Känslan av tacksamhet...

Har suttit i vardagsrummet ett par timmar och 

skrivit i min dagbok. Gör ju det så gott som varje

dag. 3 sidor varje gång. Började med det under

90-talet för att orka med kvällarna efter jobb 

och annat vardagligt. Så på kvällarna skrev jag

 och ibland ritade i min första "själv-hjälps-

pärm" eller vad man nu ska kalla den.

Har den kvar, och de flesta andra pärmar och

dagböcker. Den första gjorde jag i ordning redan

1994 och det är kul att läsa i dem efteråt.  

Mitt liv har varit så otroligt händelserikt!

Och trots att det varit mycket tråkigheter

så har det varit lika mycket "välsignelser"

och saker som verkligen gått bra. 

Det hjälper att skriva. För mig.

 Okej, det tar inte bort smärtan man känt och känner

inför människor man förlorat, tragedier man varit 

med om, men det hjälper en att leva ett gott liv.

 Man lever ju. Bara det. Ingen självklarhet.

TACK!

Det är allt man behöver säga. 

Om man känner så spontant och rakt ut 

så blir det som ett

"Sesam öppna dig"...

Jag skriver tacksamhetslista varje kväll och 

det är också något jag försöker göra varje dag.

Många skriver listor över allt de ger ut, för att 

liksom hålla räkning tom över vem som ringde vem

sist osv, men om de skulle testa motsatsen, 

dvs att skriva allt de faktiskt får av andra 

skulle de bli förvånade över vilket flöde 

det sätter igång. Och hur mycket

som livet hela tiden ger oss. I stort som i smått.

Men ett tag kallade jag det för Tacksägelse-lista

för själv ordet Tacksamhet hade en negativ klang.

Det tror jag kan vara fallet för många av oss...

"du ska vara tacksam för att du inte svälter",

"du ska vara tacksam att du inte har det eller det ..."

Många har blivit itutade tacksamhet på ett argt

och negativt sätt som små när de gjort något

dumt tex, eller inte tyckte om maten osv...

Ja, Ni fattar kanske.

Nej, listan ska komma ur en äkta och genuin

känsla av Tack. En lycka, ett ljus man känner

inom sig och som man spontant inom sig bara

känner  TACK för. Allt som är bra i ens liv.

Och numera har jag inget problem med ordet

Tacksamhet heller för det negativa det stod för

är liksom bearbetat.

Jag älskar att skriva mina listor och själva känslan

av Tacksamhet. Även om jag inte befinner mig i

den hela tiden varje dag. Vore konstigt om det vore

så. Men det är ändå min grundläggande syn

på livet och det jag faktiskt har...

Nu ska jag sitta ett tag vid datorn här och kommentera 

andra "Art makers and crafters" bloggar.

Tar musten ur mig men är värt det. För det är så inspirerande

att se allt det andra gör och så skapar man en och annan 

kontakt som tycker om att besöka ens egen blogg.
Om man har tur.

Kolla! Kaktusen blommar för första gången på flera år... Lycka!

Gick upp kl 11 i förmiddags och är redan helt slut.

Ska nog hämta en kopp kaffe och en macka innan 

jag börjar blogghoppandet.

Och snart kommer gubben hem.
Hjälp! Jag hinner liksom inte med i tillvaron...

Ha en underbar dag!

Kram Sussie