bio.

Kolla in detta fina blomsterarrangemang i Ludvika centrum. Härligt!

Att gå på bio här på landet kan bli ett stort projekt

och ett test i konsten att organisera.

Och i konsten att ha tålamod.

Vi bestämde oss för ett par veckor sedan att gå på bio

i Ludvika. Lilla grannstaden.

En riktigt skräckis skulle det bli och jag började tända

alla lampor nattetid redan några dagar INNAN filmen.

Suck... Jag och skräckfilmer är egentligen ingen bra 

kombination alls... Jag var jätteuppjagad redan innan

vi sett filmen.

Anders väntar på bussen...

Filmen skulle börja 19.30.

Sista bussen till Ludvika skulle gå ca 17.30.

Här på landet går det bara ett par bussar om dagen under

helgerna. Tokigt nog.

Nästan två timmar att slå ihjäl i lilla Ludvika alltså.

Men okej, det skulle nog gå bra. Vi tänkte som så att

då handlar vi lite på Hemköp, promenerar runt lite

och är på bion i god tid.

Och det gick ju bra. Filmen var... hmmm... 

SKRÄCKINJAGANDE! Inte helt oväntat. 

"Något uppjagad" kom jag ut ur bion. 

Och nu återstod bara att kunna ta sig hem 

till Smedjebacken igen. 

Inte så lätt som det kan låta. Verkligen inte!

Vi hade kollat alla tabeller både framlänges och baklänges

och till och med upp och ner. Ingen buss. Inget tåg.

Taxi ville vi ju inte heller ta. Vem vill betala 500 spänn

extra för ett ynka litet biobesök? Inte vi iallafall.

Men hem måste vi ju.

Jag med lite bio PopCorn.

Jag hade hört talas om så kallad anropsstyrd trafik.

Att man skulle kunna beställa en liten buss mellan 

Ludvika och Smedjebacken på helgerna.

Hade pratat med ReseCentrum i Ludvika och de 

visste absolut ingenting om detta och svaret jag

fick var helt enkelt att sista bussen gick runt 

fem-sex på kvällen.

Men jag gav inte upp för jag visste att bussen ibland

kunde gå nattetid för det har jag sett när jag varit

vaken på natten.

Och jag ville gå på bio!
Bion här i Smedjebacken har tråkigt nog slutat
visa filmer och vi som var stammisar sörjer verkligen
våra biobesök på söndagarna.

Anders med sina baconsnacks eller vad det nu är...

Till sist fick jag tag i några på något som heter 

BC Dalarna. Dvs beställningstrafik i Dalarna.

Vi kom fram till att det skulle gå att beställa en buss

klockan 00.00. Alltså vid midnatt.

Varifrån ville vi åka? Vi tänkte att MacDonald´s

kunde ju vara ett bra ställe att möta upp på för det 

vet ju alla var det ligger...

Nej, det gör dom inte på BC Dalarna. För det ligger

nämligen i Falkenberg. Och tjejen där hade aldrig

satt sin fot i Dalarna. Mycket märkligt tyckte vi.

Iallafall så kom vi fram till att det var nog bäst att

bli hämtade på tågstationen.

En något trött gubbe som väntar... och väntar...

Klockan halv 12 på natten var vi på tågstationen 

efter att ha vandrat omkring lite i natten och även 

tagit en nattmacka på Subway.

Nu var det bara att vänta. Kallt så in i Norden.

Vi hade ju inte tänkt på att nätterna är kallare nu

och när vi åkte iväg var det strålande sol och 

rätt varmt. Vi hade ju några härliga sensommardagar.

Vi väntade och väntade. Klockan passerade midnatt.

Ingen buss.

Jag ringde BC Dalarna som tack och lov hade öppet

nattetid! 

"Jo, bussen kommer. Vänta lite till bara. Den är på väg!"

var beskedet jag fick.

Okej då. Vi är rätt lugna och tålmodiga båda två 

så det fick bli till att sitta och filosofera över dittan

och dattan där mitt i natten. Och det där ju inte direkt

drag i Ludvika om man säger så. 

Men runt halv ett fick jag verkligen nog!

Nu ringde jag BC Dalarna igen och fick till svar att de

skulle kolla upp vad som hänt och ringa tillbaka till

mig. Ja, tack gör det! NU!

När f-n kommer bussen?!  Ska vi sitta här hela natten!?

Efter en liten stund ringde det och vi fick veta att NU

var bussen äntligen på väg. Det hade blivit en liten miss

i kommunikationen.

Och efter tio minuter, då var klockan kvart i ett,

kom en något tilltufsad chaufför åkandes.

Ingen hade sagt att han skulle ha en körning.

Men vi är rätt snälla av oss så vi muttrade ett litet

"Jaja, det var ju tur att det ordnade sig till slut."
Sen fick vi en trevlig liten pratstund med chauffören
där vi for hem genom natten.

Så strax efter klockan ett på natten var vi hemma.

Att gå på bio tog oss BARA runt 7-8 timmar...

Sånt är livet på landet. Utan bil.

Men det var en trevlig kväll iallafall.
Man har ju inte roligare än man gör sig.

Ha det gott!

Kram Sussie