Tur att det fortfarande är varmt nog att sitta ute på balkongen
sena kvällar och nätter. För jag kan inte sova.
Har haft Tarzan med mig ute på balkongen en stund.
Men vågar inte lämna honom ensam utan uppsikt.
Vid det här laget vet jag att han kan få för sig att klättra
och han förstår inte själv att han rätt vad det är kan
ramla ner. Inte kul! Måste på något sätt hägna in helt.
Snäll men busig. Och en "Nattuggla" fast katt... |
Vad han allra helst skulle behöva är ett katthjul, dvs
ett motionshjul för katter. Men de kostar ju en hel del
så det lär få vänta ett bra tag. Han är inte så bra på att
leka denne pojke. Han var rätt nedtryckt när vi tog hand
om honom. Den andre Bengalen han bott med var han
tyvärr rädd för eftersom denne var så otroligt dominant
och jobbig. Försöker lära Tarzan att leka men det går
ganska trögt. Jag får helt enkelt ha tålamod. Och fortsätta.
Träna och åter träna.
Träna och åter träna.
Smidig som sjutton! |
Sitter här mitt i natten och organiserar upp alla,
ja eller en del av dem iallafall, foton i olika mappar
på datorn så att jag ska kunna hålla reda på dem.
Min nya dator funkar inte som den förra, där de
foton jag laddade via kameran direkt lade sig i en
mapp med dagens datum, utan de hamnar alla i
en och samma fil. Borde ha fixat ett system för
det här på en gång för nu är det ju massor att ordna.
Har iallafall något att göra.
Saknar honom såklart. Så att det gör ont. Min livskamrat sedan 11 år... |
A vill hem hela tiden. Sms och telefon från morgon
till kväll och det gör ju inte att jag kan koppla av.
Vi skulle ju typ träffas då och då under denna tid, dejta igen,
för att det skulle bli kul att träffas igen men det
funkar ju inte om han bara tjatar om att få komma
hem hela tiden. Jag förstår det samtidigt som jag funderar
på hur man ska kunna bryta denna onda cirkel
om allt bara fortsättersom vanligt?
Går den ens att bryta?
Kan man? Ska man? Förlåta. Och gör man det måste
man ju göra det helhjärtat. Kan jag det?
Är vi ihop av gammal vana eller av kärlek? Det är
så mycket som rör sig i min skalle just nu...
Kan man? Ska man? Förlåta. Och gör man det måste
man ju göra det helhjärtat. Kan jag det?
Är vi ihop av gammal vana eller av kärlek? Det är
så mycket som rör sig i min skalle just nu...
Kan som sagt inte sova... Jättejobbigt det här.
Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar