Operation, kärlek och ilska.

Idag har jag varit iväg på lungröntgen på Ludvika lasarett.

Det var tur att jag kom iväg i tid eftersom jag fick kallelsen

igår med posten. Hämtade posten sent dessutom så det var

ingen tid att hämta andan alls. B-post. Ofta problem med
kallelser här i Dalarna. Tur att inget annat var inbokat.

Jag var hos gynekologen i onsdags och redan idag blev

jag röntgad. Det gick oerhört snabbt. Ingen väntetid alls.

Bra eller dåligt? 

Själva röntgen gick snabbt. Tog endast tio minuter och sen

var det klart.

Nu på eftermiddagen ringde min gynekolog från Falun och

sa att tumörmarkörerna stigit och att hon vill operera mig

i oktober. "Nej", sa jag, "jag vill fylla 50 år först!"

Hon gick med på att ta om proverna om en månad och om 

de då inte stigit kan de skjuta på operationen till november.

Har de däremot stigit blir det oktober. Men jag vill inte.

Min mormor dog vid 49 års ålder i äggstockscancer och

det är därför jag vill fylla 50 år först...

Nästa undersökning blir nog de närmaste dagarna skulle 

jag tro. Remiss har redan gått iväg till Kardiologen och 

behandlats sa min läkare när hon ringde.

Man ska kolla hjärtat inför operation. Blir antagligen med

ultraljud. 

Jag som haft besvär med buk, bråck och ländrygg- och

höftsmärtor i så många år är rädd. Orolig. Och undrar 

varför de skickade hem mig julhelgen 2014 trots att mina

tumörmarkörer fortfarande var höga... ?

Den här lille kramgoe mannen förgyller min tillvaro. Kärleksfull och smart.

Jag vill bara må bra.  Få läka. Så gott jag kan. 

I lugn och ro. 

För jag tror att välbefinnandet och att

vara i balans känslomässigt kan hjälpa en att överleva.
Åtminstone förlänga ens liv. Hjälpa en att orka.

Att ta hand om sig själv är inte fel.
Att ge sig själv livskvalitet. Att öka sin livslust.

Och motsatsen. Den som inte älskar sig själv har mycket
svårt för att älska andra också. Sista tiden har jag fått smaka på
den känslan. Ingen rolig upplevelse alls. Det förgör en och
förändrar en som människa.

Elakheterna har haglat åt höger och vänster. Inget man mår
bra av alls. Nej, jag vill inte ha det så eller vara så.
 

I söndags lät jag sambon komma hem efter allt tjat. Dumt!

Otroligt dumt faktiskt. Allt blev bara värre. Ingen ändrar sig

efter bara några timmar eller dagar.

Mår inte bra av det. Märker det redan nu. Han har redan

varit våldsam igen. Så imorgon får han åka härifrån.

Utan att ha någon kontakt alls med varandra denna gång.

Tarzan älskar att kramas och sover tätt intill mig varje natt. Kärlek.

Min hälsa är prio 1 nu.

Nu måste jag tänka på mig själv.

Jag vill leva i kärlek.

Ha en mysig kväll!

Kram Sussie