 |
| Gårdagens lunch var falafelbullar, stekt curryris med grönsaker och en sås jag gjorde på lite lätt creme fraiche och ajvar relish plus persilja. Gott blev det! |
Sitter här vaken i natten igen.
Varför behöver jag ju inte längre tala om...
Anders fick dessutom ett stort epileptiskt anfall för en
liten stund sen. Han är så trött. Hjälper mig med allt.
Och jag har sagt att han måste ta det lite lugnt.
Och nu är han så orolig eftersom flera på hans jobb har
blivit varslade och de vet inte om de har jobbet kvar att
gå till efter nyår. Inte han heller...
Vi hoppas hoppas att han ska få vara kvar.
Och han blir nog väldigt orolig inombords även han när
han ser hur dåligt jag mår pga Försäkringskassan.
Hans väckarklocka ringer om en timme men jag får ställa
om den ett par timmar framåt så att han får sova ut.
Efter ett anfall behöver han få sova ut ordentligt.
Köpte med mig lite smått och gott från ICA MAXI i Nacka
när vi var där. Sådant som inte finns att få tag på här.
Hade kunnat handla hur mycket som helst.
Av sådant som inte finns att få tag på här.
Av sådant som inte finns att få tag på här.
Jag rekommenderar ett besök där.
Bara påläggshyllan innehåller 500 olika pålägg.
Och det finns en hel avdelning med bara oliver.
Och så vidare... Man blir helt förvirrad och får
beslutsångest. Vad ska jag köpa liksom?
 |
| Måndagens lunch såg nästan likadan ut som den igår. Mer grönt och inget ris. Annars detsamma. Lätt och gott! |
Nu har katten gått på lådan och behöver rengöring
av sin toalett...
av sin toalett...
Ha en bra dag!
Kram Sussie
5 kommentarer:
Tänker på er. Önskar er väl o håller tummarna för er hälsa. Sköt om er båda. Hoppas det blir bättre snarast.
Varma kramar
Johanna i Jönköping
Tack, vad du är gullig som kommer in och ger snälla kommentarer! :)
Det värmer.
Varma kramar tillbaka!
Jag förstår att det är jobbigt med allt ni har att göra med. Smärtor och nu anfallet. Det låter inget vidare. Jag hoppas så att allt går väl!
Styrkekram till dig och din man!
Jodå, jag överlever. :)
Men jag är innerligt trött på att ingen förstår hur det tär på en att ha ont. Jag har alltså haft ont i 30 år och knappt klagat. Det räcker nu.
På att man skyller på än det ena än det andra. Jag hade ont redan som smal. Jag har fibromylagi. Jag har kämpat hårt och gör än. Nu räcker det med press på mig!
Jag hoppas att allt har gått bra för dig och att du hade en mysig helg! Kommer in och läser senare på kvällen.
Kramisar!
PS. Undrar hur hon själv skulle må efter att ha haft ont nästan varje dag under 30 års tid? Gubben sa till mig i morse att det syns hur ont jag har fast jag sällan säger något...
Lägg till att jag var ensamstående i alla år och jobbade mer än heltid. Ingen avlöste med det vardagliga som hämtningar på dagis, att handla, städa, tvätta, föräldramöten mm. Eller tog över när jag var sjuk eller trött.
Men jag klagade aldrig. Tyckte om att vara mamma! :)
Skicka en kommentar